Selay Ghafar, har under de senaste veckorna deltagit i flera tv-debatter mot religiösa ledare och visat sig vara en skicklig och modig debattör och politiker.

Afghanska kvinnor trotsar normaliseringen av våld

2015-04-10 | Sahar Saba padlock

UTRIKES

Den afghanska kvinnan Farkhunda som nyligen lynchades av en folkmassa utanför Shah-e-DoShamshera-moskén i centrala Kabul, anklagades av en mulla för att ha hädat. Men kort efter att hon blev brutalt mördad spreds en film på sociala medier där det stod klart att Farkhunda, som studerade islam, i själva verket hade utmanat mullan på religiösa grunder.

RELATERAD ARTIKEL:

2015-03-24 Afghanska kvinnor kliver fram efter lynchning i Kabul

Mullan sålde taweez, amuletter som sades kunna behandla kvinnors infertilitet och andra hälsoproblem. Tron på amuletters helande kraft var något som Farkhunda vände sig emot och likställde med vidskepelse. Den ödesdigra dagen talade hon om för mullan att han måste sluta med taweez-recepten. Enligt strikt salafism bryter tron på amuletter mot islams sanna anda, en övertygelse som Farkhunda delade.

– Det är paradoxalt att en troende kvinna tog på sig att representera den korrekta tolkningen av islam, vilket provocerade mullan och följaktligen mobbens raseri och resulterade i en tragedi, säger Orzala Naimat, en afghansk doktorand på SOAS i London.

Naimat menar dock att denna tragiska händelse inte kan förklaras som ”en folklig reaktion mot salafisternas inblandning i lokala sedvänjor”. Tvärtom bör händelsens karaktär och innebörd betraktas långt bortom diskurser om ”kriget mot terrorism” och våld mot kvinnor.

”Utbredd kultur av straffrihet"

Enligt Naimat vittnar händelsen å ena sidan om arvet från religiös radikalisering, men samtidigt också om en utbredd kultur av straffrihet för både stora och små brott. Hon antyder att den offentliga lynchningen inte bör ses som en isolerad händelse utan inom ramen för det offentliga våldet som utövas av såväl krigsförbrytare som ockupationsstyrkor, allt medan de åtnjuter full straffrihet.

Selay Ghafar, talesperson för det afghanska solidaritetspartiet Hambastagi, som under de senaste veckorna har deltagit i tv-debatter och utmanat etablissemanget för sin flathet, delar Naimats uppfattning.

– Farkhunda brändes i fundamentalismens helvete, beskriver hon. När ett land styrs av en koalition av mullor och kriminella gäng kan man förvänta sig att den här typen av brott inträffar, beklagar hon.

Ghafar konstaterar att liknande brott liksom offentlig stening till döds, har förekommit tidigare.

– Den enda skillnaden denna gång var att folket protesterade, något som aldrig tidigare skett.

Naimat konstaterar att trots att den afghanska kvinnorörelsen kritiserats för att vara ”importerad” och beroende av utländska donationer, var kvinnorättsaktivisterna de första som fördömde mordet på Farkhunda.

Unik folklig protest

– Det var kvinnorättsaktivisterna som bar Farkhundas kista till graven trots att religionen påbjuder att detta enbart är männens uppgift. Kvinnorna tog över begravningsceremonin och omvandlade den till en stark manifestation.

Det var faktiskt en enskild kvinnas vittnesmål som, via en videoinspelning som snabbt delades på sociala medier, bekräftade att Farkhunda var oskyldig till det hon anklagats för. Men den allmänna upprördheten, åtminstone den som manifesterades på sociala medier och i press, gick över köns- och klasstillhörighet. En upprörd ung man lade upp en videoinspelning där han brände koranen för att illustrera sin ilska. Den 24 mars gick 4 000 människor ut och demonstrerade på uppmaning av det oppositionella afghanska solidaritetspartiet Hambastegi. Platsen där Farkhunda lynchades döptes om efter henne. Protester och demonstrationer pågår än.

Men hur kan denna starka reaktion förklaras?

Politikern Selay Ghafar förklarar detta med utvecklingen av ett starkare civilt samhälle i Afghanistan. Kvinnorättsaktivisten Y. Nigah lägger till en ytterligare förklaring. Enligt henne spelade sociala medier en central roll, då hela händelsen gick att se med egna ögon och skräcken skapade allmän vrede. Sedan nämner hon det faktum att Farkhunda var oskyldig till det hon anklagades för, hon beskrevs som en god muslim, något som väckte sympati för henne. I själva verket ställde sig många frågande till om Farkhunda verkligen hade hädat.

Men jag konstaterar att det som triggade protesten var att mordet på Farkhunda inte går att jämföra med liknande mord som begås i religionens namn. En majoritet av kvinnorna, inte minst bland kvinnorättsaktivisterna, fruktar att detta när som helst kan hända dem. Vem som helst kan anklagas för blasfemi, vilket ofta händer i grannlandet Pakistan.

Tvingades att be om ursäkt

Ett antal mullor hade initialt gett sitt stöd till lynchningen och sagt att den som kränker koranen förtjänar att dö. De blev tvungna att be om ursäkt för sina uttalanden. Bland dem var mulla Ayaz Niazi, som inte fick delta på Farkhundas begravning. Den ilskna folksamlingen tvingade honom att fly scenen. Mullornas egen församling blev tvungen att fördöma mordet på Farkhunda en vecka efter händelsen.

Och det var på grund av folkets påtryckningar som de 21 män som identifierades på videoinspelningarna greps för mordet.

Kommer denna omfattande protest förhindra att liknande brott äger rum i framtiden?

Även om forskaren Naimat, politikern Ghafar och aktivisten Nigah är optimistiska, utesluter de inte att liknade tragedier kan komma att upprepas.

– Utan att ta itu med fattigdomen, arbetslösheten, det dåliga politiska styret och den ändlösa krigssituation som föder barbarism kan protester inte garantera säkerheten för dem som ifrågasätter auktoriteterna, säger Nigah.