"Det handlar om att ta plats i skolan och våga stå upp för sig själv", säger instruktörerna Ylva Bladh och Emma Nygren.

Bild: Rebecka Bohlin

I Umeå står feministiskt självförsvar på schemat

2015-02-20 | Rebecka Bohlin padlock

INRIKES

Redan för tio år sedan beslutade kommunstyrelsen i Umeå att alla högstadietjejer skulle få en utbildning i feministiskt självförsvar, på skoltid. Men initiativet visade sig bli svårt att genomföra i praktiken. Det skulle komma att ta åtta år innan de första instruktörerna mötte skolelever. Feministiskt perspektiv har träffat feministerna som rodde frågan iland.

FAKTA/
Vad är feministiskt självförsvar?

Till skillnad från vanliga judo- eller karatekurser handlar feministiskt självförsvar först och främst om att göra tjejer medvetna om sina möjligheter och rättigheter att försvara sig.   Det handlar om att göra olika övningar med hjälp av sitt kroppsspråk och sin röst. Både fysiskt och mentalt självförsvar ökar självförtroendet.

Även om det alltid är förövarens fel och ansvar att du som tjej blir utsatt för trakasserier eller övergrepp, kan det kännas tryggt att lära sig att hantera obekväma och hotfulla situationer i vardagen.

Känslan av att du faktiskt är värd att försvara och att du kan göra det med våld om du måste, stärker självförtroendet. Det gör att tjejer som lärt sig feministiskt självförsvar ofta växer och får lättare att hävda sig. Även i situationer som inte är direkt hotfulla.

Från Umeå tjejjours hemsida.

www.umea.tjejjouren.se

När kommunstyrelsen i Umeå i mitten av 2000-talet fattade beslutet att alla högstadietjejer skulle få möjligheten att träna feministiskt självförsvar beskrevs det i medierna som en reaktion på att serievåldtäktsmannen ”Hagamannen” satt skräck i staden under en längre tid. Men bakgrunden var egentligen en annan.

– Den tragedin kanske påverkade andra beslutsfattare. Men Hagamannen var inte anledningen till att jag skrev motionen som satte igång detta. Jag lyfte frågan för att jag menar att skolan tog för lite ansvar för att stärka tjejer på ett aktivt sätt. Jag skrev den för att det behövs insatser för att förändra maktstrukturerna som leder till att tjejer blir utsatta för förtryck och i slutändan för mäns våld mot kvinnor.

Så sammanfattar vänsterpartisten Tamara Spiric varför hon för mer än tio år sedan tog initiativet till att kommunen skulle bekosta feministiskt självförsvar för tjejer i högstadiet. Hon fortsätter: – Jag menar att tjejer måste få öva på att säga ifrån i en rad situationer. Våldet är den yttersta situationen, men före dess finns många andra situationer där tjejer behöver öva på att höja sina röster och ta plats.

Tamara Spiric (V) tog initiativet till att starta kurser i feministiskt självförsvar för flickor i högstadiet.

”Inget hände på fyra år”

Tamara Spiric förklarar att motionen hon skrev väckte debatt, och invändningarna handlade framför allt om att det skulle vara hemskt att tjejer tvingades lära sig att slåss. – Men vi stod på oss, och förklarade vad feministiskt självförsvar är och varför det är nödvändigt – och till slut antogs motionen av fullmäktige.

Därefter kom nästa svårighet. Beslutet verkställdes inte, trots att Tamara Spiric upprepade gånger ställde frågan om varför inget hände. Först för fyra år sedan, då hon själv blev ordförande för kommunens jämställdhetsutskott, fick hon en ny möjlighet att driva saken.

– När jag var ordförande i jämställdhetsutskottet bestämde jag mig för att detta ska förverkligas. Men svårigheten visade sig då vara att rekrytera rätt självförsvarsinstruktörer. Vi försökte, men vi hittade inga. Vi diskuterade om vi skulle utbilda själva, men hittade inte den rätta formen. Vi jobbade brett med att hitta en lösning, i samarbete mellan skolkontoret och vår jämställdhetsstrateg som grävde efter lösningar. Så småningom inledde vi ett samarbete med Tjejjouren i Umeå som tog på sig att bli instruktörer i feministiskt självförsvar. Efter detta fanns inga praktiska hinder.

Åttorna först ut

Under 2013 utbildades en grupp från tjejjouren. Ylva Bladh och Emma Nygren var två av deltagarna.

– Förutsättningen var att alla redan gått en tjejjoursutbildning. Därefter fick vi fyra heldagsutbildningar av en instruktör i feministiskt självförsvar från Malmö kvinnojour, som kom hit till Umeå, förklarar Ylva Blad.

Året därpå, 2014 började de gå ut i skolorna; tjejer i årskurs åtta erbjöds en kurs bestående av två workshops på 90 minuter per gång.

– Feministiskt självförsvar syftar till att stärka tjejers självkänsla, öka deras handlingsberedskap och ge dem möjlighet att öva på att sätta gränser. Utbildningens fokus är att det aldrig är våldsoffrets fel att det blir utsatt. Det handlar till exempel om att kunna ta plats i skolan och våga stå upp för sig själv, sammanfattar Ylva Bladh.

Förra året träffade hon och de andra instruktörerna 120 av kommunens 600 tjejer i årskurs 8.

Varför nåddes inte samtliga?

– Jag tror att det framför allt handlade om att det var problem med informationsspridningen. Det var första året och vi behövde hitta en struktur och en form för att göra detta känt. I år kommer Tjejjouren att erbjuda feministiskt självförsvar till alla tjejer i årskurs nio – och de hoppas nå minst lika många som förra året. De är alltid två instruktörer som arbetar tillsammans.

– Vi fick positiv respons när vi mötte åttorna. Men i år vill vi testa om niorna kanske har ännu lättare att ta till sig en sådan här kurs.

Vad hinner ni ta upp under två gånger 90 minuter?

– Först pratar vi om vad feministiskt självförsvar är, vad är våld är och vi diskuterar hur kan man se på rädsla. Vi förklarar att feministiskt självförsvar handlar om att öva sig på att försvara sig mentalt och verbalt. Sedan går vi in på övningar, verbala och fysiska. De brukar tycka att det roligaste är att slåss!

Sexuella trakasserier kan vara normaliserade i ungas vardag och därför svåra att reagera emot. Hur gör ni för att få unga tjejer att uppmärksamma och se kritiskt på ett beteende de kanske uppfattat som normalt?

– Vi pratar om sexuella trakasserier och vad det kan vara. Vi pratar om hur man kan säga ifrån och göra motstånd. Vi försöker prata om det på ett sätt så att det inte blir för stort. En del har ganska klart för sig var gränsen går för ett övergrepp, andra har inte alls tänkt på saken tidigare, förklarar Ylva Bladh.

”De tycker att det är kul att slåss”

– Bara detta att vi kommer från Tjejjouren och att de får veta att vi finns, innebär ju att de vet vart de kan vända sig om de behöver ytterligare stöd, tillägger Emma Nygren.

Eftersom instruktörerna inte hinner presentera så mycket feministisk teori under de två kurstillfällena, hänvisar de även till ett par kortare texter på tjejjourens hemsida, som förklarar vad feministiskt självförsvar är, hur våld kan ”normaliseras” i en relation och hur verbala motståndsstrategier kan användas.

Både Ylva Bladh och Emma Nygren tycker att det känns meningsfullt att möta tjejerna i skolan. – Det är häftigt att se att de tycker att det är så kul att slåss. Först kan de tycka att det känns pinsamt, men sedan märker vi att de tycker att det är jätteroligt! Många är ovana att säga ifrån, och det känns bra att ge dem chansen att öva på att sätta gränser, säger Emma Nygren. Kommunen betalar 3 000 kronor per självförsvarspass som tjejjouren genomför. Varje instruktör får 1 000 kronor i lön och 1 000 kronor går till tjejjouren.

”Vi fick slita hårt”

Tamara Spiric säger att hon känner en tillfredsställelse över att det feministiska självförsvaret till unga tjejer äntligen blivit verklighet. I dag är hon inte längre aktiv som kommunpolitiker, men hon känner att hon faktiskt åstadkommit något:

–Vi fick slita hårt för att få igenom beslutet och det har varit väldigt många turer för att förverkliga det. Jag kan tycka att det är märkligt, för politiker brukar klara att genomföra betydligt mer komplicerade reformer än så. Detta tog många år, men till slut blev det av! Det är en av de saker jag är stolt över att ha åstadkommit.

Vilka fler feministiska insatser är du stolt över?

– Jag känner mig stolt över ganska mycket! Jag satt som ordförande i jämställdhetsutskottet i fyra år. Vi styrde tillsammans med en socialdemokrati där den yttersta ledningens feminism var svag. Ändå såg vi till att Kvinnohistoriska museet öppnade, vi införde gender budgeting, genusförskola, vi såg till att alla våra 14 nämnder formulerade jämställdhetsmål, satsade på personalen i äldreomsorgen och vi fick till och med ett gala-pris för hur vi lyfte frågan om kön och ekonomi i kommunen. Det är rätt radikala saker vi gjort, trots ett stort motstånd.