Bild: Föreningen HEM/Anna Silver

Romer erbjöds stöd mot löfte att inte återvända till Sverige

2015-01-19 | Glenn Möllergren padlock

INRIKES

Mot betald elräkning hemma i Rumänien, och löfte om att inte återvända till Sverige, försökte den rumänska statens representant i Blekinge övertyga migrerande medborgare som kommit till landskapet för att tigga att åka hem igen.
– Vad vill de att vi ska göra då? Vi har inte ens pengar till mat, även om vi skulle få hjälp med pengar till elräkningen, säger Mariana Muntean.

FAKTA/ARBETSMARKNADEN I RUMÄNIEN

Den romska paraplyorganisationen Romani Criss, etablerad i Bukarest sedan 20 år, granskar fortlöpande den romska folkgruppens situation i landet. 2013 berättade deras representant Oana Mihalache för Sveriges Radio att situationen var värre än någonsin, med avseende på jobb, bostad och inkomst.
George Soros-stiftelsens kontor i Bukarest gör fältstudier av den romska folkgruppens situation. Enligt den begränsade, men vetenskapligt säkra, statistik som finns har knappt en av 20 arbetsföra romer ett vitt, fast heltidsjobb. Knappt hälften uppger sig ha någon typ av försörjning alls, och bland dem som har det, handlar det oftast om daglönejobb, säsongsanställningar eller svarta jobb. Enligt deras siffror är arbetslösheten högre, bostadsstandarden lägre och inkomsterna lägre än vid tidigare kartläggningar av romernas situation.
En vuxen person som saknar vitt jobb – alltså en stor majoritet av romerna – har inte tillgång till den allmänna sjukförsäkringen i Rumänien. Formellt är ”alla medborgare” försäkrade – men med denna reservation. Och även den som verkligen är försäkrad förväntas betala vid sidan av och att anhöriga kan stå för såväl läkemedel, förbrukningsmaterial som kost under behandlingen. I praktiken innebär detta, för en fattig, att en vanlig sjukdom kan bli en dödsdom – och att det vettigaste alternativet, för den som inte kan hitta ett jobb, är att åka utomlands för att tigga.
Arbetslösheten i Rumänien drabbar inte bara romerna. År 1990, ett halvår efter störtandet av Ceausescu och innan det definitiva införandet av marknadsekonomi, nådde Rumänien maximalt antal sysselsatta personer, knappt 8,5 miljoner, enligt Nationella statistikinstitutets siffror.
På bara tio år försvann hälften av dessa jobb, netto. Men även om arbetslösheten slog till redan under 90-talet har inte konsekvenserna nått omvärlden fullt ut förrän nu. Dels lyckades många rumäner skaffa nya jobb, om än lågavlönade, i utlandet - och inte förrän i och med finanskrisen 2008 slogs de ut från dessa jobb. Det handlar om miljoner rumäner i framför allt Italien, Spanien, Portugal och Frankrike – som då i många fall tvingades återvända hem. De minskade inkomsterna för exilarbete ledde till en minskad ekonomisk aktivitet i till exempel byggsektorn i Rumänien - och därmed till minskad efterfrågan på den typen av extremt lågavlönad arbetskraft som romerna har reducerats till.
Den ökade rörligheten i och med Rumäniens EU-inträde har synliggjort konsekvenserna även i Sverige. Enligt rumänska ambassaden i Stockholm ligger arbetslösheten i Rumänien under sex procent. Det stämmer, men bara vad gäller den registrerade arbetslösheten. Den som gått arbetslös en längre tid får ingen a-kassa och är inte heller registrerad som arbetslös. Antalet anställda, som i dag alltså är fyra miljoner lägre än 1990, ger en mer rättvisande bild av läget.

Hjälparbetare i Blekinge har under vintern av rumänska staten ombetts att kontakta fattiga rumäner för att avskräcka dem från att komma till Sverige. Företrädare för Rumänien engagerar sig också för att förmedla en bild bland hjälparbetare av att de tiggande personerna egentligen inte är fattiga.

– Bara var fjärde familj av dem vi har kontakt med har egentligen något behov av hjälp, säger honorärkonsul Olivia Costea, Sölvesborg.

– För hennes del kan vi lika gärna svälta ihjäl hemma i byn, säger Ilie Muntean som just har återvänt till Sverige.

En grupp hjälparbetare från kyrkor och föreningar träffades i Ronneby den 28 december. Olivia Costea medverkade där, och berättade då om den hjälp som honorärkonsulatet i Sölvesborg erbjuder. Rumänska medborgare som påträffas i någon av Blekingekommunerna uppmuntras att ta kontakt med henne. Hon intervjuar dem om vilka behov de har och tar sedan kontakt med deras hemkommun i Rumänien. Kommunen ger sin syn på familjens hjälpbehov. Om familjen bedöms ha ett sådant erbjuds hjälp med vissa grundläggande utgifter, som el och uppvärmning av bostaden. Förutsättningen är dock att familjen lämnar Sverige, återvänder hem, och inte åker till Sverige igen.

Villkorat stöd

El och uppvärmning kan kosta flera tusenlappar under en vinter i Rumänien – men den summa som kan dras in genom att tigga i Sverige blir lätt större än så för den som stannar en längre tid. Problemet är att de familjer som väger hjälperbjudandet mot att inte kunna åka till Sverige, och finner att de förlorar för mycket på att stanna hemma, de betraktas inte längre som hjälpbehövande. Och av de nästan 80 familjer som Olivia Costea säger sig ha haft kontakt med, är det bara 19 som hon betraktar som hjälpbehövande. Vid mötet i Ronneby fick hjälparbetarna höra att det bland de andra familjerna finns sådana som redan bor i fina hus men som behöver pengar till att bygga till det ytterligare, och familjer som i allmänhet lever under goda förhållanden.

– De säger att vi kan söka hjälp, och då är villkoret att vi inte åker tillbaka till Sverige. Men det finns inte ens någon garanti för att vår ansökan verkligen beviljas, säger Ilie Muntean.

Han är före detta arbetare från kemiindustrin i staden Rimnicu Vilcea i centrala Rumänien. Efter fabriksnedläggningar och finanskris hittar han inget sätt att försörja sig på hemma i byn, en bit utanför Rimnicu Vilcea.

Nu har han återvänt till Karlshamn efter att ha varit hemma i byn över jul. Även två av hans vuxna barn har följt med denna gång.

Vill stanna länge

Mariana Muntean, Ilies fru, var med i höstas. Då fick de bo, tillfälligt, i Waldorfskolans annex. Trots att de innan dess sov utomhus och nattemperaturen låg runt noll gjorde Karlshamns kommun ingenting. Politiker från den styrande S-FP-C-koalitionen och tjänstemän bjöds in till frivilligorganisationernas möten, men dök inte upp.

Nu hoppas Mariana Muntean på att åter kunna få hjälp av privatpersoner och frivilliga.

– Vi har kommit för att stanna länge. Minst ett år. Om vi får hjälp skulle vi vilja hyra en bostad. Hemma i byn finns det inga möjligheter för oss att få ihop en inkomst som går att leva på.

Mariana Muntean har också uppfattat att rumänska staten har försökt hindra dem från att åka hit.

– Vad vill de att vi ska göra då? Vi har inte ens pengar till mat, även om vi skulle få hjälp med pengar till elräkningen, säger hon.

Olivia Costeas uppgifter om att bara var fjärde familj egentligen skulle vara fattig och i behov av hjälp är naturligtvis nästan omöjliga att kontrollera. Men det finns saker som går att kolla, och som kan sätta de tiggande rumänska medborgarna i ett sammanhang, framför allt när det gäller arbetsmarknad och försörjningsmöjligheter (se faktaruta).

Jobben som går att hitta

Rumänska ambassadören Raduta Matache sade till Sveriges Radio våren 2013 att ”alla har möjlighet att skaffa ett jobb i Rumänien” och, underförstått, att man därför inte ska tro på vad de tiggande rumänerna säger. Matache har erbjudits möjlighet att kommentera, men valt att inte svara. Uppfattningen som hon gett uttryck för tidigare framförs också när det officiella Rumänien bjuder höga romska representanter till Sverige – som till exempel Damien Draghici, regeringens rådgivare i romska frågor, som själv har en bakgrund i tiggeri.

Han har gjort sig känd för att framhålla att även romer kan lyckas om de bara anstränger sig ordentligt. Soraya Post, Feministiskt initiativs EU-parlamentariker, har anklagat honom för att vara korrumperad. Nu sitter båda i den socialdemokratiska gruppen i EU-parlamentet.

Och det ligger viss sanning i att det alltid går att hitta ett ”jobb” i Rumänien. Det är till exempel fullt möjligt att plocka bär och svamp i skogarna, eller samla in material till att tillverka borstar och köksredskap. Hela släkter har levt på detta i århundraden, och försöker ännu att göra det. Men: inkomsterna från den här typen av jobb är nu för låga för att överleva på. Under 2000-talet har importen av lågprisvaror från Sydostasien exploderat i Rumänien och efterfrågan på handgjorda föremål har minskat och priserna på dem sjunkit. Få romer kan i dag överleva på traditionella hantverk. För den som inte behöver få in mer än ett par hundralappar i månaden så är det naturligtvis möjligt att skaffa ett sådant ”jobb”.

Lovar förbättrad hjälp

Den rumänska staten har också påverkats av den extremt stora, negativa uppmärksamhet som deras tiggande medborgare väckt. Fattiga, arbetslösa medborgare erbjuds riktiga heltidsjobb, till en lön av dryga 1 800 kronor per månad, säger hederskonsul Olivia Costea nu:

– Alla som vi träffar på här i Sverige och som säger att de har behov av att få ett jobb får nu en möjlighet. Man går en kort utbildning i sin hemby, eller där det passar, och får sedan anställning som personlig assistent eller som städare. Enkla jobb, men säkra tillsvidareanställningar

Och en representant för de romer som har varit i Blekinge under hösten kommer tillbaka i mitten av februari. Olivia Costea säger att syftet är att träffa hjälporganisationerna här för att samordna och förbättra den hjälp som ges, för att kunna hitta en långsiktig försörjning för alla dem som nu kommer för att tigga.

Olivia Costea beklagar också att några av hjälparbetarna i Blekinge har uppfattat att de skulle medverka till att hindra eller avskräcka rumäner från att komma hit.

– Jag har mycket riktigt talat med dem och bett dem kontakta personer i Rumänien som har sagt att de är på väg tillbaka till Sverige för att tigga. Jag var besviken för jag tyckte att det här var att frångå en plan vi hade för att de skulle få igång en egen försörjning där hemma, och kanske har jag inte lyckats uttrycka mig rätt. Men syftet var inte att förmå svenska hjälparbetare att hindra rumäner från att komma hit och tigga, säger hon.

Fotnot: Mariana och Ilie heter egentligen något annat.