– Att vara kvinna i Libyen i dag är väldigt utmanande och farligt, berättar Heba Al-Shibani när jag möter henne under en konferens i Tunisien, där hon bor tillfälligt, och tillägger, att vara kvinna och journalist i Libyen det är nästintill omöjligt. Den 29-årige tv-reportern vet vad hon talar om. Hon har själv mottagit hot på daglig basis under den tid då hon var journalist efter revolutionen.
I dag, tre år efter revolutionen som, med stöd av Nato, störtade den före detta diktatorn Muammar Gaddafi befinner sig Libyen i kaos. Strider mellan islamister och nationalister, liksom andra rebellgrupper har lett till att säkerhetsläget är utom kontroll. De olika grupperna är beväpnade till tänderna och ser landets oljerikedomar som målet för deras erövringar. I detta kaos har även terrorgruppen IS (Daesh) dykt upp som en mäktig aktör.
Jag frågar om hon är orolig över IS framfart i Libyen. ”Självklart det är alla”, svarar hon, men påpekar att det inte är enbart på grund av IS utan alla extremistiska grupper.
– Vi är alla stolta över de kurdiska kvinnornas kamp, utbrister hon och påpekar att liksom dem var Libyens kvinnor vid frontlinjen under revolutionen som störtade den fyra decennier långa Gaddafiregimen. Då i den stunden kände Al-Shibani hopp.
– Motståndet hos kvinnorna var stark och en kvinna nominerade sig till och med till premiärministerposten, berättar hon stolt.
– Det var så fantastiskt att se, säger Al-Shibani. Det fanns en kvinnlig motståndsrörelse innan och under revolutionen men i dag när man står öga mot öga med vapen, mord, kidnappning och våldtäkt, hur kan man fortsätta, frågar hon.
Islamisterna tar över allt mer
I delar av Libyen har extremistiska grupper tagit över och i staden Derna har IS fått fäste. Kuststaden, med sina 100 000 invånare, är nu under kontroll av extremistiska grupper som gått i allians med IS. Många jämför staden med IS huvudsäte Raqqa i Syrien.
– Extremisterna underminerar mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter i religionens namn. Något så enkelt som att köra bil, arbeta och gå i skolan hotas om landet faller i extremisternas händer, säger hon bekymrat.
Samtidigt förstår inte Heba Al-Shibani sig på IS närvaro i ett redan konservativt Libyen.
– De vill att vi ska täcka oss, vi täcker oss redan, utbrister hon. De ber oss att vara troende muslimer, vi är redan troende muslimer. De är helt enkelt obegripliga, konstaterar hon.
För journalisten Heba Al-Shibani är kampen för kvinnors rättigheter en hjärtefråga men hon kommer från en konservativ familj som hade svårt att acceptera hennes beslut att bli reporter. En kvinnlig journalist, nej det var inte populärt.
– Jag kände att jag var bara tvungen att förändra synen på den libyska kvinnan, inte bara internationellt men även hemma, säger hon.
Så efter revolutionen beslutade hon att nu får det vara nog. Då var synen på kvinnans roll i samhället i Libyen sådan att en kvinnlig journalist var någonting skamligt.
Al-Shibani fick möjligheten att arbeta för libysk television och hon tog den. Hon blev snart förälskad i yrket, berättar hon och hennes entusiasm lyser trots att hennes trötta ögon vittnar om en slitig vardag. Under en tid arbetade hon för två konkurrerande tv-bolag men hon valde att säga upp sig från båda då hon insåg att de uppmuntrade till våld. Det här är inte journalistik, tänkte hon. Sedan dess har hon blivit beskylld för att stå på den ena eller den andra sidan.
– Problemen förföljer mig, berättar hon lite skämtsamt men blir snart allvarlig när hon förklarar att hennes familjemedlemmar, som fortfarande är i huvudstaden Tripoli, för närvarande inte är glada över hennes beslut. Hennes far blev nyligen hotad, eller inte hotad, förklarar hon, snarare försäkrad om att ger hon inte upp sitt yrke kommer de att komma efter henne.
Hennes make har varit en klippa vid hennes sida som vid flera tillfällen till och med stått upp emot hennes familj. Det har betytt mycket, säger hon.
Flykten var ett tvång
Men situationen i Libyen har förvärrats det senaste halvåret och många ambassader har tvingats stänga och internationell personal har evakuerats till grannländerna. Heba Al-Shibani tvingades själv att fly landet från en dag till en annan för fyra månader sedan. De som fortfarande kämpar på marken lever under ständigt hot.
– Jag hoppas på det bästa men är inte optimistisk, säger hon. Jag förlorade allt hopp när min 18-årige aktivistvän mördades brutalt i Benghazi för några månader sedan. Allt han stod för var fred, det var allt, suckar hon. Det tog allt mitt hopp.
Heba Al-Shibani är realistisk, hon vet inte när, eller om, hon kommer kunna återvända till Libyen i den närmaste framtiden. Däremot är hon övertygad om att den dagen då eventuella fredssamtal inleds kommer kvinnorna spela en betydelsefull roll. Trots allt har kvinnorna starkt inflytande över männen och samhället som helhet, anser Heba Al-Shibani.
MEST KOMMENTERAT
SENASTE KOMMENTARERNA
Eva Schmitz - Jag vill bara hänvisa till min avhandling från 2007: Systers
Om Var Grupp 8 en feministisk organisation?
Abraham Adolfsson - Och härtill bör kanske sägas att jag är Finne och uppvuxen i
Om #bildskolan 21: Att äta Den Andre
Abraham Adolfsson - Ja, det är väl jättebra att ha ett intresse att ta till sig
Om #bildskolan 21: Att äta Den Andre
Per A.J. Andersson - Betalda övergrepp? Hmm… Brott ska lagföras, inte klumpas iho
Om Porr handlar om betalda övergrepp
Eva Annonssida - Finns ingen kärnvapen på marknadstorg.se
Om Nobels fredspris till kampanj för att avskaffa kärnvapen
gudrun tiberg - Hello nya Fempers nyheter! Underbart att allt blir tillgän
Om Feministiskt perspektiv öppnar arkivet och startar på nytt!
Eva NIkell - Jag är definitivt med dig, även om jag tyvärr inte sitter i
Om Rödgrönt ointresse för fred och nedrustning borde oroa många
Barbro Frost - Radikala och bra synpunkter.
Om Var inte målet att vi skulle jobba mindre?
Arina Stoenescu - Heja och tack för att ni finns! Glad första maj!
Om Feministiskt perspektiv öppnar arkivet och startar på nytt!
Frederick Lidman - Lite osäker på vad det här betyder i praktiken. Sidan femini
Om Feministiskt perspektiv öppnar arkivet och startar på nytt!
MEST LÄST