Linnéa Bruno, Fi: Feminism krävs i kampen mot våldet

2014-11-25 | LInnéa Bruno padlock

OPINION

”Varje dag sker 100 våldtäkter. Förra året mördades 26 kvinnor av en man som de hade eller haft en nära relation med. Oftast har de sökt hjälp på olika sätt – polisanmält, ansökt om kontaktförbud eller berättat för olika välfärdsprofessionella. Sverige har mycket att lära från andra länder i fråga om våldsförebyggande arbete.” Det konstaterar Linnéa Bruno, Fi, med anledning av Internationella dagen för avskaffandet av våld mot kvinnor som infaller i dag 25 november.

1999 instiftade FN:s generalförsamling 25 november till internationell dag för avskaffande av våld mot kvinnor. Initiativet kom ursprungligen från feminister från hela Latinamerika och Karibien, på ett feministforum 1981 i Bogotá, spred sig småningom till kvinnoorganisationer runt om i världen och till sist FN. Vi hedrar alla offer och överlevare för våldet, vi samlas och påminner oss om att vi inte är ensamma, att strategier för att motverka våldet finns, att vi som kämpar mot våldet runt om i världen har mycket att lära av varandra.

Nationalism, militarism och antifeminism går hand i hand och motverkar arbetet mot mäns våld mot kvinnor – också i Sverige. Historiskt har Kvinnan som symbol för moderlighet och nationell gemenskap hyllats, samtidigt som verkliga kvinnor saknat medborgerliga rättigheter och för nationens bästa utsatts för systematiska övergrepp i form av till exempel tvångssteriliseringar. Nationalism gör kvinnors kroppar till symboler och slagfält, medan män bevakar gränser, inre och yttre fiender – retoriskt för att skydda kvinnor och barn från dem och de som kränker nationen. När feminister frågar ”säkerhet för vem?” och ifrågasätter den nationalistiska ordningen och synen på säkerhet, möts vi av sexualiserade hot och förlöjliganden.

I krig är det är farligare att vara kvinna än att vara soldat. Feministiskt initiativ hävdar allas rätt till skydd från våld, oavsett nationalitet, medborgarskap, kön, sexualitet, funktionalitet och ålder. Sverige måste sluta deportera personer med asylbehov. Nödvändiga akuta åtgärder är förenklade asylprocesser, möjlighet att söka asyl på svenska ambassader och konsulat utomlands och ett ökat humanitärt bistånd exempelvis till dem som flyr undan och kämpar emot ISIS fruktansvärda terror.

Men vi ska inte glömma att det största säkerhetsproblemet, globalt sett, är mäns våld i vardagen. Färre kvinnor mellan 15 och 44 år dör eller skadas allvarligt av krig, malaria, cancer och trafikolyckor sammantaget, än av mäns våld. Var tredje kvinna i världen utsätts. Sverige ligger på liknande nivåer som andra välbärgade EU-länder. Varje dag sker 100 våldtäkter. Förra året mördades 26 kvinnor av en man som de hade eller haft en nära relation med. Oftast har de sökt hjälp på olika sätt – polisanmält, ansökt om kontaktförbud eller berättat för olika välfärdsprofessionella.

Inte sällan fortsätter hot och våld efter separationen, genom våldsutövande fäders ökade tillgång till barnen, understött av familjerättsliga beslut. Var tionde barn upplever våld hemma, i typfallet pappas våld mot mamma. Ensamstående mödrar med små barn är tre gånger så ofta våldsutsatta som andra kvinnor. De flesta fäder utövar inte våld, men de som gör det kan, ironiskt nog, använda sig av retorik kring barns bästa och jämställdhet för att få fortsatt tillgång till sina barn och deras mor. När jag berättar för utländska forskare tror de inte sina öron. Att en svensk pappa som mördar mamman får fortsatt vårdnad om barnen, med rätt att bland andra hindra dem från att träffa psykolog. Fi kräver med flera förslag stärkt rätt för barn i tvister kring vårdnad, boende och umgänge.

Kvinnor och barn som kommit till Sverige genom anknytning, det vill säga genom moderns äktenskap med en svensk man, befinner sig i en än mer prekär situation. Om hon lämnar en våldsam svensk man innan två år har passerat och hon fått permanent uppehållstillstånd, är risken utvisning. Inte så få män har satt i system att kontrollera kvinnor, i vissa fall ett antal i följd, med stöd i denna lagstiftning. Fi kräver ett avskaffande av tvåårsregeln.

Sverige har mycket att lära från andra länder i fråga om våldsförebyggande arbete. Det finns exempel på samhällen där våldet sjunkit till bråkdelar från tidigare nivåer, efter målmedvetna långsiktiga insatser. I Sverige avvisas detta ännu av etablerade politiker, med hänvisning till bristande resurser och krav på evidens. Ideella tjejjourer utför här ett viktigt arbete. När det beslutas om inköp av 60 nya JAS-plan till en kostnad om 90 miljarder behövs dock ingen evidens på att det verkligen stärker säkerheten. Struntsumman på 100 miljoner beskrivs som en ”storsatsning på kvinnojourerna”. Fi fortsätter kräva prioritering av det verkliga säkerhetsproblemet. Nationalism är hindret – feminism möjligheten.