”Sverige bör tillmötes gå FN:s kritik mot minerallagen”

2014-11-12 | Maja Magnusson , Rebecka Jalvemyr padlock

OPINION

Gruvnäringen är återigen föremål för hård kritik från flera håll. Något som bland annat syns i ämnets status på MR dagarna i Umeå som startar i morgon.

”Det här är mer än en inre angelägenhet för Norrland och samerna, det är fråga med global räckvidd. Världen över tränger företag allt längre in i urfolks territorier och urfolk får ständigt sina rättigheter till egen försörjning och egen mark kränkta.” Det skriver Maja Magnusson och Rebecka Jalvemyr från människorättsorganisationen FIAN.

Maja Magnusson

Styrelseledamot FIAN Sverige

Rebecka Jalvemyr

Kanslichef FIAN Sverige

De senaste åren har Sverige upplevt en gruvboom i Norrland. Gruvbranschen tror på en tredubbling av produktionen fram till år 2025. Länet hoppas på nya jobb, men allt fler röster höjs för att det riskerar förstöra ett unikt miljö- och kulturlandskap. Gruvnäringen är återigen föremål för hård kritik från flera håll. Något som bland annat syns i ämnets status på MR dagarna i Umeå.

Allt fler röster höjs återigen mot den fortsatta prospekteringen av gruvföretag i Norrland. Trots att FN kritiserat den svenska minerallagen för att strida mot grundläggande mänskliga rättigheter och internationell lag, och trots att Sametinget enhälligt krävt att all prospektering stoppas, har staten fortsatt att bevilja gruvbolagen tillstånd att undersöka möjligheten för gruvverksamhet. Sverige vill positionera sig som EU:s ledande gruvnation och tusentals prospekteringar har godkänts runt om i landet de senaste åren.

Framförallt anser FN och Sametinget att staten inte respekterat principen om så kallat ”fritt informerat förhandssamtycke” beträffande gruvorna i Sápmi - traditionellt samiskt territorium. Men också att framtida generationers grundlagsskyddade rätt till renskötsel och andra samiska näringar, såsom jakt och fiske förbises.

Exploateringen av Sápmi har inte skett utan motstånd. För bara lite mer än ett år sedan stod demonstranter mot polis när de försökte stoppa företaget Beowulf Minings mineralexploatering i Kallak utanför Jokkmokk- en nyhet som fick internationell uppmärksamhet. Och för en tid sen anmälde Samer boende i Vapsten dessutom Svenska staten till FN:s rasdiskriminerings kommitté med anledning av nickelgruvan i Rönnbäck. Gruvorna har blivit viktiga symbolfrågor för den samiska befolkningen.

För vad är det som håller på att hända i norra Sverige? Det här är mer än en inre angelägenhet för Norrland och samerna, det är fråga med global räckvidd. Världen över tränger företag allt längre in i urfolks territorier och urfolk får ständigt sina rättigheter till egen försörjning och egen mark kränkta. FIAN stöttar småbrukare och urfolk och ser att likheterna med andra råvaruindustrier runt om i världen är skrämmande. Den situation som människorna i Sámpi nu befinner sig i har många likheter med den situation som många av världens urfolk länge fått utstå. Urfolkssamhällen har fått lida stora sociala, kulturella och ekonomiska förluster när jakten på råvaror, mineraler och energikällor intensifierats.

Det är relativt unikt att ett högindustrialiserat samhälle existerar sida vid sida med en urgammal arealkrävande urfolkskultur. Denna nya våg av industrietablering är en upprepning av Sveriges mörka koloniala historia där samernas land exploaterats och tömts på naturtillgångar. Men nu är det inte svenska staten utan utländska exploatörer som gynnas. Sveriges ignorans mot både den inre och den yttre kritiken visar tydligt vilken syn på samerna och deras rättigheter som verkar vara den rådande.

I morgon startar MR-dagarna i Umeå. På årets tema ”Röster för rättigheter – mänskliga rättigheter och kultur” är det fler än någonsin tidigare som lyfter frågor som rör ursprungsfolk kopplingen till gruvindustrin och andra råvaruutvinningar. Sverige har fortfarande inte skrivit under FN:s ILO konvention169 om urfolks rättigheter eller skrivit under tilläggsprotokollet till konventionen om Ekonomiska Kulturella och Sociala rättigheter. Tilläggsprotokollet ger individer och grupper individuell klagorätt om deras rättigheter kränks och säkerställer ansvarsutkrävande av stater för dessa kränkningar. Inte heller den nya regeringen nämner något om detta i sin regeringsförklaring eller budget. Hur länge ska den svenska staten fortsätta ignorera samerna och FN?

I takt med att allt fler återigen lyfter gruvfrågan sätts allt större press på att politikerna ska uttala sig. Vi kan hoppas på att de lyckas se bortom den egna nationsgränsen att de förstår att det handlar om så mycket mer än nationell arbetsmarknadspolitik och råvaruutvinning. Våra politiker måste kunna se att mänskliga rättigheter väger tyngre. Regeringen kan inte fortsätta fly från sitt ansvar i gruvfrågan genom att lämna över ansvaret till den privata sektorn.

Sverige bör tillmötes gå FN:s kritik mot minerallagen och i stället stärka samernas rättigheter genom att ändra lagen så att all gruvexploatering blir otillåten utan samebyarnas uttryckliga medgivande. Därtill även skriva under de konventioner som krävs för ett erkännande av samernas rättigheter. Vi är många som hoppas på ett erkännande - ett erkännande som skulle nå långt utanför den svenska fjällvärden.