En tyst minut för offren i Nigeria

2015-01-16 | Arazo Arif padlock

OPINION

Under torsdagen samlade ett hundratal personer för att hedra offren som fallit för terrorgruppen Boko Harams våldsdåd i norra Nigeria. En av dem som talade på manifestationen var Arazo Arif. Vi publicerar här hennes inledande tal i sin helhet.

TALADE PÅ MANIFESTATIONEN gjorde också Litteraturkollektivet Censur, Jane Ada Ndem, minister och deputy head of mission vid nigerianska ambassaden och Mona Strindberg, ordförande för Uppsala FN-förening.

Den nigerianska befolkningen har utsatts för systematiskt militärt våld av en militant grupp som kallar sig Boko Haram i cirka sex års tid. Det är ännu oklart hur många människor som har mist sina liv i de strider som har pågått, den högsta siffran beräknas ligga omkring 15 000. I Sverige har rapporteringen från Nigeria varit närmast obefintlig och många människor har mist sina liv utan att det har kommit till vår kännedom.
Den tredje januari attackerades staden Baga i norra Nigeria. Under de efterföljande dagarna dödades flera hundra, eller flera tusen personer. Staden och hemmen har utsatts för bränder. Dödssiffran efter förra veckans attacker beräknas från 500 till, enligt Amnesty International, 2000 människor. 2000 civila som har skjutits ihjäl, bränts ihjäl eller mist sina liv i Lake Chad i försök att fly platsen. Cirka 30 000 människor beräknas också ha blivit förskjutna och mist sina hem.

Det är människor. Människor som har dödats eller förlorat sina hem. Människor vars liv och död inte har uppmärksammats.
Vi har samlats här idag för att sörja. För att hedra de människor vars liv har offrats i krig i vilket det uttalade syfte är att vinna territorium. Vi har samlats för att hålla en tyst minut för de barn som har sett sina föräldrar bli mördade, och de föräldrar som har sett sina barn dö. De familjer och öden som har utplånats i vad som beräknas vara den mest brutala attacken under dessa år som inbördeskriget har pågått.

Vi är här, för att det är fruktansvärt och anmärkningsvärt, hur våra politiker och våra medier tycks göra en avvägning mellan liv och liv. Vilka förlorade liv som är värda att sörja. Vilka attentat som är värda att förkasta. Vi är här för att visa solidaritet.