Det förekommer våldsbrott mot homosexuella turister, säger hbtq-aktivisten Wissem Khlaifia från initiativet LGBTI Tunisien.

Bild: Privat

Ingen arabisk vår för homosexuella i Tunisien

2015-02-10 | Christine Petré padlock

UTRIKES

En svensk man i 50-årsåldern har dömts till två års fängelse för så kallade homosexuella handlingar i Tunisien. Flera av landets hbtq-aktivister beskriver situationen i Tunisien och förbudet mot homosexualitet som fortsatt svår, trots landets demokratiska utveckling.

Den svenska mannen greps den 18 januari av tunisisk polis för så kallade ”homosexuella handlingar” i Tunisiens sydliga kustort Sousse, ett vanligt turistmål för européer som besöker landet. Enligt Aftonbladet är mannen svensk medborgare från södra Sverige, men för närvarande bosatt i Frankrike, och ska enligt uppgift vara delägare till ett hus i turistorten. Vad bevisningen mot mannen innefattar exakt är fortfarande oklart, men redan den 4 februari föll domen om två års fängelse. Domen har överklagats.

– Jag är inte förvånad över domen, säger hbtq-aktivisten Wissem Khlaifia från initiativet LGBTI Tunisien. Under Tunisiens brottsbalk, artikel 230 från 1964, är homosexualitet ett brott straffbart med upp till tre års fängelse, förklarar han.

Kampanjen ”Människor utan rättigheter” pågår i Tunisien.

Människorättsaktivisten Lina Ben Mhenni är inte heller förvånad, men tror att påtryckningar från Sverige kommer innebära ett förkortat straff.

– Jag tror att det här kommer lösas genom diplomatiska medel, säger Ben Mhenni och påminner om den franska medlemmen av feministgruppen Femen som åtalades i Tunisien, men snabbt släpptes fri efter diplomatiska påtryckningar.

Fadi Krouj, redaktören för Tunisiens första hbtq-magasin Gayday, tycker det är egendomligt att det inte kommit ut någon information kring svenskens partner, omständigheterna kring hans arrestering och bevisningen som använts mot honom.

– Fängelse för homosexualitet är inte vanligt i Tunisien, förklarar han.

Artikel 230 har enligt Krouj ansetts vara en ”glömd” artikel, men han erinrar sig om ett fall där en politiker blev påkommen i en homosexuell akt och dömd till fängelse 2013.

Det är heller inte första gången som en turist åtalas för homosexualitet i turistparadiset. En belgisk man dömdes 2013 till tre års fängelse för så kallat ”försök till homosexuell förförelse”, men släpptes fri tre månader senare.

Gayday startades i mars 2011 och riktar sig till hbtq-rörelsen i MENA-regionen.

Arabisk vår för hbtq-personer?

Sedan revolutionen 2011, den så kallade arabiska våren, som innebar slutet på före detta diktatorn Zine El Abidine Ben Alis styre har Tunisien lovordats för sin demokratiska utveckling. Men när det gäller mänskliga rättigheter ligger landet fortfarande efter.

Även om Tunisien är ett av regionens mer liberala länder, med det sekulära partiet Nidaa Tounes vid makten, är landets andra största parti det moderata islamistpartiet Ennahdha. En av partiets politiker, före detta justitieministern Samir Dilou, sade 2012 i nationell television när han fick frågor om Gayday-magasinet, att homosexuella var ”sjuka” och behövde sjukvård. I post-revolutionens Tunisien är homosexualitet fortfarande tabu.

– Det förekommer våldsbrott mot homosexuella turister, förklarar hbtq-aktivisten Wissem Khlaifia. Det är inte ovanligt att en person anklagas för homosexualitet och kastas i fängelse, menar han. Det råder även hög grad av diskriminering och stigmatisering kopplat till homosexuell läggning.

– Det har inte varit någon arabisk vår för homosexuella, säger Badr Babou från organisationen Damj för rättvisa och jämställdhet som grundades 2011 och arbetar med minoriteters rättigheter, med fokus på hbtq-rättigheter. Organisationen skriver rapporter om diskriminering och stigmatisering och försöker stärka gruppen genom till exempel rättslig konsultation.

– Ingenting har förändrats, förklarar han.

Nidhal Chemengui, en 28-åring som arbetar mot diskriminering av homosexuella, håller med.

– Lagen är densamma, mentaliteten är densamma, förföljelsen och diskrimineringen är densamma, säger hon. Det är samma sak i många muslimska länder, säger hon, även om hon inte vill dra in religionen så menar hon att konservativt tänkande kring moral och stereotypiska värderingar ligger till grund för stigmatiseringen. Det är väldigt svårt för homosexuella att prata öppet om sin sexualitet, förklarar Chemengui. De lever i en sluten gemenskap.

– Det är en personlig frihet, en mänsklig rättighet och vi måste sluta tala om demokrati och respekt för mänskliga rättigheter om vi inte kan förändra sådana föråldrade lagar, säger Ben Mhenni. Situationen för homosexuella har blivit värre, anser hon. Även om det inte är som i fall i Irak och Syrien där den ”islamska staten” kastat homosexuella från hustak så har många av mina homosexuella vänner berättat om sina svåra liv, trakasserierna och våldet de möter, berättar människorättsaktivisten Ben Mhenni.

Social media

– Jag tror att många var optimistiska efter revolutionen, säger Gayday–redaktören Fadi Krouj. Det fanns en hoppfullhet för att artikel 230 kanske skulle komma att försvinna, men ingenting hände, konstaterar han.

Däremot känner redaktören hopp inför att det har vuxit fram fler organisationer och initiativ som idag kämpar för hbtq-rättigheter.

Det har sakta växt fram en närvaro online med aktivister och grupper som mobiliserat genom social medier. Ett flertal sidor och grupper på Facebook har skapats, en av dem ”Avkriminalisering av homosexualitet i Tunisien” har flera tusen medlemmar. Gruppens framtida ambition är att officiellt befästa sig som en organisation som arbetar för avskaffandet av artikel 230 och upphävandet av artikel 226 som används emot transpersoner, förklarade en av gruppens medlemmar anonymt för Huffington Post Maghreb.

Justitiedepartementet förkastade nyligen ett förslag från flera civilorganisationer om att reformera brottsbalken och upphäva artikel 230.