10-15000 marscherade under parollen "Systemförändring - inte klimatförändring!" i Lima.

Bild: Anna Nylander

Falska lösningar speglar ojämställd klimatprocess

2014-12-19 | Anna Nylander padlock

EKONOMI

Alla människor i världen kommer att påverkas av klimatförändringarna. Men vissa grupper är mer utsatta än andra, däribland kvinnor och allra mest fattiga kvinnor och urfolkskvinnor. Ironiskt nog är det även de grupper som syns minst och har minst makt i FN:s klimatförhandlingar.

FAKTA/COP20

Klimattoppmötet COP20 hölls 1-14 december i Lima, Perus huvudstad och hade som mål att ta beslut om form och innehåll för ett nytt globalt klimatavtal. Slutgiltigt beslut om avtalet ska tas på COP21 som kommer hållas i Paris i december nästa år.

Mötet landade i en text på fyra sidor som öppnar upp för att ett framtida klimatavtal inte blir bindande, utan frivilligt. Trots fattiga länders försök att få till viktiga beslut om klimaträttvisa, sköts dessa upp till COP21 i Paris nästa år. Det gäller frågor som hur fattiga länder ska få tillgång till klimatfinansiering och teknik liksom hur de ska ersättas för de skador och förluster som klimatförändringarna skapar.

Desto mer närvarande är kvinnorna i de kritiska forumen på sidan om förhandlingarna. På Folkets alternativa klimattoppmöte som hölls parallellt med COP20 tog kvinnor och urfolk mycket plats och krävde alternativa lösningar på klimatkrisen.

– Klimatförändringarna påverkar kvinnor hårdare, därför är det en feministfråga. Vi ser inte att kvinnornas situation diskuteras tillräckligt i klimatförhandlingarna. Därför är ett av våra krav till delegationerna för våra länder att kvinnor ska ha mer att säga till om i alla nivåer i förhandlingarna, säger Puspa Dewy från organisationen Women Solidarity for Human Rights i Indonesien.

Hon får ta i för att överösta protestrop och trummor för vi befinner oss på en klimatmarsch med uppskattningsvis 10 000-15 000 personer som alla kräver ”systemförändring – inte klimatförändring” Över sina axlar har hon hängt en skylt som lyder ”Climate Justice is a feminist issue” – klimaträttvisa är en feministfråga.

– Detta är viktigt eftersom effekterna av klimatförändringarna skapar en dubbel börda för kvinnorna. Ofta är det kvinnorna som odlar maten till familjen och försvinner den möjligheten tvingas de migrera för att finna jobb. Det påverkar även våld mot kvinnor, eftersom kvinnliga jobbmigranter ofta möts av den problematiken, fortsätter hon.

Måste prata om makt

70 procent av världens fattiga är kvinnor. Det är även de som är övervägande ansvariga för matproduktion, vatteninsamling och att införskaffa bränsle för värme och matlagning i hemmen i fattiga länder. Många kvinnor tvingas redan idag vandra mycket längre sträckor för att samla in vatten och bränsle.

Men det är inte bara effekterna av klimatförändringarna som slår hårt mot kvinnorna. Även de så kallade lösningarna som diskuteras i UNCCC:s klimatförhandlingsprocess påverkar kvinnor negativt.

Miljö- och kvinnorörelsen på plats i Lima kritiserar bland annat projektet REDD+ (Reducing emissions from deforestation and forest degradation with sustainable management of forests, conservation of forest carbon stocks and enhancement of forest carbon stocks) hårt. REDD+ är FN:s verktyg för att överföra kapital från nord till syd för att bevara skog som koldioxidsänkor.

Stora problem

Genom att rika länder och företag betalar en summa pengar till fattigare länder som tampas med avskogningsproblematik ska det finansiera bevarandet av skogsområden i syd, som därmed kan ta upp koldioxid och minska klimatförändringarna. De rika länderna och företagen kan då räkna det som sina utsläppsminskningar. Kritiken som riktas mot projektet är dock stor. Dels innebär REDD+ att de rika länderna genom att köpa utsläppsrätter via REDD+ undviker att minska sina egna utsläpp, och därmed kan köpa sig fria. Men REDD+ projekten för även med sig stora sociala problem för de som bor på markerna där det implementeras, framförallt urfolk och andra marginaliserade grupper – däribland kvinnor.

– REDD+ sätter kvinnorna i en ännu mer sårbar situation. De påverkas eftersom de förlorar sina försörjningsmöjligheter och tillgång och kontroll över naturtillgångar där de bor, säger Puspa Dewy som kommer från Indonesien där pilotprojekt för REDD+ redan implementeras och skapar stora problem. Hennes organisation Women Solidarity for Human Rights har genomfört feministiska och deltagande undersökningar av REDD+.

Med skyddandet av skogarna genom REDD+ tappar nämligen befolkningen som bor där möjligheten att använda resurserna i skogen. Kvinnorna som bor i skogsområden är den grupp som använder skogen mest då de samlar mat, medicinala växter och material till hantverk som de kan sälja. De använder skogens resurser mer än männen och drabbas därmed hårdare av projekten, samtidigt konsulteras de mindre än männen och har svårt att göra sin röst hörd i frågan.

Ansvaret för avskogningen

Problemen med REDD+ lyfts inte bara från Asien. Latinamerikanska och Afrikanska miljö- och urfolksorganisationer, såväl som miljöaktivister i de rika länderna, är lika kritiska då de ser samma mönster.

Ruth Nyambyra från African biodiversity Network i Kenya berättar att REDD+ fördjupar markkonflikter och har skapat enorma problem för framförallt urfolk och andra extremt marginaliserade grupper i till exempel Demokratiska republiken Kongo, Kenya och Nigeria.

– Vi ser mycket avhysningar av dessa folk från deras marker. I Demokratiska republiken Kongo avhystes i januari över 1 000 personer från ett REDD+ område och deras hem brändes ner, säger Ruth Nyambyra och fortsätter berätta vad hon tror är lösningen.

– Avskogningen, som även vi menar är ett stort problem, kan inte kopplas till folket som bor där och urfolken. Det är resultatet av att en företagselit, ofta driven av politiker som äger bolagen, bedriver illegal skövling av skogarna. Urfolk har större kapacitet än någon annan grupp att bevara skogen. Så vi måste lära av dem om hur vi bevarar våra naturresurser och jobba med dessa grupper för att begränsa avskogningen och skydda skogen, deras territorier och deras försörjning.

Var är folket och kvinnorna?

Att dessa typer av falska lösningar på klimatkrisen förespråkas kan ses som en spegling av representationen och makten i klimatförhandlingarna, menar Ruth Nyambyra.

– UNCCC-processen är ett extremt mansdominerat utrymme. Inte bara män, utan vita, överutbildade och rika män dominerar utrymmet. Och de få kvinnor med makt och ansvar i processen pratar samma språk och förespråkar samma maktsystem. Det finns ingen vilja att transformera systemet.

Puspa Dewy är inne på samma spår.

– Vi frågar oss var folket och kvinnorna är i förhandlingarna, säger hon upprört.

– För när det gäller klimatförändringarna är det folket som berörs, och det är framförallt kvinnorna. Men vi ser att våra regeringar jobbar mer med den privata sektorn och låter dem tycka till i frågan om lösningar, inte folket. Och det är de som tjänar på marknadslösningarna.

UNCCC processen, inom vilken COP-mötena som hålls varje år innefattas, har tagit beslut (COP 7, beslut 39 och COP18, beslut 23) om att integrera kvinnor bättre i processen. Men det går långsamt. Representationen av kvinnor i delegationerna som representerar länderna i COP-mötena var förra året så lågt som 30 procent. I vissa delegationer endast 11 procent, enligt FN:s egna statistik.

Måste prata om makt

Att UNCCC erkänner problemet är såklart positivt, men både Puspa Dewy och Ruth Nyambyra menar att det sker på ett otillräckligt sätt. På COP20 hölls en särskild temadag om genus separat till förhandlingarna och genustänket genomsyrar inte slutdokumentet.

– De måste applicera principen om genusrättvisa i hela beslutsdokumenten så att man säkerställer att kvinnors rättigheter och kvinnors behov säkerställs i hela klimatpolitiken och klimatprojektet, inklusive klimatfinansiering, säger Puspa Dewy.

– Jag tror inte ens att de förstår vad genusrättvisa är, det är bara slogans och ord. Om vi ska prata om att förändra systemet måste vi adressera tillgång och kontroll över naturresurser, roten till klimatförändringarna. Vi måste prata om makt! säger Ruth Nyambyra.