Mexiko säger nej!

2014-11-18 | Ana Valdés padlock

KRÖNIKA/UTRIKES

Hundratusentals människor i hela Mexiko tog gatorna i beslag efter mordet på lärarstudenterna. Det mexikanska samhället genomgår en förändring. Ana Valdés reflekterar kring 43 lärarstudenters försvinnande i Mexiko och samhällets reaktioner, som överskuggar den konstbiennalen som pågår just nu i Montevideo.

RELATERADE ARTIKLAR:

2014-11-18 Mexiko: ”Vi är inte rädda”

2014-10-17 Massuppror i Mexiko efter studentmassaker



Solidaritetsmanifestationer i Sverige på torsdag, 20 november.

För många år sedan skrev den peruanska poeten Cesar Vallejo fantastiska dikter. Hans lyrik påverkade både Pablo Neruda, Gabriela Mistral och Octavio Paz, Latinamerikas poeter som fått Nobelpriset i litteratur.

Roy Anderssons film ”Sånger från andra våningen” är delvis inspirerad av Vallejos poesi.

Vallejo levde en stor del av sitt liv i Paris och dog där 1938. Hans dikter är både estetiskt vackra och sociala, hans engagemang mot fascismen gjorde honom inte populär i Spanien, där republikanerna hyllade honom. Han var god vän med Federico Garcia Lorca, som avrättades av Franco 1936, två år innan Vallejo dog.

En av hans mest berömda verser lyder så här:

“En man går förbi med ett bröd över axeln kan jag skriva om mitt alter ego?

En annan sätter sig, kliar sig under armen Och dödar ett lus, vågar jag skriva om psykoanalysen?”

Nu känns det banalt att skriva om konstbiennalen i Montevideo, alla konstnärer som ställer ut där var i dag på plats vid Montevideos universitet och protesterade mot det hemska som har hänt i Mexiko, i Iguala, där 43 studenter verkar ha mördats och stympats på det mest brutala sättet.

I dag verkar konsten och litteraturen inte hitta några sätt att uttrycka en sådan maktlöshet. När nyheten om mordet på studenterna nådde gatorna i Mexiko bröt helvetet loss, hundratusentals människor i hela landet tog gatorna i beslag och krävde att presidenten Enrique Peña Nieto ska avgå. Presidenten hade precis lämnat landet för att åka till Kina och prata affärer med Kinas högsta ledare, ett illa valt ögonblick, folk ville ha honom på plats.

Han anklagas för att reagera långsamt och fördröja undersökningar som kan klargöra vem som är ansvarig för studenternas försvinnande och död.

Några hävdar att det var hustrun till Igualas borgmästaren, en kvinna född i en familj av knarkbaroner, som ville hindra studenterna att störa en välgörenhetsgala som hon hade anordnat. Andra säger att det var knarkbaronerna som kontrollerar Iguala och staden Herrero som ville markera sitt territorium.

Men till och med i de likgiltiga sektorerna i Mexiko har något förändrats. Folk är trötta på att vara rädda, de vill inte längre sitta förlamade av skräck när deras barn kidnappas och mördas på det mest brutala sättet.

I Mexiko hade våldet nästan förlamat samhället, poeten Javier Sicilia, vars son mördades av legoknektar betalda av knarkbaronerna, har i många år lett demonstrationer och krävt myndigheternas agerande. Prästen Alejandro Solalinde, som skyddar fattiga mexikaner som invandrar olaglig till Mexiko, har tillsammans med den åttiotvåriga författaren Elena Poniatovska krävt att de 43 studenterna som är försvunna ska lämnas tillbaka levande. Men få tror att de fortfarande är vid liv.

Poniatowska, född äkta fransk-polska prinsessa i Paris, som utvandrade till Mexiko med sin far, direkt arvtagare till den sista polska kungen, och med sin mexikanska mamma, är född 1932 och en av de mest vitala och aktiva mexikanska intellektuella. Hon har blivit språkrör för en hel rörelse där folk vill agera och inte längre sitta bakom galler och bom för att undvika att bli kidnappade eller döda.

Hon säger att det pågår ett krig i Mexiko och att det är dags för alla i samhället att visa sin avsky mot våld och korruption, Mexikos dödliga sjukdomar. Hon säger att nu, med dessa försvunna ungdomar, har något förändrats i Mexiko.

”Det är dags att ta tillbaka våra gator och visa att vi säger nej”.

Verktyg


Skriv ut

Kommentarer

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.

annons: