#fadimedagen: ”Vad hände med jourernas permanenta stöd?”

2015-01-21 | Maj Karlsson padlock

OPINION

I och med att regeringens budget föll efter omröstningen i riksdagen i höstas uteblev den utlovade satsningen på kvinnojourerna. ”Situationen är tillbaka där den var, ovärdig, när detta livsviktiga arbete som görs på kvinnojourerna inte får ett ordentligt erkännande och inte några tydliga ekonomiska ramar”, skriver Vänsterpartiets socialpolitiska talesperson Maj Karlsson som i dag medverkar på konferensen Att synliggöra våld till minne av Fadime Sahindahl.

Maj Karlsson är socialpolitisk talesperson för Vänsterpartiet.

Vad var det egentligen som hände när SD och alliansen röstade bort regeringens budget? För det handlade ju inte bara om det synliga maktspelet, utan om att konkret rösta bort den första budget på åtta år som bars av en politisk vilja att omfördela från välbeställda män till fattigare kvinnor. I denna enda skrämmande omröstning, i landets högsta beslutande församling, riksdagen, ströks därmed gratis medicin till barn, utökat stöd till barnomsorg på obekväm arbetstid, höjda tak-och golv i a-kassan, höjd socialbidragsnorm för barn och höjd lägstaersättning i föräldraförsäkringen, lägre skatt för pensionärer och – inte minst - det permanenta stödet till kvinnojourerna. Dessa Vänsterpartiets förslag fanns bland dem vi var mest stolta över att ha fått igenom i budgetförhandlingarna med regeringen. Nu försvann de, inte genom ödets nyck utan genom SD och alliansens medvetna politiska schackdrag.

Jourkvinnorna får nu åter sätta av tid för att söka projektpengar, de får bläddra bland fonder och välgörenhetsinrättnings och tillfälliga statliga och kommunala anslag. Situationen är tillbaka där den var, ovärdig, när detta livsviktiga arbete som görs på kvinnojourerna inte får ett ordentligt erkännande och inte några tydliga ekonomiska ramar. Nu vet personalen på jourerna fortfarande inte om, hur eller hur länge man kan ta emot misshandlade kvinnor och deras barn på boendet eller om det finns blöjor, leksaker, mat och sängplatser och resurser till säkerhet så det räcker.

Men, märk väl, detta gäller bara för en tid. Jag tycker att kvinnojourerna ändå har anledning att känns visst hopp om förändring. Frågan är väckt, stödet fanns med i regeringens budget, det blev en tillfällig backlash, men vi kommer tillbaka.

Vänsterpartiets ursprungliga förslag är egentligen 200 miljoner per år till jourernas verksamhet, senast fick vi igenom 100 miljoner. En långsiktig och stabil finansiering för den verksamhet som arbetar närmast och med dem som utsätts för samhällets ständigt pågående strukturella våld mot kvinnor är självklart och som socialpolitisk talesperson kan jag lova att Vänsterpartiet inte kommer att vila. Vi kommer att med all kraft driva att kvinnojourernas arbete ska uppvärderas, erkännas och finansieras med statliga medel.

Detta är en viktig del av vår feministiska politik. Det är också ett sätt att synliggöra och stärka motkrafterna mot våldet mot kvinnor och det är dit vi måste nå för att en verklig och avgörande förändring ska kunna ske.