Judy K är aktuell med låten X-mas song (longing for new year) tillsammans med Leo Bothén.

Bild: Linda Svensson

Judy K skapar musik genom att leka med könsroller

2014-12-19 | Hanna Elmberg padlock

KULTUR

För Caroline Lanté, Judy K, från Västerås handlar musik om både nyfikenhet och ifrågasättande och det queera är en stor inspirationskälla. Genom att utforska musik ur ett normkritiskt perspektiv synliggörs medvetenheten om genus, sexualitet och rasism resonerar hon. Feministiskt Perspektiv mötte henne i Stockholm.

FAKTA/Judy K:

Nu är Judy K aktuell med jullåten X-mas song (longing for new year) feat. Leo Bothén. På Judy K:s hemsida går det att lyssna på låten.

På ett café vid Mariatorget i Stockholm är det fullt med personer som lunchar. Golvet är schackrutigt och det luktar nygräddat bröd. Vid ett bord sitter musikern Caroline Lanté och dricker bryggkaffe. Musiken från högtalarna överröstas av allt surr i lokalen.

Musik har alltid funnits i Caroline Lantés liv. Hon kallar sig Judy K som musiker och namnet etsade sig fast efter en vän köpt en second-hand collegejacka där namnet Judy K stod broderat på bröstet. Nyfikenheten om vem Judy K var blev till en låt. I skolan var musik ett givet ämne. För Caroline Lanté handlar det om att vara sig själv och samtidigt ifrågasätta könsstereotypa roller.

– Jag har burit på bilden hur en artist ska vara och se ut ändå sedan jag varit liten. Hon ska vara smal, snygg , söt och medgörlig. Jag säger inte att jag inte är snygg men passar inte in i den rollen. Det som jag har förstått på senare år är att jag fungerar inte om jag inte kan vara mig själv. Jag måste alltid utgå från mig själv, säger Caroline Lanté.

Quuer inspiration

Musiken handlar för henne om nyfikenhet och ifrågasättande av den snäva ramen för hur en ska vara. Hon vill inte se sig själv i någon speciell genre men det kan upplevas som pop electromusik. Inspirationen kommer från queer. Under högstadiet blev feminismen en del i det vardagliga livet i hemstaden Västerås där hon och vännerna bland annat pratade om det tredje könet.

– Alla passar inte in i könsrollerna och det handlar mer om en upplevelse och övertygelse än att det bara finns två kön. Det finns en given ram för oss alla men vi är olika bra på att falla in i. Det är begränsande för alla men för en del är det mer påtagligt. När ens könsidentitet blir mer flytande så är det inte lika viktigt att vara man respektive kvinna. Utan i stället ökar mångfalden, säger Caroline Lanté.

När hon började att läsa på universitetet öppnades en ny värld.

– För några år sedan pluggade jag pluggade kulturarv och etnologi. Då upplevde jag att grejer föll på plats och kom till en helt ny nivå. Jag förstod teorin på ett helt annat sätt och kände mig som en feminist som kan argumentera och kunskapen gör ju alltid en säkrare. Till exempel på seminarium fick jag öva på att diskutera. Innan dess hade jag tendens att vara konflikträdd för när jag var yngre lärde jag mig att vara tyst, säger Caroline Lanté.

Har hittat egna rum

För Caroline Lanté är feminismen viktig när det kommer till allt. När en väl tagit på sig genusglasögonen sitter de på i vått och torrt men kan alltid poleras för att se ännu bättre. Likadant är det med musik där feminismen är en självklarhet med feministiska budskap men de ger sig inte så ofta i uttryck i vardagliga texter. Ur en skoluppgift föddes låten Idiot som från början handlade om att skriva en schlagerlåt. Det blev så småningom ett uppträdande på Nordiskt Forum som anordnades i somras.

– Jag gjorde musiken och sen kom texten. Det är en utskällningslåt till alla som håller på med sin jargong och tycker alla är så känsliga. Kan alla säga vad de vill i det här jävla landet? Nej, i alla fall inte så att ingen kommer att ifrågasätta eller att bli förbannad. Låten kan uppfattas som mindre bra musikalisk men det handlar om att ge fingret åt alla idéer om hur saker ska vara, saker som jag överlag har hört från män. För mig är dålig smak också en del i kampen och allt måste inte vara snyggt, snyggt handlar om ideal och ideal är bara begränsande, säger Caroline Lanté.

I Stockholm lever hon budgetliv och klagar aningens på att kaffekoppen på caféet var lite väl liten för att kosta trettioen kronor. Hon fikar mest hemma men tycker ändå om den dyra huvudstaden.

– Här kan jag delta i det rum som jag själv vill och dela det med andra. Det finns till exempel många feministiska klubbar. Jag och mina vänner har ett dj-kollektiv – Kaospatrullen. Vi vill visa hur bra queermusik är och det är samtidigt en motreaktion på festivaler som säger att det inte finns tillräckligt många bra artister som kvinnor. Genom att utforska musik ur ett normkritiskt perspektiv synliggörs medvetenheten om genus, sexualitet och rasism, säger Caroline Lanté.

Se privilegier

På caféet kommer folk och går samtidigt som Ted Gärestads låt Satellit spelas i bakgrunden. Kanske handlar det om att världen är liten ändå och en känner sig som högt upp i det blå. En låttext som kan få vem som helst att bli glad. Ibland kan det hända att Caroline Lanté lyssnar på musik som Alcazar för det är svårt att vara sur till den musiken. I stället glittrar det till. Men för henne är musik också kopplat till att se sina egna förmåner.

– Det handlar om att lyssna på varandra och de som inte sitter på samma privilegier. Mitt ansvar som medmänniska är att försöka se mina blinda fläckar och leta efter dem själv. Det ska inte var den förtrycktas uppgift att lyssna, utan att bli lyssnad på, säger Caroline Lanté.