Paulina de los Reyes och Lena Martinsson menar att studenternas aktivism är viktig.

Bild: CollageFempers

”Här går en djup skiljelinje mellan oss”

2015-03-05 | Lena Martinsson , Paulina de los Reyes padlock

OPINION

”Vi vägrar att acceptera bilden av universitetet som en plats där diskrimineringen normaliseras och bildning innebär att socialiseras i en förtryckande kunskapstradition. Att avfärda studenters kamp för att slippa diskriminering genom att håna diskussioner som förs om det som i det här sammanhanget kommit att kallas för ”trygga rum”, är djupt problematiskt.” Paulina de los Reyes och Lena Martinsson svarar Jenny Westerstrand.

Paulina de los Reyes är professor i ekonomisk historia vid Stockholms universitet och Lena Martinsson är professor i genusvetenskap och docent i etnologi vid Institutionen för kulturvetenskaper på Göteborgs universitet.

RELATERADE ARTIKLAR:

2015-03-03: Jenny Westerstrand

”Tråkigt besked från de los Reyes och Martinsson”

2015-02-28: Lena Martinsson , Paulina de los Reyes

Största problemet är diskriminerande strukturer

2015-02-27: Jenny Westerstrand:

”Reaktionen illustrerar den poäng jag försöker göra”

2015-02-23: Madeleine Eriksson och Sarah Häggdahl:

Avståndet mellan oss växer, Jenny Westerstrand

2015-02-10: Jenny Westerstrand i Dagens Nyheter:

Egofokus försvårar universitetsstudier

Jenny Westerstrand behöver många ord för att förklara vad hon egentligen menade med sina tidigare inlägg. Tyvärr så väljer hon också att adjektivera i stället för att argumentera. Det är naturligtvis beklagligt.

Westerstrand är inte den första att ifrågasätta diskrimineringsperspektivet. Hon är inte heller ensam i att avproblematisera diskrimineringens konsekvenser. Här går en djup skiljelinje mellan oss. Teoretiska eller begreppsliga begränsningar ska inte användas som förevändning för att förringa rätten att inte bli diskriminerad. Även om antidiskrimineringsarbetet i sig inte leder till förändrade maktförhållanden så ser vi det som ett viktigt instrument för att synliggöra och problematisera hur maktutövandet är kopplat till ett systematiskt särskiljande av dem som uppfattas som, och görs till De andra i relation till rådande normer.

Vi vägrar att acceptera bilden av universitetet som en plats där diskrimineringen normaliseras och bildning innebär att socialiseras i en förtryckande kunskapstradition. Att avfärda studenters kamp för att slippa diskriminering genom att håna diskussioner som förs om det som i det här sammanhanget kommit att kallas för ”trygga rum”, är djupt problematiskt.

Att ta diskrimineringen på allvar ser vi som en grundläggande förutsättning för ett konstruktivt samtal om hur vi når upp till ett kunskapsideal som varken förtrycker eller exkluderar.