”Den svenska modellen motarbetar jämställdhet”

2015-03-06 | Gudrun Schyman padlock

OPINION

”Lönekartläggningar och handlingsplaner är bra för att upptäcka och åtgärda det man kallar osakliga löneskillnader på en enskild arbetsplats men verktyget går inte att använda för att granska tvärsöver branscher eller mellan kvinno- och mansdominerade sektorer av arbetsmarknaden. Att hävda att detta enbart är en fråga för arbetsmarknadens parter håller heller inte.” Det skriver Feministiskt initiativs partiledare Gudrun Schyman mot bakgrund av att Arbetsdomstolen (AD) inte utfärdat en enda fällande dom för lönediskriminering sedan 1995.

Gudrun Schyman är partiledare i Feministiskt initiativ.

Lönegapet mellan kvinnor och män består visar alla siffror som kommer fram nu, lagom till 8 mars. Men det är ingen ny kunskap. Det har sett ut så här i flera decennier. Att Arbetsdomstolen (AD) inte utfärdat en enda fällande dom för lönediskriminering sedan 1995 visar med all önskvärd tydlighet att detta i första hand inte är en juridisk fråga.

Lönekartläggningar och handlingsplaner är bra för att upptäcka och åtgärda det man kallar osakliga löneskillnader på en enskild arbetsplats men verktyget går inte att använda för att granska tvärsöver branscher eller mellan kvinno- och mansdominerade sektorer av arbetsmarknaden. Att hävda att detta enbart är en fråga för arbetsmarknadens parter håller heller inte. Den ”svenska modellen”, med industrin som löneledande, motarbetar i praktiken jämställda löner.

Det handlar alltså inte om juridik. Det handlar om politik. Det handlar om värderingar. Det behövs reformer som ser till helheten. Inte bara arbetslivet utan hela livet. Livet är mer än arbete. Vi ska ha plats för kärlek, föräldraskap, samhällsengagemang, kultur och mycket mer.

Med utgångspunkt i ett helhetsperspektiv behöver vi börja med att individualisera föräldraförsäkring och genomföra en gradvis arbetstidsförkortning ner till sex timmars arbetsdag. Då får vi en bättre arbetsfördelning i befolkningen i stort, mellan kvinnor och män och vi får en bättre möjlighet, för alla, att kombinera jobb med föräldraskap. Kvinnor behöver inte jobba deltid och män kan befrias från övertid.

En aktiv politik för jämställda löner kräver nya och skarpare jämställdhetsdirektiv till Medlingsinstitutet. Vi kan också knuffa utveckling åt rätt håll genom en partsfinansierad jämställdhetsfond för företag som går före. Lönen hänger ihop med pensionen.

Sällan har kvinnor varit så långt ifrån ekonomisk självständighet som vid pensioneringen. Det pensionsförslag som de borgerliga partierna och socialdemokraterna kokade ihop under 90-talet, med livslön som beräkningsgrund, är groteskt. Det permanentar varje orättvisa i lönebildningen ända in i döden! Pensionssystemets intjänandegrunder måste därför göras om och garantipensionen måste höjas.

Den relevanta frågan att ställa är varför det motståndet mot jämställda löner är så kompakt. Svaret är att det handlar om makt.