Mexiko: ”Vi är inte rädda”

2014-11-18 | Jenny Rönngren padlock

UTRIKES

Snart har det gått två månader sedan lokal polis i Iguala dödade tre lärarstudenter och förde bort 43, vilka enligt samstämmiga vittnesmål också blivit avrättade. I spåren av nyheten som chockat omvärlden försöker landets president Enrique Peña Nieto bevara en bild av stabilitet utåt, samtidigt som det som hänt i Ayotzinapa beskrivits som den värsta institutionella krisen sedan studentmassakern i Tlatelolco 1968.

RELATERADE ARTIKLAR:

2014-11-18 Mexiko säger nej!

2014-10-17 Massuppror i Mexiko efter studentmassaker

Solidaritetsmanifestationer i Sverige på torsdag, 20 november.

De dödade och försvunna lärarstudenterna var alla yngre än 23 år och söner till bönder och ursprungsfolk. De förberedde sig för att bli lärare på landsbygden, i Guerrero en av Mexikos fattigaste regioner och i en av de mest kända så kallade normalskolorna Rural “Raúl Isidro Burgos”, i Ayotzinapa. Den ingår i ett nätverk av skolor som kombinerar lärarstudier och mobilisering för social rättvisa, och försett såväl otillgängliga områden på landsbygden, som övergivna områden i storstädernas utkanter med lärare och möjlighet till skolgång för barn som lever i fattigdom med få alternativ för framtiden.

Borgmästaren i Iguala, José Luis Abarca Velazquez misstänks ha beordrat att lärarstudenterna skulle mördas. Tillsammans med sin fru Maria de los Angeles Pineda har borgmästaren tidigare varit föremål för misstankar om korruption och samröre med den organiserade brottsligheten. Båda har gripits, liksom 36 av de lokala poliserna.

Tre personer, enligt åklagarmyndigheten medlemmar i den kriminella grupperingen Guerreros Unidos, har också gripits och erkänner delaktighet i avrättningen av de försvunna lärarstudenterna. De har bekräftat fasansfulla vittnesmål om hur dödandet gått till, hur de försökt bränna upp kropparna och att några av lärarstudenterna då ännu var i livet.

Nog med blod

Många detaljer florerar, men de anhöriga saknar allt förtroende för myndigheterna. Under sökandet efter de försvunna lärarstudenterna har flera massgravar hittats som tillhör andra offer för våldet i regionen. Riksåklagare Jesús Murillo Karams uppgifter om var och när lärarstudenterna skulle ha mördats och bränts upp – några av dem levande, samt att identifiering skett, mottogs med stark misstro av de anhöriga. Med rätta skulle det visa sig.

Med hjälp av en människorättsorganisation har en grupp anhöriga tagit sig till platsen där lärarstudenternas kroppar sägs ha eldats upp, vilket motbevisats av omständigheterna på platsen. De anhöriga ser utspelen som hittills gjorts från rättsväsendet som ett sätt att få tyst på de massiva protester som väckts runtom i Mexiko och i världen. De vägrar att acceptera myndigheternas dödsbud förrän sönernas identitet bekräftats med DNA-prover. De är också skarpt kritiska till att rättsväsendet endast letat efter döda kroppar utan att hålla öppet för att lärarstudenterna skulle kunna vara i livet. Förtvivlat kräver de fortfarande att få tillbaka sina söner levande.

Statlig brottslighet

Inför bristen på ingripande i regionen Guerrero har befolkningen sedan tidigare varit van att ta sitt öde i egna händer och skapat ett eget system för säkerhet. I dokumentärserien Aktivismens tid som Tigran Feiler och Sara Murillo Cortez gjort för Utbildningsradion följer de en av medborgarpoliserna, Citlali Perez, en lärare som beskriver initiativet som nödvändigt för att hantera fattigdomen, diskrimineringen, arbetslösheten, migrationen, kvinnomorden, knarkhandeln, den organiserade kriminaliteten och statsbrotten (ett begrepp som saknar benämning på svenska) inför avsaknaden av en fungerande stat.

Fallet med de försvunna lärarstudenterna är bara ett av en lång rad där politiker, militär och polis varit delaktiga i, eller hjälpt till att sopa igen spåren efteråt. Den 3 maj 2006 utsattes 26 kvinnor för sexuell tortyr av polis under en operation för att stävja sociala protester i Atenco, som ligger i delstaten Mexiko där Enrique Peña Nieto då var guvernör. Men rekommendationerna från den interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter, bland annat om att ställa de ansvariga inför rätta, hörsammades inte. Offren för det sexuella polisvåldet i Atenco fortsätter att kräva rättvisa, och varnade inför senaste valet för att repressionen i hela Mexiko skulle öka om Peña Nieto blev president.

Samtidigt som kraven på att få återse de försvunna lärarstudenterna i livet bara eskalerat har Mexikos president besökt Kina i affärer och G20-mötet i Australien. Presidenten har under sin resa försökt sälja in bilden av Mexiko som ett attraktivt investeringsland med ett stabilt politiskt läge där den allians mellan organiserad brottslighet och statens företrädare som möjliggjort dådet i Iguala utgör ett undantag. Men under Peña Nietos frånvaro briserade även mutanklagelser direkt mot honom själv.

Nog med våldet

En grupp undersökande journalister under ledning av Carmen Aristegui, en av Mexikos främsta journalister, har avslöjat att en sjumiljonerdollarsvilla som presidenten och hans fru Angelica Rivera förfogar över betalats av entreprenören som vunnit ett av de mest lukrativa byggkontrakten i Mexikos moderna historia. Avslöjandet ledde även till att ett stort kontrakt med Kina drogs in. Överallt möts Peña Nieto dessutom av protester i solidaritet med en befolkning som har fått nog av våldet. Det finns inte längre någon som inte personligen drabbats av försvinnandena, kidnappningarna och morden och den åtföljande straffriheten.

Den 13 november begav sig 150 lärarstudenter från Ayotzinapa tillsammans med sex föräldrar till de försvunna kamraterna ut på en resa för att informera om det som hänt dem och mobilisera mot våldet. Presidentens motdrag har varit att lansera en ”monumental fredskaravan” men regeringsföreträdarna är inte välkomna och läget förefaller allt mer desperat.

Även landets biskopar gjorde ett skarpt uttalande efter sitt senaste möte, om att det är nog nu och att de inte vill se mer blod. ”Vi ser förhoppningsfullt på uppvaknandet där civilsamhället manifesterat tydligare än någonsin under de senaste åren mot korruptionen, straffriheten och en del myndigheters medhjälp”

Fortsätter kräva svar

María Elena Guerrero är en av de 30 mödrar, systrar, flickvänner, fruar, mor- och farmödrar som ingår i anhörigkommissionen från Ayotzinapa. Sedan lärarstudenterna försvann sover de inte längre hemma, de övergav sina vardagliga aktiviteter och reser varje vecka till huvudstaden, går i främsta ledet för protestmarscherna. Även om ingen av dem tar på sig rollen som talesperson, anser María Elena Guerrero att det är viktigt att inte vara tyst. I en intervju med den feministiska nyhetsbyrån Cimac är det främst tre saker hon vill ha sagt:

– Vi är inte rädda. Vi kommer inte att sluta förrän vi får svar. Det är vi beredda att ge våra liv för.

Hon berättar om familjens enkla bakgrund och säger sig vara van vid lärarstudenternas berättelser, om svårigheterna att upprätthålla studierna på internatet i Ayotzinapa.

– Min son är väldigt intelligent, men regeringen ger dem inte pengar för att hålla skolan igång. De vill inte att ungdomen ska vakna, utan fortsätta att vara analfabeter som inte kan försvara sig.

María Elena Guerrero är hembiträde och har tagit extrajobb för att kunna prioritera sin sons utbildning.

– Det är inte så att jag känner mig maktlös, för vi kommer att kämpa. Det gör vi dagligen, säger hon till Cimac.

En kamp mot fattigdom och förtryck

Tillsammans med familjerna har hundratals kvinnor som studerar vid systerskolor till skolan i Ayotzinapa från olika delar av landet anslutit till protestmarscherna. Ingen av dem ville uppge sina namn av säkerhetsskäl, men berättade att det är viktigt för dem att fortsätta utbilda sig, för att de behöver visa unga kvinnor i sina egna områden att de kan leva liv som innehåller mer än äktenskap och barn.

En av dem framhöll att hon betraktar det som hänt kamraterna i Ayotzinapa som ett bevis för hur regeringen med alla medel vill sätta stopp för skolornas möjligheter att verka, ett uttryck för uppfattningen att skolorna utbildar ”terrorister”.

– De vill inte att vi ska ha kunskap om vår verklighet, att vi ska försvara våra rättigheter eller att vi utbildar andra enligt de principerna, underströk en av lärarstudenterna till Cimac.

En annan sade att läget är mycket oroande, för hon vill bryta med den kedja av fattigdom som präglar hennes familj och hennes stat, Oaxaca:

– Lärarskolorna på landsbygden bör få finnas, för de accepterar barn till jordbrukare, människor som inte kan betala en utbildning, och de skickar oss till glesbygden för att utbilda flickor och pojkar.

Luz María Orona är journalist och driver sedan 15 år radioprogrammet ”Kvinnors röster” från Chilipancingo, huvudstad i delstaten Guerrero som just nu har världens ögon på sig. Hennes program har utmärkt sig genom att lyfta fram civilsamhällets röster, och samtidigt vara en källa till kunskap om den politiska utvecklingen.

Jag kontaktar henne över internet och ber om en kommentar:

– Läget är allvarligt, det vi upplever är brott mot mänskligheten. Vi bör inte längre skydda oss enbart från de kriminella, utan måste också akta oss för staten!

Är straffriheten ett resultat av att staten samarbetar med kriminella, har de alltid gått hand i hand? Kan det som nu avslöjas vara toppen av ett isberg?

– Ja, morden och försvinnandena som lärarstudenterna från landsbygden, de fattigaste, har utsatts för visar – tack vare att kraven på rättvisa inte överges – att Mexiko är en kyrkogård.

Det finns så många liknande historier... tror du att det här fallet kan bli en vändpunkt?

– Kolla, jag bor här och lider av laglösheten, korruptionen, varje dag. Jag är optimist och hoppas att det politiska landskapet reagerar till slut, alternativet är en social explosion, en andra mexikansk revolution.