Linda Snecker är riksdagsledamot och högskole- och forskningspolitisk talesperson för Vänsterpartiet.

Bild: Pressbild

Sveriges högskolor och universitet måste vara en arbetsplats för alla

2014-11-28 | Linda Snecker padlock

OPINION

”Sveriges högskolor- och universitet måste vara en attraktiv arbetsplats för alla. För engagerade administratörer och IT-tekniker, för doktoranden med stora drömmar, för den framgångsrika professorn. Då kan våra universitet- och högskolor inte genomsyras av patriarkala strukturer och hierarkier.” Det skriver Vänsterpartiets högskole- och forskningspolitisk talesperson Linda Snecker.

Linda Snecker är riksdagsledamot Vänsterpartiet, högskole- och forskningspolitisk talesperson, tjänstledig forskningskoordinator vid Linköping universitet.

Drömmen om den akademiska friheten, den fria och kritiska forskningen och ett arbetsliv med högt i tak och långt till dörren smulas sönder snabbt när den nyanställda doktorander sätter sin fot innanför universitetens dörrar. För inom akademins anställningsramar är strukturerna hårda och hierarkierna starka. Speciellt när det kommer till jämställdheten.

Det finns två stora problem inom universitet – och högskolan idag, dels frågan om anställningsprocessen, vilka som anställs, hur anställningen går till, på vilka grunder anställs personen och transparensen genom hela processen. Och dels frågan om fördelning av forskningsmedel.

Delegationen för jämställdhet i högskolan skriver i sin redovisning Jämställdhet i högskolan, ska den nu ordnas en gång för alla? att bilden av akademin är nedslående. Det är en organisation präglad av normer och värderingar som bekräftar män som överordnade och där olika villkor råder för kvinnors och mäns meritering och karriärutveckling. Särbehandling och diskriminering på grund av kön råder inom akademin, men på ett sofistikerat sätt som ligger under ytan. Forskaridealet och föreställningar om den hårt arbetande forskaren som lever för sitt arbete och låter familj och barn komma i andra hand råder starkt. Män har lättare att avancera i tjänst, kvinnor betydligt svårare. Och avancerar kvinnor i tjänst är det inom undervisning och administration, något som kan ses som karriärsstjälpande för forskningen.

Jag har debatterat frågan i riksdagen med ministern för högre utbildning- och forskning Helene Hellmark Knutsson, och visst ser regeringen allvarligt på frågan. Men, finns viljan och kraften från regeringen att verkligen göra de förändringarna som behövs?

Det finns mycket att göra för att åtgärda ojämställdheten vid Sveriges universitet och högskolor. Studenter väljer utbildningsplatser baserat på stereotypa könsrollsmönster. Professorer är till största del män och har lättare att avancera på positioner. Forskningsmedel tilldelas mäns excellentcentrum, 87,3 procent av strategiska forskningsmedel tilldelas män, kvinnor får 12,7 procent.

Arbetet för universitet och högskolors jämställdhetsarbete skiljer sig åt. Vissa arbetsplatser är framsynta och ambitiösa, andra ser jämställdhet som en icke-fråga.

Jag frågade högre utbildning- och forskningsministern om vad regeringen kommer göra för att motverka ojämställdheten. Svaret var med dialog för att öka jämställdhetsintegreringen. Delegationen för jämställdhet skriver i sin rapport att jämställdhetsintegrering är svårhanterligt. Sedan autonomireformen genomfördes av Alliansen har mer frihet tilldelats universiteten att själva forma sin ledning. Vissa universitet- och högskolor är framsynta och ambitiösa i sitt jämställdhetsarbete, andra ser jämställdhet som en icke-fråga. Det är ofta ledningen som styr jämställdhetsarbetet och där har regeringen tappat greppet för att kunna ha en tydlig jämställdhetsstyrning.

Den forskningspolitik som bedrivs idag är en besvikelse för jämställdheten. Inom forskningen är motfinansiering från det egna universiteten vanligt, det är särskilt framgångsrika grupper som får motfinansiering. Dessa medel kan bara komma från ett enda håll inom universiteten, nämligen från dom forskare som inte har tilldelats excellentmedel. Det är kvinnor och yngre forskare får alltså vara med och betala de satsningar de själva inte får vara med om.

Sveriges högskolor- och universitet måste vara en attraktiv arbetsplats för alla. För engagerade administratörer och IT-tekniker, för doktoranden med stora drömmar, för den framgångsrika professorn. Då kan våra universitet- och högskolor inte genomsyras av patriarkala strukturer och hierarkier. Forskningsmedel kan inte bara tilldelas excellenta manliga forskare. För vad är då den fria forskningen värd och kommer den att ens finnas kvar om några år om det bara är den yttersta manliga eliten som får finansiering?

Vänsterpartiet har högre ambitioner för Sverige högre utbildning och forskning än så. Vi kommer att vara regeringens feministiska påtryckare i alla frågor som rör jämställdhet och rättvisa. Det duger inte att konstatera att läget inte är bra och sen inte genomföra stora reformer. Forskningen är värd mer än så.