Sista helgen med Hearing aids på Tegen 2

2015-03-27 | Elena Smon Wolay padlock

KULTUR

STOCKHOLM: Hearing aids – ett knippe ljud- och videoverk av ljudkonstnärerna Sol Andersson, Meira Asher, Maria Horn, Ida Lundén, Lise-Lotte Norelius och Ann Rosén, iscensatta av Dror Feiler och Gunilla Sköld Feiler, pågår just nu på projektplats Tegen 2 i Stockholm.

Elena Smon Wolay ställde tre frågor till Gunilla Sköld Feiler inför utställningens sista dagar.

FAKTA

TEGEN 2 är en projektplats, scen och utställningsyta på Bjurholmsgatan 9B i Stockholm.

Utställningen Hearing aids pågår till och med den 29 mars.

Vad innebär Hearing Aids?

- Hearing aids betyder egentligen hörapparater, som ett av verken, Sol Anderssons, refererar till. Men vi ansåg att det var en passande titel för hela utställningen, av sex kvinnliga ljudkonstnärer. För precis som med visuell varseblivning, som den visuella konsten bygger på, gör betraktaren konstverket beroende på vad och hur en ser och förhåller sig, och i det här fallet med fokus på vad och hur en hör och förhåller sig. Vi kan också påminna oss om härskar-uttrycket ”jag hör vad du säger” i en ordväxling, som egentligen förmedlar att jag inte samtycker till vad du säger, som om ljudet bara studsar in och ut ur mitt öra, utan att lämna minsta spår. Med andra ord, Hearing aids kan behövas i alla möjliga sammanhang där kommunikationen inte fungerar på grund av olika maktstrukturer som exempelvis genus, klass och etnicitet. Ja, en öronöppnare kan vi alla behöva.

Hur kom ni på idén och vad kan man förvänta sig av Hearing Aids?

- Tegen 2 är intresserad av att pröva gränser för upplevelsen av konst, musik/ljud, därför var det här en spännande idé. Och flera av de här kvinnorna kombinerar ljud med bild. Då uppstår ytterligare dimensioner, som till exempel i Ida Lundéns verk Transire, som utgår från hjärnans mönster vid trans. Jag tror att man kan bli både överraskad, ja nästan chockad av kraften och besattheten i en del verk, som till exempel Lise-Lotte Norelius vardagsterror-oljud från exempelvis dammsugare, ja här finns allt från konceptuell elegans, som i Ann Roséns interaktiva verk till abstrakt drone-musik à la Maria Horn. Så alla eventuella förväntningar, fördomar och uppfattningar om eventuella "kvinnliga ljud" kommer helt på skam!

Hur kommer det sig att det är endast kvinnliga musiker involverade?

- Ljudvärlden anses som ganska manlig, och tidigare har det varit svårt att få ihop kvinnor. Men den här gången tog det skruv. Och då kan innehållet, om man vill, tolkas mer genuskritiskt. Som till exempel den kvinnliga vapenvägraren som i ett israeliskt manligt militärkomplex talar för döva öron, men som här får upprättelse i ett ljudverk av den israeliska ljudkonstnären Meira Asher. Men "bara kvinnor" var ingen huvudprincip, en man hade vi kunnat klämma in utan att det hade stört.