”Jämställdhetspolitiken behöver anpassas till dagens Sverige”

2014-12-19 | Åsa Secher padlock 1

INRIKES

Jämställdhetspolitiken är omodern och splittrad. Det tycker nytillträdda jämställdhetsministern Åsa Regnér. Får hon sitta kvar efter det extra valet i mars vill hon se att den senaste tidens hbtq-debatt, Sveriges mångkulturella befolkningssammansättning och den digitala världen speglas i politiken.

FAKTA/Åsa Regnér

Född 1964 i Norrbotten, uppvuxen i Linköping och Motala.
Har studerat statsvetenskap, konstvetenskap, sociologi, tysk litteratur och spanska. Har en magisterexamen i demokratiutveckling från Uppsala universitet.
Har arbetat som tjänsteman och utredare vid TCO, på Arbetsmarknadsdepartementet och på Justitiedepartementet. Under Jens Orbacks tid som jämställdhetsminister arbetade hon i Statsrådsberedningen. Mellan 2007 och 2012 var Åsa Regnér generalsekreterare för RFSU, därefter var hon en kortare tid hos Sida för att under 2013 och 2014 verka som landschef i Bolivia för FN-organet UN Women.
3 oktober 2014 utsågs Åsa Regnér till barn-, äldre- och jämställdhetsminister i Stefan Löfvens regering.

– Vi är en regering som vilken som helst, vi är ingen expeditionsministär eller liknande, vi regerar tills det extra valet hålls i mars. Det som stod på spel, och som fortfarande står på spel, är två olika syner på människor och samhällen, som vi ser det. I konkreta termer finns det skillnader i det som regeringen hade i sin budget och det som klubbades igenom i riksdagen.

Det säger Åsa Regnér som har hunnit vara jämställdhetsminister i två månader när Feministiskt Perspektiv träffar henne i ett anonymt litet mötesrum på Socialdepartementet i Stockholm.

Hon tycker att jämställdhetsfrågorna har hamnat i skuggan av det politiska spelet kring budgeten och ser fram emot att klargöra för väljarna att det finns skillnader mellan blockan när det kommer till ideologi, politisk vilja och resursanvändning. Åsa Regnér menar att alla hennes tre områden – jämställdhet, barn och äldre – påverkas negativt av att det nu är Alliansens budget som gäller. Bland annat planerna för att öka anslagen till landets kvinnojourer med 100 miljoner årligen under mandatperioden.

– Tanken var att de här pengarna skulle skapa kontinuitet och möjligheter för kvinnojourerna att planera och känna större trygghet. De pengarna finns inte med i Alliansens förslag och nu är det det som ligger. Så det är en skillnad, de pengarna finns inte.

Samtidigt är hon noga med att klargöra att även om det är Alliansens budget som ligger, regerar regeringen fortfarande utifrån sin politik när det gäller att tillsätta utredningar, fatta dagliga beslut och driva frågor i den här nya valrörelsen.

– Men jag beklagar förstås att det är så här, jag hade naturligtvis hellre haft vår budget och kunnat regera efter den.

Spretigt och omodernt

Får hon sitta kvar efter det extra valet i mars skulle hon vilja modernisera jämställdhetspolitiken, som hon inte tycker är anpassad efter dagens Sverige.

– Jag skulle vilja lägga en ny jämställdhetspolitik som är uppdaterad, som passar det moderna Sverige. De mål som finns nu lades och togs av den förra socialdemokratiska regeringen och de är bra i sig, men hela politikområdet behöver anpassas till dagens Sverige och dagens debatt.

Vad är det som ska anpassas?

– När man pratar om den rena jämställdhetspolitiken handlar det om våld mot kvinnor, ekonomisk jämställdhet och beslutsfattande, och det är helt centrala frågor. Men jämställdhetspolitiken som den ser ut i dag återspeglar inte den ganska kraftfulla hbtq-debatt som vi har haft de senaste 10 åren, det finns ingen spegling av det faktum att Sveriges befolkningssammansättning är väldigt olik hur den var för 25 år sedan och det finns inga resonemang om den digitaliserade värld vi lever i, som spelar stor roll.

Hon tycker också att politikområdet som det ser ut i dag är väldigt spretigt och pekar bland annat på de tre utredningar som de senaste åren har pågått parallellt; Carin Götblads utredning om våld i nära relationer, en utredning om en nationell strategier för att stoppa mäns våld mot kvinnor och en utredning som undersöker hur väl jämställdhetspolitiken har nått sina mål.

– Allt det här har pågått samtidigt. Min plan är att ta tillvara de här utredningarna men sedan inte ha massor med olika uppdrag som korsar varandra. Jag vill ha en stark jämställdhetspolitik där man också vet att de olika insatserna som jämställdhetsintegrering, jämställdhetsbudgetering och jämställdhetspolitikens måluppföljning, faktiskt går åt ett håll! Just nu är det väldigt splittrat.

Strax efter att hon tillträdde valde Åsa Regnér ändå att komplettera utredningen kring jämställdhetspolitikens måluppföljning med en expertgrupp bestående av 11 personer. En expertgrupp som har kritiserats för att bara bestå av vita personer, något som Åsa Regnér har svårt att försvara i dag.

– Jag tittar gärna på den frågan, för jag tycker inte att politikområdet ska präglas av det.

I regeringsförklaringen den 3 oktober sa Stefan Löfven att den nya regeringen var feministisk. För Åsa Regnér betyder det att frågorna inom hennes ansvarsområden väger väldigt tungt – och att alla måste ta sitt ansvar.

– När man pratar om sakfrågor i en feministisk regering måste varje statsråd sätta upp mål för vad deras departement ska bidra med, när det gäller att vrida hela regeringens arbete i en feministisk riktning. Det arbetet tar vid nu helt enkelt.

Ett ojämställdhetssystem

En fråga som rör flera departement är den om arbetsvillkoren i kvinnodominerade branscher, som Feministiskt Perspektiv har belyst i en artikelserie under hösten. Sverige har en av världens mest könsuppdelade arbetsmarknader. Att arbetsvillkoren är tuffa i de kvinnodominerade branscherna och att kvinnor är sjukskrivna i högre grad än män är inga nyheter.

– Det här har man haft kunskap om ett antal år, ändå är det svårt att förändra. Det här berörde redan kvinnomaktsutredningen på sin tid, nu finns Delegationen för jämställdhet i arbetslivet som också tittar på de här frågorna igen, i regeringens budget fanns en rad förslag till Arbetsmiljöverket och Arbetsförmedlingen om att bryta könsuppdelningen på arbetsmarknaden och olika förslag om förbättrad arbetsmiljö för kvinnor. Men det du beskriver, det beskriver ju ojämställdhetssystemet i vårt samhälle.

Att en könsuppdelad arbetsmarknad också betyder att det är sämre villkor i många av de kvinnodomerinerade branscherna borde inte vara självklart. Men det finns en tydlig förklaring, enligt Åsa Regnér.

– Det finns helt enkelt en undervärdering av kvinnors arbetsinsatser på arbetsmarknaden inom yrken och områden där kvinnor dominerar, det är också därför vi fortfarande har en löneskillnad. Det gäller att hela tiden sätta fingret på det och när det gäller löneskillnaderna så vill vi återinföra att lönekartläggningar ska göras varje år, en fråga som bereds i regeringskansliet just nu, säger hon och fortsätter:

– Det finns en rad olika saker som man behöver göra för att förbättra arbetsmiljön, öka inflytandet och ta tillvara på kompetens och erfarenheter som kvinnor har och det är bara att vilja det, gneta på, drivan frågan och lägga förslag i den riktningen.

Vårdvägran – inte samvetsklausuler

Med en bakgrund som generalsekreterare för RFSU är frågan om fri och laglig abort viktig för Åsa Regnér. Hon ser med oro på utvecklingen mot ett ökat abortmotstånd i Europa.

– Frågan om kvinnors rätt till abort när kvinnor bedömer att de behöver det, inom en viss tid, är en väldigt viktig princip för kvinnors rätt att bestämma över sina egna liv.

Abortmotståndet växer i Europa men har under hösten även gjort sig påmint på hemmaplan. I slutet av september motionerade Krisdemokraterna i Kronoberg och Jönköping om att införa en samvetsklausul för vårdpersonal som av etiska eller religiösa skäl inte vill utföra aborter. Åsa Regnér är kritisk till att kalla det för samvetsklausuler.

– Jag tycker att man i stället ska prata om att man vägrar att vårda, en vårdvägran helt enkelt.

Är den fria aborten i Sverige hotad?

– Vi har sedan ett antal år tillbaka ett parti i riksdagen som inte stödjer den nuvarande abortlagstiftningen. Sedan den antogs 1974 har alla partier stått bakom den, Sverigedemokraterna gör inte det. Jag hoppas att lagstiftningen i Sverige ändå har ett starkt stöd, och jag tycker att jag ser det också, men man måste hela tiden vara vaksam och jag tror att man hela tiden måste gå tillbaka till grundprinciperna om kvinnors rätt att bestämma över sina liv.

Hon tycker också att det är viktigt att Sverige driver frågan internationellt, till exempel genom FN.

– Det är en jämställdhetsfråga men också en jämlikhetsfråga. Ju fattigare man är, desto större risk löper man att skadas eller dö av aborter för att man blir hänvisad till osäkra aborter. Rika kvinnor kan genomföra illegala aborter, men de behöver inte vara osäkra för det, de kan vara lika säkra som här. De som inte kan betala för säkra aborter är de som skadas eller dör.

Innan vi avslutar intervjun vill Åsa Regnér gärna göra ett tillägg om en fråga vi inte har pratat om. Nämligen mäns roll i jämställdhetsarbetet.

– Jämställdhetsfrågan handlar inte bara om kvinnor, det handlar också om pojkar och män, både hur de gynnas av ett jämställt samhälle men också pojkar och mäns ansvar och delaktighet för att vara del av lösningen. Kvinnor har alltid tagit ansvar, nu är det dags att dela på det.

Verktyg

Skriv ut

Kommentarer

20141221 - Julia Bahner: Apropå sista stycket skulle det varit intressant att få veta hur hon ser på transpersoners plats i jämställdhetsarbetet. Frågan är om inte bara innehållet i jämställdhetspolitiken behöver moderniseras utan även begreppet och istället börja prata mer om jämlikhet och mänskliga rättigheter, för att verkligen kunna inkludera alla.

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.