Anita Salomonssons senaste bok Oloflig beblandelse utspelar sig i Västerbotten på 1820-talet. Den handlar om den vackra men till sin börd oäkta pigan som en stilig, välbärgad hemmansägarson friar till. De gifter sig och får en liten son. Maken omkommer i en olycka. Änkan, vars ursprung som oäkting ligger henne till last i samhället och hos svärföräldrarna, sörjer förtvivlat. Hon går in i en djup depression – som beskrivs men inte artikuleras i boken – och tar livet av sin lille son. För detta avrättas hon.
På ett sätt påminner boken om kärleksnovellerna i min barndoms veckotidningar från 40-talet, som ofta tilldrog sig på landsbygden, i bondemiljö. Slutet gör den förvisso annorlunda. Det står ingenting om källor eftersom det är en roman, men det känns som författaren haft rättegångsprotokoll till sitt förfogande. Hennes formuleringskonst höjer sig också skyhögt över veckotidningsnovellernas när det gäller lyriska naturbeskrivningar med förtätad stämning och kunnighet om lantbruket och böndernas vardagsliv.
Den röda tråden i boken handlar är att vara eller inte vara en oäkting. Det lyser genom överallt. Så till exempel beskrivs hur Sara Greta (hjältinnan) som barn sitter med sin mor, som alltså fött en oäkta dotter, Sara Greta, och sin mormor, soldatänka, som såvitt jag förstår, inte har några oäkta barn, och dricker kaffe på förstutrappan till mormoders lilla soldattorp. Folk i byn som går förbi, ryser när de ser oäktingen med mor och mormor sitta där och ha det bra. Att vara oäkta tycks ha varit värre än att ha pesten.
Bristfällig historieskrivning
Det är sant att vi behöver historiska romaner om kvinnor förr i tiden för att i någon mån väga upp kunskaperna i den stora historiska produktionen om män och pojkar, författare som Carl August Cederborg, Zachris Topelius och många andra. Fler böcker som Kristin Lavransdottir vore en välsignelse. Men på något sätt behövs en historisk förståelse som jag delvis saknar hos Salomonsson.
Boken utspelar sig i ett samhälle där en tredjedel av alla brudar var gravida vid vigseln, något som inte alltid sågs med oblida ögon på landsbygden eftersom det säkrade brudens fertilitet. I en studie från Värmland är det gott om pigor som födde oäkta barn. Ofta gifte de sig med fadern, men även om det inte skedde så tycktes de ändå ha klarat sig hyfsat (Beata Losman Okända kvinnors röst. Landsbygdskvinnor i 1800-talets Värmland 1983).
Det kan naturligtvis vara olika i olika landsändar och i olika tider. Troligen skärpte väckelserörelserna på 1800-talet fördömandet av sexualitet utanför äktenskapet och det är möjligt att det var värre i Skellefteåtrakten än på andra håll. Men i ett historiskt perspektiv verkar människornas och bybornas reaktioner överdrivna. Den tid då prydheten firade triumfer var decennierna kring sekelskiftet år 1900.
När Sara Greta och hennes mamma hämtar en ko som de har köpt tvekar bonden, trots att har fått sina pengar, att överlämna kon till de två kvinnorna. Klarar de verkligen att leda hem kon själva? Det visar sig att de inte riktigt klarar det men får hjälp av en karl som dyker upp. Det i ett land där kvinnorna nästan helt och hållet hade hand om skötseln av korna (bonden tog hand om hästarna). I vissa landsändar fick männen inte ens vara närvarande när kvinnorna mjölkade (Lena Sommestad, Från mejerska till mejerist).
Enligt min uppfattning bygger Salomonsson på den historieskrivning som fortfarande förmedlas till allmänheten i grund- och gymnasieskola. Där får man veta om kvinnans låga status i samhället förr i tiden för att så småningom förbättras genom kampen för rösträtt på slutet av 1800-talet och andra reformer på 1900-talet. Inom genusforskningen i historia har man talat om ”eländesforskare” som understryker kvinnans dåliga ställning förr och ”värdighetsforskare” som också talade om de goda sidorna i bondesamhället.
Kvinnohistorisk revidering av modernitetssynen
Förklaringen till den nutida allmänna synen på kvinnors ständigt förbättrade ställning är förmodligen överskattningen av de juridiska former som jämställt kvinnor och män under senare delen av 1800-talet och 1900-talet. När forskare söker sig tillbaka till praxis, till ekonomi och rättsfall bakom de formella reglerna framträder en mer varierad bild. Kvinnors roll i den agrara ekonomin var oerhört betydelsefull. Det gick inte att bedriva ett jordbrukshushåll utan husmor. Bondesamhället var ett materiellt hårt samhälle. Gårdens välstånd och fortlevnad var målen som alla fick underkasta sig. Änkor hade legal status på åtskilliga områden. Andra kvinnor framträder också på tingen utan att någon ifrågasätter deras plats. Mycket tycks ha berott på den lokala uppfattningen. om människors, både kvinnors och mäns, heder. Social status och egendom spelade stor roll, kanske så stor roll att den kvinnliga identiteten spelade en något mindre roll än senare.
"Emedan kvinnspersoner i gemen är enfaldiga (lättrogna. lättlurade) och lätteligen kunna uti de saker som icke är deras dagliga gärning, bliva fixerade och bedragna, till deras såväl som mannens skada, därföre de ock i detta anseende omyndiga tillräknas. Detta haver sig sålunda efter lagens ord och vilja. Men såvida vi finner kvinnspersoner ofta mycket snälle och vettige, ja, hustrur som sina män uti förstånd och snällhet övergå, så kan denna regel med gott skäl tillåta förändring" (Gudrun Andersson, Tingets kvinnor och män 1988 s 13).
Det är friherre Claes Rålamb, president i Göta hovrätt, som skriver detta år 1679. Yttrandet är avslöjande. Å ena sidan var kvinnor som grupp självklart och tryggt patriarkaliskt underlägsna män som grupp. Om det behövde ingen tveka, antingen man hänförde underlägsenheten till Bibeln, sexualiteten eller till något annat. Å andra sidan bekräftade vanlig iakttagelseförmåga inte principen. Egentligen var det väl inte så farligt att då och då vara litet oprincipiell, menar friherre Rålamb. Kartan stämde inte alltid med verkligheten.
Moderniseringsprocessen i Europa och USA under de tre senaste århundradena innebar inte samma sak för kvinnor och män. Det handlar om teknik, ekonomi, industri, utbildning, administration som gör det möjligt för individen att förändra, välja, ta sitt öde i egna händer. Den offentliga arenan växer och tydliggörs i förhållande till den minskande hemsfären. Naturligtvis skapade moderniseringsprocessen sociala och ekonomiska skillnader som ersatte de gamla hierarkierna mellan män. Kvinnor blev kvar i hemsfären.
Vår allmänna historiska uppfattning att relationerna mellan könen ständigt utvecklats mot mer jämställdhet kan ifrågasättas. Det är inte orimligt att se kvinnokampen på 1900-talet mer som en strävan att komma upp ur en vågdal efter bondesamhällets upplösning än som en ständig framgångshistoria.
Nu har Salomonsson skrivit en roman. I en sådan finns de unika och särskilda individerna som inte behöver anpassas efter historieforskningen. Men jag kan inte låta bli att hoppas att kvinnornas historia i framtiden verkligen blir en del av allas våra kunskaper och vårt allmänna medvetande.
1
Följ oss
Gå till sidtoppen
en alldeles underbar recension!!