Jenny Sonesson, Trifa Shakely och Kajsa Ekis Ekman i samtal under ledning av Sofia Karlsson.

Bild: Hanna Elmberg

Frågor utan svar efter #nf2014

2014-12-09 | Katarina Andersson padlock

INRIKES

I helgen var det uppsamling efter sommarens stora evenemang Nordiskt forum på Rival i Stockholm. Feministiskt Perspektivs Katarina Andersson, som har bevakat Nordiskt forum sedan de inledande förberedelserna, var på plats. Hon konstaterar att det fanns vilja till mångfald av röster men gick också därifrån med nya frågor.

Jättearrangemanget Nordiskt Forum, organiserat av Nordens kvinnorörelser, lockade många besökare och namnkunniga talare till Malmö i somras. Samtidigt ansågs det från gräsrotshåll att konferensen på flera sätt var exkluderande, både till innehåll och gällande (ekonomisk) möjlighet att delta. Den norska jämställdhetsministern Solveig Hornes närvaro under avslutningsceremonin gav en besk eftersmak som eldade på debatten om vilka som bör bjudas in i feministiska sammanhang, i det här fallet en representant för Fremskrittspartiet.

Konferensen resulterade hur som helst, som det var tänkt, i ett dokument med riktlinjer för Nordens regeringar att ta intryck av och förhoppningsvis implementera. I lördags bjöd Sveriges Kvinnolobby (medarrangör till Forumet) in till ”efterfest” på Rival i Stockholm för att diskutera vad som hände i Malmö, vilka slutsatser som dragits och diskutera feminismens framtid.

Den före detta biografen vid Mariatorget är uppskattningsvis drygt halvfull. Evenemanget är kostnadsfritt och lite hemligt – de deltagande finns utannonserade på hemsida och affisch, men inte så mycket närmre om vilka programpunkter som ska ingå. Komikern med mera Josefin Johansson agerade konferencier och satte tonen för den, får jag anta, eftersträvade festliga inramningen.

Tal och samtal

Tre enskilda talare inledde, först Kvinnolobbyns vice ordförande Clara Berglund som förutom att tacka de inblandade talade om att kvinnorörelsen måste bli bättre på att lyssna och stötta varandra för att bli ”större och rikare”. Jämställdhetsminister Åsa Regnér konstaterade att den budget som innehöll många förslag för att främja jämställdheten inte gick igenom, men att ”vi regerar” och jobbar vidare med frågorna, och det är viktigt att dokumentet blir aktuellt för unga i värden. Malmös kommunalråd Martina Skrak berättade sedan hur Malmö stad fortsatt sitt jämställdhetsarbete efter avslutat Forum.

Kvällens kärninslag visade sig dock vara det panelsamtal som leddes av Sofia Karlsson och där några av de teman som legat till grund för Nordiskt Forum (baserade på Peking-plattformens tolv punkter) skulle diskuteras. Tiina Rosenberg som skulle ha deltagit hade fått förhinder men Kajsa Ekis Ekman, Trifa Shakely och Jenny Sonesson fick inledningsvis säga något spontant om sin upplevelse av konferensen. Shakely, som var snabb med att ifrågasätta Hornes medverkan i somras, lyfte återigen problematiken med att i feministiska rum inkludera personer som tydligt uttryckt fientlighet mot rörelsen i allmänhet och vissa grupper inom den i synnerhet.

– Jag undrar, utifrån vilken feministisk analys bjöd man in en representant från ett rasistiskt parti, och jag skulle vilja diskutera varför det var fel. De här rummen måste representera rättvisa rum, sa Trifa Shakely bland annat och fick applåder. (Något som publiken i och för sig var ganska generösa med.)

Moderator Karlsson undrade om någon från Sveriges kvinnolobby ville replikera, men både Clara Berglund och ordförande Gertrud Åström skakade på huvudet från publikplats. Jenny Sonesson menade att det kan vara ett sätt att påverka att bjuda in någon som Horne, men att hon absolut borde ha fått mycket tuffare frågor. Och hur göra med FN, där så många diktaturer är medlemmar?

Spontant inpass

Detta spörsmål lämnades därhän på initiativ av moderatorn och efter ett par ytterligare meningsutbyten i den ursprungliga frågan gick panelen vidare till att diskutera ett antal ämnen som introducerades med filmklipp från några av konferensens tal, av bland andra Cynthia Enloe och Catharine MacKinnon.

Tiden var knapp och skulle dessutom räcka till paus, poesi och stå-upp från Revolution Poetry, Shanti Rydwall-Menon och Yolanda Bohm. Athena Farrokhzad valde att göra ett inpass i debatten innan hon läste upp ett utdrag ur sin diktsamling Vitsvit: ”Antingen inkluderar man rasister och fascister i feministiska rum och exkluderar då i samma andetag dem som är rasismens och fascismens offer och då slutar det att vara ett feministiskt rum i det andetaget.”

Athena Farrokhzad läste strofer ur Vitsvit.

Om rasismen och fascismen

Det nuvarande politiska läget tangerades givetvis, bland annat under diskussionen om förmodat förestående ekonomisk kris. Hur ska vi stå upp mot fascister och rasister, frågade Sofia Karlsson?

Ekis Ekman ser likheter med utvecklingen som varit i Grekland, där de progressiva krafterna har måst gå runt och släcka eldar för att stävja akut våld.

– Ingen ägnar sig åt de finansiella frågorna, fascismen blir en distraherande faktor. Där behöver vi ta initiativet, inte bara vara emot utan säga att det här är vår agenda. Men nu har de progressiva krafterna övertaget i Sydeuropa, i Grekland och Spanien.

Sonesson tror också på att vara positiv och framhöll EU:s potential för global organisering, medan Shakely ville belysa den nya underklass som uppstått av papperslösa som inte ens besitter grundläggande mänskliga rättigheter.

Maria Johanssons tal från Nordiskt forum visades och hon var även på plats för att säga något om funktionsnedsatta kvinnors villkor, där hon ser en ökad medvetenhet som dock måste bli än större. Forumet utgjorde en möjlighet att sprida budskapet om att ”en femtedel av världens kvinnor har en funktionsnedsättning och måste vara en del av den feministiska kampen”.

Vilka är allierade?

Mot slutet av panelsamtalet riktades fokus framåt, vilka punkter är viktigast att arbeta med? Hur ska vi organisera oss?

Sonesson upprepade att sexuella och reproduktiva rättigheter är absolut det viktigaste, där pågår en backlash. Hon var också bekymrad över det hårdare klimatet i den svenska debatten, ett polariserat samhälle där det unfriendas till höger och vänster. Just höger och vänster får gärna överbryggas:

– Det är viktigt att vi feminister sträcker ut våra händer och diskutera sakfrågor, för vi lever fortfarande i en väldigt orättvis värld.

Trifa Shakely höll med om att det är viktigt att hitta allierade, men vilka är dessa allierade?

– Det är viktigt att säga hur sådana som jag, anti-rasistiska feminister, alltid försökt föra frågan på tal, velat samarbeta. Jag är här i all ödmjukhet för att jag vill samtala, men inte på bekostnad av sådana som mig, kroppar som mina.

Kajsa Ekis Ekman fick avsluta och menade att det viktiga inte var hur man organiserar sig, utan att man gör det. Den lärdom vi kan dra från SD är att de har visat oss att ”det är inte genom att ha rätt som man vinner utan genom att ha makt. Tyvärr.”

– Åker man runt landet och snackar med alla hela tiden får man stöd, varför gör inte vi det? Där när vi talar om rum, exkludering och inkludering, jag tror inte att saker kommer hända i de här rummen, utan det kommer hända när vi går ut och ringer på dörren bredvid och frågar, men du då, vad vill du har för samhälle? När vi skapar de här breda rörelserna kan vi få inflytande och förändra.

Sakfrågorna viktigast

Rörelsen på plats fick ägna sista halvtimmen åt semi-allsång ledd av Josefin Johansson med band; Kajsa Grytt gjorde ett hastigt gästspel men det var Arja Saijonmaa som till slut fick besökarna att börja dansa i bänkraderna. Tvära kast under en komprimerad kväll. Enligt programansvariga Stéphanie Thögersen på Sveriges Kvinnolobby var sakfrågorna förstås det mest väsentliga:

– Vi ville diskutera hur vi ska gå vidare på de olika sakpolitiska områdena från Nordiskt forum och försöka ta upp några av det viktigaste frågorna. Som feministiskt perspektiv på krisande ekonomier, globalisering, våld och den nya utvecklingsagendan. Vad gäller de inbjudna till panelen så ville vi ha olika röster och perspektiv, och människor som besitter expertis inom sitt område. Och som själva deltog som talare på Nordiskt forum.

Jag undrar varför de som arrangörer valde att inte medverka i samtalet, eller bemöta den kritiken som framfördes på plats? Thögersen tvekar och säger att hon nog var bakom kulisserna under just den episoden.

– Men vi tyckte det var viktigt att ge plats åt andra röster och ville därför inte själva ta plats i panelen.

Något slags vilja till mångfald har det funnits, dels i vice ordförandes anförande där hon talade om att bredda rörelsen, samt att människor tillhörande grupper som kritiserat och känt sig osynliggjorda av Nordiskt forum gavs visst utrymme. Att avstå från att bemöta kritik när chansen till samtal finns väcker emellertid frågor.

Feministiskt Perspektiv har utan framgång sökt Gertrud Åström, ordförande för Sveriges Kvinnolobby för en kommentar.