Carmen Blanco Valer är lärare på Färnebo folkhögskola.

Feminister utan gränser bjuder till dialog för mänsklig frigörelse

2015-02-22 | Jenny Rönngren padlock

INRIKES

Om en vecka inleds internationella kvinnokampsmånaden mars med ett samtal där sydfeminismer presenteras och tillåts kritisera mainstream-feminismer i väst utifrån perspektiv, historier, traditioner och analyser som i liten utsträckning hörs under resten av året. Carmen Valer Blanco förklarar bakgrunden till initiativet.

FAKTA SYDFEMINISMER INSPIRERAR

Den 1 mars inleds internationella kvinnokampsmånaden med en dialog om avkoloniserande feminismer från syd.

Tid: 10-16.30

Plats: Solidaritetshuset, Stockholm

Feminister från Afrika, Mellanöstern och Latinamerika presenterar dessa de tre världsregionernas kvinnohistoria och feministiska historia, organiseringsformer, aktuella feministiska strömningar, problem och prioriteringar. De riktar även kritik mot västfeminismer och presenterar tankar kring global rättvisa, miljörättvisa kopplat klimatkrisen och vad feministiska rörelser i Sverige borde lära av Syd.

Dialogen är ett samarrangemang av: Färnebo folkhögskola, Interfem och Feministiskt perspektiv

De som vill delta i dialogen uppmanas att anmäla sig via e-post till carmen.blanco.valer@farnebo.se

Carmen Blanco Valer är lärare vid solidaritets- och miljörörelsens folkhögskola i Österfärnebo. Sydfeminismer inspirerar väcktes som idé bland kursdeltagarna på distanskursen Feminism utan gränser, som Färnebo folkhögskola gav under hösten.

Några av dem deltog i den latinamerikanska- och karibiska feministrörelsens möte i Peru i november och önskade sig en sista träff som skulle ge en översiktlig bild av fler världsregioners feminismer, berättar Blanco Valer:

– Folkhögskolan antog utmaningen och insåg att fler än våra deltagare kunde vara intresserade av denna interkulturella och intersektionella feministiska dialog. Det har nu visat sig att vi haft rätt. Hittills har över 118 personer klickat att de vill gå i Facebookgruppen, inklusive feminister från Norge och Danmark som vill komma, och ser vi det stora intresset med glädje.

Solidarisk ådra

Mars är en månad för kvinnokamp, konstaterar Carmen Blanco Valer. 8 mars lanserades som internationell kvinnodag särskilt för att synliggöra arbetarkvinnors kamp för rättigheter och, inte minst, kvinnokampens internationella karaktär.

– På så sätt kan vi konstatera att det är särskilt i samband med detta datum som den solidariska internationalistiska ådran hos den feministiska rörelsen blomstrar. Vårt syfte som folkhögskola är att bidra till interkulturella och intersektionella feministiska samtal som kan berika, inspirera och stärka den feministiska rörelsen i Sverige.

– Personligen, som feminist med avkoloniserande anspråk, såg jag det även som symboliskt viktigt att sydfeminister skulle inleda månaden genom att lyfta fram några av de feministiska strömningar som finns i världen. Därmed tänkte jag skulle vi skulle kunna visa att även om en bor här kan våra ingångar till feminismen och våra perspektiv variera.

Rymmer även kritik

Att inleda den symboliska högtiden för kvinnokamp över nationsgränser med ett fokus på det geopolitiska syd blir både ett sätt att lyfta feministiska perspektiv, historier, traditioner och analyser som inte hörs under resten av året. Samtidigt riktas en udd mot etablerade mainstream-feministiska grupperingar:

– Mainstream-feminismen är främst fokuserad på sig själv och många av oss ses främst som ”gäster” som en gång per år ”dammas av” för att bjudas till 8 mars-aktiviteter för att genom ett ytterst begränsad utrymme ge den internationella ”touchen”, säger Carmen Valer Blanco.

– Tyvärr kommer vi inte ens nu att ha det utrymme som skulle behövas för att presentera feministiska rörelser som omfattar miljoner i stora världsregioner, men vi kommer inte heller att vara så begränsade av tiden som annars.

Carmen Valer Blanco berättar att den starkaste kritiken mot mainstream-feminismen i väst handlar om att den bär på koloniala och eurocentriska drag:

– Feminismen som ideologi föddes och utvecklades inom modernitetens ramar. Detta innebär att även feminismen bär på starka arv av en kolonial syn på ”de andra” som borde/skall ”frälsas”/”civiliseras”. Dessutom bär feminismen i väst på liberala drag av en individbaserad ”frigörelse” som inte nödvändigtvis tar hänsyn till kollektivet.

Tilltro till teknik och tillväxt

De senaste 500 åren av västlig dominans präglas dessutom av ett illa dolt förakt för naturen, menar Valer Blanco. Och detta är något som seriöst behöver omvärderas ”i samband med klimatkollapsen som planeten står inför”, även av feminister:

– Feminismen i väst kan ha en reflexmässig avståndstagande till ”traditionen” och därmed idealisera teknik och ”framsteg”, utan att ifrågasätta en ohejdbar tillväxt. Därtill finns ett visst förakt mot omsorgskultur, som i väst förknippas med genusbördan som kvinnor bär.

– Dessa västliga karaktärsdrag och perspektiv leder till att delar den feministiska rörelsen i väst, medvetet eller omedvetet, ser ner på ”andra” världsregioner, ”andra” kulturer, ”andra” människor, ”andra” kvinnor och deras sätt att vara feminister eller kvinnokämpar på.

Ett konkret exempel som Blanco Valer tar up är att västerländska feminister ofta ser ner på urfolkskvinnors starka identifiering med naturen, eller har svårt att acceptera att kvinnor i kollektivistiska samhällen spjärnar emot individcentrerad frigörelse.

– Självklart skall dessa frågor problematiseras och diskuteras, det handlar inte om att vara relativister och acceptera patriarkala täckmantlar för förtryck, men feminismen måste lyssna respektfullt och ödmjukt på kvinnorna i dessa verkligheter och kulturella kontexter. Åtminstone om vi definierar feminism i termer av mänsklig frigörelse, utan standardmallar på hur denna frigörelse bör vara.

I en större kontext av antikolonial och avkoloniserande kamp och kamp mot tvångshomogenisering i globaliseringens namn kan till och med vissa traditioner vara kampverktyg, anser Carmen Valer Blanco.

Hur ser förutsättningarna för att sydfeminismer ska ges större utrymme att inspirera ut i dagsläget?

– Vi tror att feministiska interkulturella dialoger kan hjälpa oss att bättre förstå olika ingångar till feminism, olika sätt att vara feminist på och därmed stärka den feministiska rörelsen som helhet. Interkulturella och intersektionella feministiska perspektiv och insikter behövs mer än någonsin om vi vill utveckla en stadig och kraftfull antirasistisk och avkoloniserad feminism.

– Det är därför det är också av största vikt att det förutom Färnebo folkhögskolan som folkbildande institution finns även Interfem, en intersektionell, antirasistiskt tankesmedja och resurscenter, samt Feministiskt perspektiv som hjälper oss att nå hela det feministiska spektrat.

Finns det redan nu planer på ett nästa steg efter evenemanget den 1 mars?

– Som skola tar vi konkreta steg för att utveckla processerna med interkulturella och intersektionella samtal. Vi har till exempel distanskursen Feminism utan gränser, som startar igen den 14-15 mars och som en kan fortfarande anmäla sig till. Vi har även resandekursen Feminism och miljörättvisa som börjar i augusti och går under ett helt år med internat, samt resa till Ecuador och Peru för att utbyta perspektiv med feminister för vilka miljö- och klimatkamp i allra högsta grad är en feministiskt prioritet.

– Med aktiviteten ”Sydfeminismer inspirerar” hoppas vi även stimulera till att det ordnas ytterligare interkulturella feministiska möten. Antingen med regionalt fokus och möjlighet att fördjupa sig, eller interegionala samtal. Intresset för dialogsamtalen verkar vara stort hos både rasialiserade feminister såväl som hos andra, så vi hoppas att det skall växa fram konkreta initiativ på plats och gärna med andra aktörer inblandade. Färnebo folkhögskolan är trots allt bara en pedagogiskt redskap som skall tjäna folkrörelserna så det är inte vår roll att i förväg designa själva processen. Vi hoppas att feministiska folkrörelseaktörer leder initiativet vidare, men vi är självklart behjälpliga.