Wida Zemarai hemma i Sverige och i Pakistan under SAFF-turneringen.

Wida Zemarai om olyckan och landslagsspelet för Afghanistan

2014-12-16 | Bella Frank padlock

SPORT

Wida Zemarai är tillbaka i det svenska vintermörkret, hemmaklubben Äspereds IF och Borås efter insatserna i Afghanistans landslag i SAFF-cupen som spelades nyligen i Pakistan. Afghanistan hade det svårt i konkurrensen från de andra mer samspelade lagen, men Wida Zemarais insats i målet har inte gått någon förbi.

I slutet av november gav sig Wida Zemarai sig av till Pakistan för att delta i fotbollsturneringen SAFF med åtta deltagande asiatiska länder, bland dem Afghanistan som är hennes hemland. Afghanistans damlandslag har deltagit i de båda tidigare upplagorna av SAFF, och tog sig senast det begav sig, 2012, till semifinal mot regerande mästarna Indien. Det gick inte lika bra denna gång, Afghanistan tog sig inte vidare från gruppspelet. Men det afghanska landslagets tränare var mäkta imponerade med Wida Zemarais insats. Men redan i första matchen skadade hon sig allvarligt. Hon kastade sig för att rädda ett skott från motståndarlaget men hamnade fel och slog så hårt i målstolpen att hon förlorade medvetandet. Sjukvårdspersonal var snabbt på plats med bår och hon bars blödande bort från planen och hennes målområde.

– Jag var hos läkaren när jag kom hem för att ta bort stygnen, det skulle gå en vecka innan man fick ta bort stygnen. Så det är bra men jag har haft lite ont i nacken, för när jag slog huvudet i stolpen så kände jag smärta i vänstra sidan av nacken, säger hon.

– Men jag minns inget från olyckan, jag minns bara att jag vaknade upp på sjukhus.

Stort säkerhetspådrag

Olyckan till trots så var det framför allt en fin upplevelse hon hade i Pakistan, från mottagandet med blommor på flygplatsen när hon anlände till mötena med de andra fotbollsspelarna. Säkerhetspådraget var stort, inte minst med tanken på att Indien var ett av de deltagande lagen. Det var också därför som matcherna i sista sekund flyttades från Lahore till Islamabad eftersom huvudstaden erbjöd bättre säkerhet.

– Fotbollsmässigt var det stor skillnad mot svensk fotboll, det gick inte så fort där spelmässigt. Här spelar jag i division två och det var lite sämre än det där. Det var många bra spelare i Afghanistans landslag men vi hade inget samarbete för det var så lite tid att spela ihop oss, säger hon.

Förutom nio spelare från Afghanistan var det också tre från Nederländerna, en från USA, ett par från Iran och Tyskland, samt hon själv från Sverige.

– Hon från USA var bara 16 år, hon var riktigt bra och snabb men det fanns ingen annan kvick spelare som kunde leverera bollar till henne. Hon försökte ju gå hela vägen själv men det var svårt.

Första matchen spelades mot Bangladesh och Afghanistan gjorde det första målet. Men så småningom började Bangladesh ta över mer och mer, och så inträffade Wida Zemarais olycka i andra halvlek. Det gjorde att laget kom av sig ytterligare, hennes medspelare var oroliga då hon bars av planen medvetslös. Bara dagen efter ville tränaren att hon skulle stå i mål igen, denna gång mot Moldavien, detta trots att hennes läkare avrått från spel.

– Jag tänkte att det var nu eller aldrig, att bara jag får spela den matchen, säger hon.

Slog i huvudet igen

Men hon var fortfarande yr och läkaren hade varnat henne att hon absolut inte fick riskera att slå i huvudet igen. Även i tredje matchen mot Indien blev hon inkallad trots att hon beslutat att stå över. Efter ett par räddningar där hon slängt sig efter bollen och slagit huvudet i marken tvingades hon avbryta helt.

– Jag slog huvudet i marken, då kändes det inte längre viktigt att stå, så jag byttes ut.

Matchen mot Indien blev sedan en tvåsiffrig förlust. Men stämningen hölls hög mestadels, även om det naturligtvis fanns viss nedstämdhet direkt efter match. Wida Zemarai berättar att hennes lagkamrater som tränar i Afghanistans huvudstad Kabul tränar tre gånger i veckan, men att flera har svårt att ta sig till och från fotbollsplanen eftersom det kräver flera taxiresor åt båda hållen. Det afghanska fotbollsförbundet ville helst att laget skulle ha sjal om det fanns media i närheten för att undvika protester.

– För några år sedan var det en tjej som blev fotad som inte hade underställ på sig och då blev det protester: 'är det här det ni kallar islam?', och efter det bestämde de sig för att ha underställ, långärmat och sjal. Det var lite svårt för oss som inte var vana, men det var en sjal som var särskilt anpassad så den satt på plats, säger Wida Zemarai.

Skrev autografer

Det var inte bara matcher utan mötena med de andra fotbollsspelarna som gjorde resan till Pakistan till en stark upplevelse. Och möten med afghanska fotbollsfans som kom till stadion och hejade på sitt lag varje match, och Wida Zemarai fick skriva autografer. Nu är hon tillbaka i träningen i Äspereds IF, men det är inte omöjligt att det blir fler fotbollsresor. En av herrlandslagets tränare som var på plats ville bjuda in henne att spela med ett lag han tränar i USA, och det kan också bli aktuellt att spela för Afghanistan igen:

– Tränaren sa till mig att de kommer att kalla in mig igen, det var skönt att höra det, säger hon.