Linnea Lundberg.
Vem representeras av feministiska symboler?
2014-12-09 | Linnea Lundborg
2
KULTUR
När Linnea Lundborg gjorde en undersökning av feministiska symboler på feministiska demonstrationer hittade hon över hundra olika. Vilka är de vanligaste? Vilka slags visioner signifierar dem? Hon analyserar ett föränderligt landskap och efterlyser en tydligare antirasistisk symbol samt en symbol för intersektionell feminism.
Sprayade på husväggar, broderade på väskor, hängande i örsnibbar och tatuerade i hud – överallt omkring mig finns feministiska symboler. Ändå existerar diskuterar vi dem sällan. Under åttonde mars i år deltog jag i fyra demonstrationer i Lund och Malmö. Under dem gjorde jag 22 kortare intervjuer med deltagare i demonstrationerna och fotograferade över hundra feministiska symboler. Vilka förekommer mest och vilka feministiska visioner kan de göra anspråk på att representera?
Kvinnosymbolen – tillgänglig och exkluderande
Inom västvärldens naturvetenskaper har planeten Venus länge kopplats samman med idéer om kvinnan och kvinnlig anatomi. Det var också inom naturvetenskapen som symbolen för Venus började användas som en symbol för att skilja kvinnliga organ och individer från manliga. Kvinnosymbolen dök upp i den feministiska rörelsen under 1960-talet. Genusvetaren Marian Sawer menar att då symbolen använts i århundranden för att signalera kvinnors tillkortakommanden i jämförelse med män, går det att likna approprieringen av kvinnosymbolen med HBTQ-rörelsens återtagande av Förintelsens rosa triangel.
Många deltagare uttrycker ambivalens eller direkt kritik mot kvinnosymbolen, och menar att den representerar en feminism som ser kön som något essentiellt. Många menar också att det är problematiskt att den kan ses som exkluderande av transpersoner. Andra deltagare tycker att det är en bra symbol för kampen för kvinnors rättigheter, och känner stolthet och samhörighet när de bär den. De problematiska sidorna hos kvinnosymbolen kan vara en av anledningarna till att den ofta blivit modifierad av deltagarna. Olika feministiska budskap fyller symbolen med en utökad betydelse som signalerar att den inte ensam representerar vad som deltagarna efterfrågar.
Betydligt oftare än de andra symbolerna bärs kvinnosymbolen som smycke. Symbolens biologiska koppling gör att den finns tillgänglig i vanliga affärer av andra än feministiska syften. Kvinnokampssymbolen och transsymbolen är betydligt svårare att separera från sitt politiska budskap. Att kvinnosymbolen inte alltid behöver ha en politisk dimension möjliggör spridningen av den, och en tillgänglighet som många andra feministiska symboler inte är i närheten av. Det hela blir något dubbelt: kvinnosymbolen är på en och samma gång den minst politiskt radikala och den mest tillgängliga symbolen.
Kvinnokampssymbolen – mensröd och klassisk
Den feministiska aktivisten Robin Morgan var den som först placerade den knutna näven inuti kvinnosymbolen. Symbolen kom till inför en demonstration mot Miss America-tävlingen 1969. Morgan gav den en blodröd färg som hon kallade mensröd för att avskräcka företag från att kapitalisera på symbolen.
Kvinnokampssymbolen verkar i högre grad än kvinnosymbolen kunna representera det deltagarna önskar. Det betyder dock inte att den enbart står för kvinnokamp. Olika deltagare läser in kamp för anarkism, socialism och HBTQ-personers rättigheter i symbolen. Till viss del sker det genom att symbolen ges olika färger, men en deltagare menar att hen läser in ett intersektionellt perspektiv i symbolen oavsett vilken färg den har. Genom deltagarnas ordval, då de beskriver kvinnokampssymbolen som klassisk, vanlig eller ”den feministiska symbolen” kan jag utläsa att den för många är den symbol som är mest representativ för en feministisk kamp. På så sätt har också innebörden av symbolen expanderat när feministiska erfarenheter förändrats. Feminister som bär symbolen idag menar inte samma sak som 70-talets feminister, trots att det är samma symbol på plakaten.
Transsymbolen – provocerande och mångbottnad
Transsymbolen skapades av Holly Boswell, Wendy Parker och Nancy Nangeroni. Intentionen bakom symbolen var enligt Nangeroni tudelad: Den skulle både kunna representera den helhet som ett samhälle uppnår när det inkluderar transpersoner, men också vara en symbol för transgemenskap. Genom intervjuerna blev det tydligt att transsymbolen rymmer flertalet funktioner, som att representera transpersoner och synliggöra vikten av ett intersektionellt perspektiv.
Deltagare som bär transsymboler talar om en sårbarhet som följer av bärandet. På gymmet märker en deltagare att folk provocerat stirrar på symbolen, och hen blir orolig att få höra dumma kommentarer. Även deltagare som bär olika fitt-symboler berättar att de blir ifrågasatta och behöver tänka på i vilka sammanhang de bär symbolen. Där av citatet ”man kan inte vara professionell och ha en fitta på magen”. Transsymbolen är dock den enda där ett underliggande hot från omvärlden verkar förekomma. En av symbolers funktioner är att dra till sig uppmärksamhet. Transsymbolen, som inom rörelsen ger känslor av styrka och gemenskap, kan göra bärarna sårbar i otrygga rum.
Önskvärda representationer
Genom det sociologen Stuart Hall kallar intertextualitet påverkar symbolerna varandra och betydelsen av dem förändras. Kvinnosymbolen blir till exempel mer problematiskt i ljuset av transsymbolen, då det blir uppenbart att den senare ställer frågor som kvinnosymbolen inte förmår göra. Flera deltagare säger att de under demonstrationerna fått upp ögonen för transsymbolen och hellre skulle bära den än kvinnosymbolen. Det finns också symboler som deltagarna efterlyser, men som inte är skapade än. En tydligare antirasistisk symbol behövs, samt en symbol för intersektionell feminism. Symbolval är också en fråga om tillgänglighet. Vilka symboler är möjliga för vem att bära? Ofrånkomligt är att vissa symboler behöver spridas mycket mer, medan vissa måste lämna ifrån sig plats. Något som kräver aktivt agerande.
Vilken symbol tycker du som läser artikeln om? Skriv gärna i kommentarsfältet!
Kommentarer
Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.
annons:
Följ oss
Gå till sidtoppen
Venussymbolen är också associerad med gudinnan Ishtar/Inanna, med alla hennes styrkor. Glöm sedan inte att planeten Venus både är aftonstjärnan och morgonstjärnan och att Ishtar kunde vara både "hon" och "han". Vidare har vi venustecknets metalliska betydelse och allt vad metallen koppar associeras till, samt släktskapet mellan den egyptiska symbolen Ankh och venustecknet. Symboler har alltid många lager av bottnar och kan förstås på ett djupare plan när de studeras i ett mytologiskt kontext.
Personligen är jag mycket förtjust i det blodröda venustecknet med knuten näve, liksom Anarkafeminismens inneslutna A i ett venustecken, när det gäller symboler för feministisk kamp.
Nu mindes jag en av de snyggaste jag sett! Det var från en demo i Malmö i våras, efter att Showan hade knivats av fascister. En stor banderoll med en drake i rött och texten:
Fascists can't kill Feminist Dragon
SÅ GRYMT SNYGG! Applåder till er som hade målat den!