Larm från danska transrättsrörelsen

2014-09-28 | Cris Magnild och Elvin Pedersen-Nielsen padlock

OPINION

Ett vägledningsförslag från hälsovårdsnämnden har lett till att Sexologisk Klinik på Rigshospitalet fått ensamrätt på att behandla transpersoner i Danmark, vilket omgående försämrat transpersoners möjligheter till vård. Nu vädjar danska transrättsrörelsen om stöd – och underskrifter för sin sak.

Cris Magnild and Elvin Pedersen-Nielsen med stöd av Transpolitisk Front, LGBT Danmark, LGBT Ungdom, Stop Overformynderiet af Transkønnede, Transpolitisk Forum, Stop Had, Øjne i Natten, Queer gruppen i Internationalt Forum och alla transpersoner som just nu befinner sig i en orättvis och sårbar situation.

Här kan du skriva under uppropet:

Artikeln har tidigare publicerats i en rad danska forum.

Den 15 september meddelade en praktiserande specialistläkare att han med omedelbar verkan slutar behandla transpersoner. Förutom Sexologisk klinik på Rigshospitalet är han den ende läkare som under den allmänna sjukvården har behandlat transpersoner.

Tillkännagivandet kom efter att en artikel publicerats i tidningen Politiken den 6 september och efter ett vägledningsförslag skrivet av hälsovårdsnämnden som framöver leder till att Sexologisk Klinik på Rigshospitalet får ensamrätt på att behandla transpersoner.

För oss som transpersoner innebär detta en stor försämring av vår situation. Läkaren i fråga har framtill den 15 september arbetat efter uppfattning och övertygelse av att vi som transpersoner själva kan bestämma vad vi vill göra med våra kroppar. Hans roll som läkare har varit att informera, ge råd och sedan i samarbete med varje enskild transperson, påbörja en hormonbehandling - alltså inte att ställa frågor eller själv avgöra vad individen i fråga vill göra med sin kropp och sitt eget könsuttryck.

Denna vård har för oss som transpersoner inneburit att vi kunnat starta en behandling i samarbete med en professionell läkare utan att behöva försvara vår könsidentitet. Vi hade självbestämmande. Vi kom i behandling inom en månad. Vi sågs som experter på våra egna kroppar och det var en självklarhet att vi var dem som bäst visste vad vi hade behov av. Läkaren i fråga hjälpte oss med något väldigt konkret och nödvändigt: han utskrev hormoner.

Efter att läkaren i fråga har känt sig tvungen att avsluta denna behandling, har vi endast ett ställe att vända oss: Sexologisk Klinik, som följer de nationella riktlinjerna för behandling av transpersoner. Riktlinjer som vi anser vara under all kritik. Sexologisk Klinik är inte ett alternativ för många av oss, eftersom de berövar oss vårt självbestämmande och kliniken har i många år varit under hård kritik på grund av deras rutiner och brist på resurser. Som transperson måste man gå igenom en besvärlig och utdragen utredningsprocess, som syftar till att bedöma om man i deras ögon är transperson och därmed berättigad till behandling.

Men vi vill inte att Sexologisk Klinik (eller någon annan instans) ska få bestämma över våra kroppar - vi vill själva bestämma över våra kroppar. Vi är experterna och vi måste få bestämma.

Förutom att vi förlorat rätten att ha kontroll över våra egna kroppar, har Sexologisk Klinik just nu extremt långa väntetider och om hälsovårdsnämndens förslag antas, upphör vår vårdgaranti. För oss som redan är i hormonbehandling, innebär det att vi inte vet när det är möjligt för oss att fortsätta med vår nödvändiga behandling. För oss som inte har påbörjat behandling ännu, betyder det att vi inte vet hur lång tid det tar innan det är möjligt att starta den nödvändiga behandlingen. Situationen kan nu innebära att några av oss tvingas avbryta vår hormonbehandling - vilket inte är ofarligt. Förutom fysiska effekter kan det även ha allvarliga psykiska konsekvenser. Det är heller inte säkert att fortsätta sin hormonbehandling utan regelbundna hälsokontroller. Situationen vi blivit försatta i är därför djupt oansvarig.

För oss innebär hormonbehandling att vi kan leva i den kropp och bli erkända som det kön vi identifierar oss med. Det är en behandling som gör det möjligt att leva ett hälsosamt liv på samma villkor som resten av samhället. Beslutet att påbörja en hormonbehandling är alltid ett individuellt och medvetet beslut som fattas på bakgrund av ett liv i en kropp som känns fel och inte stämmer överens med ens självuppfattning. Det är omöjligt att förklara alla de skäl vi som transpersoner har när vi väljer att påbörja en hormonbehandling. Och poängen är att vi inte ska behöva förklara. För det är vi - och endast vi - som bäst vet vad vi behöver för att leva ett värdigt liv.

Som med alla andra former av hälso- och sjukvård, behöver vi läkare och ett hälsosystem som kan hjälpa oss få tillgång till den nödvändiga behandlingen - som i detta tillfälle är hormoner. Vi behöver inte ett system som, som nu, berövar oss möjligheten till professionell behandling. Vi, liksom alla andra medborgare har rätt att få tillgång till sjukvård och vårdgaranti. Väntan och osäkerheten är stressande och obehaglig för alla transpersoner i behov av hormonbehandling och för några av oss betyder det att vi hittar andra sätt att upphandla viktiga läkemedel på. Några av oss får potentiellt olagliga och skadliga hormoner och får inte tillgång till nödvändiga medicinska kontroller. Att man är beredd att gå så osäkra vägar, väl medveten om hur farligt det är, visar på hur nödvändiga hormoner är för transpersoner.

Som transpersoner har vi blivit satta i en orättvis, maktlös och utsatt ställning. Som vi ser det, är lösningen på detta enkel: vi behöver en behandlingsform som erkänner att vi är de som bäst vet vad vi vill göra med våra kroppar. Vi behöver ha kontroll över våra kroppar. Vi behöver bli behandlade inom en rimlig tid. Kort sagt, vi behöver fler behandlingsalternativ än en enda klinik som just nu inte kan ge oss den hjälp vi behöver.

Denna text är tänkt som ett rop på hjälp. Vi är en liten, marginaliserad och sårbar grupp som är beroende av ett system som just nu sviker oss. De enda som just nu vet vad som pågår är vi som är direkt berörda av hälsovårdsnämndens förslag. Vi står med en enormt stor kamp som vi inte kan ta ensamma. Vi är inte i ställning till att skapa tillräcklig synlighet och uppmärksamhet och kan inte ensamma uppmana politiker och media att förhindra att förslaget antas. Vi behöver din hjälp för att få uppmärksamhet kring detta och för att lyfta en debatt som är akut nödvändig.

Det vi ber av er är att sprida denna kunskap till så många som möjligt och dessutom skriva under på att transpersoner, liksom alla andra, har rätt att bestämma över sina egna kroppar och rätten till nödvändig medicinsk behandling som hälsovårdsnämndens förslag kommer att beröva en redan utsatt grupp människor.