Amina Wadud öppnar vägen

2014-09-26 | Bella Frank padlock

FEMINISM

Amina Wadud blev världskänd 2005 då hon ledde både män och kvinnor i bön i New York. Hon är en lärd muslimsk feminist som fört fram feministiska och hbtq-vänliga Korantolkningar. Bella Frank träffade henne under Nordiskt forum i Malmö.

– Det finns ingen vers i Koranen som säger att män måste leda bönen, det finns ingen vers i Koranen som säger att kvinnor inte kan leda bönen.

Orden är Dr. Amina Waduds. Hon är islamolog och islamisk feminist och i somras besökte hon Malmö under Nordiskt forum. För 20 år sedan blev hon den första kvinnan att hålla en muslimsk predikan, en khutbah, inför både män och kvinnor, i Sydafrika. Hon är en förebild för muslimska feminister och andra troende feminister som inte ser någon motsättning mellan religion och jämställdhet, då hon i flera årtionden gjort nya, genusinkluderande, läsningar av Koranen och bokstavligen flyttat fram kvinnors position inom islam.

Amina Wadud blev känd för en större publik 2005 då hon ledde både män och kvinnor i bön i New York, något som kom att diskuteras bland muslimer och muslimska lärda världen över. Många kallade hennes gärning anti-islamsk och hädisk som till exempel shejk Yusuf al-Qaradawi. Men hon stöddes också av andra som Gamal al-Banna, yngre bror till Muslimska brödraskapets grundare, som menade att hennes handling stöddes av islamiska texter och källor. Och många muslimer ser henne som ett föredöme vilket syns i till exempel boken A Jihad for Justice – Honoring the work and life of Amina Wadud i vilken 33 författare, akademiker, aktivister och andra ger uttryck för den betydelse hennes arbete har haft på deras liv.

Koranen ur kvinnors perspektiv

Hennes genusläsning av Koranen utvecklades gradvis. Hon blev muslim 1972, doktorerade i arabiska och islamologi i slutet av 1980-talet och läste vid al-Azharuniversitetet i Egypten. Hon fick sedan en tjänst vid International Islamic University of Malaysia och det var där, bland annat genom möten med Sisters in Islam som frågor väcktes kring kvinnors roll inte minst i de islamiska ritualerna: Vad säger islam om var i moskén kvinnor ska be till exempel? Frågeställningen i hennes första bok, Qur'an and Woman som kom ut 1992 för första gången var helt enkelt om det spelade roll om Koranen lästes ur kvinnors perspektiv. Slutsatsen: Ja det gör det.

– Skälet till det är att kvinnor och män får olika erfarenheter inte minst på grund av patriarkatet, det vill säga privilegierandet av män och mäns sätt att vara, tänka och göra, säger hon när vi möts i en solvarm lobby på hotell Triangeln Scandic i Malmö. Ett av de exempel hon ger är att när Koranen talar om Marias födelse av Jesus beskrivs det genom en inre process hos Maria. Men trots att män inte kan föda barn har det enbart varit män som har uttolkat dess mening och detta, denna brist på erfarenhet, blir problematisk.

– Erfarenhet säger något om vad det innebär att vara människa, och om det enda sättet vi tänker på vad det innebär att vara människa är från en mans perspektiv så kommer det att finnas luckor. Så jag menade att det fanns möjliga luckor i hur vi har förstått en text som är mer än 1400 år gammal och som är central för den islamiska världsåskådningen, för islamisk lag och för muslimska kulturer. Att vi under 1300 år bara hade redogörelser från ett manligt perspektiv och att det därför sannolikt fanns saker som vi hade missat.

Ett av problemen hänger ihop med att under så många århundraden var kvinnor, liksom genusperspektiv, frånvarande i den officiella läsningen av Koranen. Inom islam finns en tradition av ijtihad som ungefär betyder ”ansträngning”, det vill säga ansträngningen att försöka förstå guds –Allahs – vilja, vanligtvis genom att lärda inom islam finner nya lagtolkningar utifrån islams grundtankar. Källorna är Koranen, men också profeten Muhammeds liv, vad han sa, hans sed och vana – sunna, som är nedtecknade i hadither.

– Men om de huvudsakliga arkitekterna av det råkar vara män så innebär det att det sätt de tolkar texterna kommer att inkludera ett privilegierande av deras erfarenheter av texten, deras tankar och sätt att vara. Att lägga till ett genusinkluderande läsande betyder att också det vi anser är en primär källa inte längre kan tas för given – på grund av den mänskliga ansträngningen att förstå den. Det är en mänsklig ansträngning att förstå den, den ansträngningen är inte gudomlig, ändå har en gudomlig sanktionering givits de slutsatser som dragits, säger hon.

Predikan ledde till långa studier

Hon förklarar att hennes drivkraft till Koranstudierna var hennes kärlek till Koranen, dess språk, och en vilja att förstå. Hon studerade därför först tafsir, tolkning. Fokus ligger alltså på att förstå Koranen och inte på de områden som är nära förknippade enligt islam, som juridik och kultur. Men Amina Wadud insåg att hon inte kunde stanna vid endast läsning av Koranen, och vikten att ta steget från tolkning till tillämpning blev allt klarare. Men ett steg som kan ha sett ut som en logisk förlängning av tankarna på tillämpning, nämligen att som lärd kvinna också delta i de ritualer som vanligtvis har varit reserverade för lärda män, var inte ett planerat beslut.

Första gången det skedde var alltså elva år innan den uppmärksammade bönen i New York i samband med en föredragsturné i Sydafrika. Bara 45 minuter innan det var dags för fredagsbön blev hon ombedd att tala, ge en så kallad khutbah, i Claremont Main Road-moskén i Kapstaden. Det blev en händelse som skapade debatt runt om i världen, men själv deltog hon inte utan ägnade det kommande årtiondet åt intellektuella och andliga studier där hon rannsakade sig själv och ställde frågor kring vad det betydde både för henne själv men också för islam och för andra muslimer:

– Det tog elva år innan jag igen gick med på att inte bara hålla predikan utan också leda bönen, och det på ett mycket offentligt sätt, säger Amina Wadud.

En av frågorna hon brottades med är att inom islam sker böner direkt mellan den troende och gud utan mellanhänder. Så varför spelar det då roll var en kvinna, eller man, står i moskén. Och varför är det viktigt att en kvinna kan leda bönen när hon ändå kan kommunicera med gud direkt? Svaret som Amina Wadud kom fram till är att en viktig del av islam är dess kollektiva ritualer och att dessa felaktigt hade blivit tilldelade män – utan grund i Koranen:

– Det finns ingen textenlig grund för det. Det finns ingen vers i Koranen som säger att män måste leda bönen, det finns ingen vers i Koranen som säger att kvinnor inte kan leda bönen, det finns ingen hadith som säger att kvinnor inte kan leda, det finns inte heller någon hadith som säger att män måste vara de som leder bönen.

Kan inte längre ignoreras

När hon ledde bönen på Synod House i New York 2005 så var det för att binda ihop de inre och andliga aspekterna med de externa, kollektiva och politiska. Även om det fortfarande är mycket ovanligt att en kvinna leder män och kvinnor i bön – det sker men mest i mindre kretsar av reformistiska muslimer – så har något förändrats i grunden.

– Nu talar alla om det – alla. Även om de bara talar om det för att säga att de inte håller med. Med andra ord kan det inte längre ignoreras, och för mig är det en mycket stor milstolpe, man kan inte längre ignorera att det förekommer och det är stort, säger hon med eftertryck.

I boken Inside the Gender Jihad från 2006 skriver hon också om sina erfarenheter av att som svart kvinna och muslim jobba som akademiker i universitetsväsendet i den amerikanska södern, och erfarenheter av att ha vuxit upp som en fattig, svart flicka och den kamp för social rättvisa som hon ärvde genom sin far som var metodistpastor. För Amina Wadud är islam just en kamp för social rättvisa och hennes långa arbete med islam, rättvisa och genus har hon beskrivit som nära knutet till sin far. Det har nu gått drygt ett halvt sekel sedan han tog med henne till vad som skulle bli ett avgörande ögonblick, för henne, och för kampen för social rättvisa. Året var 1963 och händelsen var Martin Luther Kings marsch mot Washington.

– Det var ett centralt ögonblick för mig. Det var hett och vi stod vid monumentet där det inte fanns några skuggande träd till skydd från solen och hela tiden kom folk upp för att hålla tal från scenen, och som barn förstod jag inte vad det var de talade om.

– I mitt blod, i mitt arv, så finns det en nära relation mellan tro på gud och på social rättvisa.

”Allierad med hbtq-samhället”

Amina Waduds arbete med en genusinkluderande läsning av Koranen har också inspirerat andra grupper av muslimer att inleda läsningar utifrån fler frågor som sexuell läggning som queera och hbt-muslimer drivit. Bland annat akademiker som Scott Siraj al-Haqq Kugle som skrivit böckerna Homosexuality in Islam och Living Out Islam, och grupper som El-Tawhid Juma Circle i Kanada.

– Vi behöver inte separera vårt religiösa jag från vår sexuella läggning bara för att det råder en heteronormatitivet. Muslimska samhällen har varit övervägande heterosexuella men det har alltid funnits en mångfald, det är bara det att vissa har varit marginaliserade och därför osynliga. Jag är allierad med hbtq-samhället, mänsklighet är inte begränsad till enbart heterosexuella, en muslim har inte prioritet i sin tro över en annan muslim enbart för var de befinner sig på den heteronormativa skalan.

Det innebär ett ifrågasättande av dikotomier som tidigare presenterats som självklara och där fundamentala val varit explicita. Val mellan att vara feminist och muslim, val mellan islam och mänskliga rättigheter eller val mellan att vara homosexuell och att vara muslim. Alternativet till sådana dikotomier är det hon kallar radikal pluralism och horisontell ömsesidighet. Radikal pluralism handlar om att hylla olikhet och jämlikhet på en och samma gång. Och att bryta privilegier: oavsett om det handlar om genus, ras, klass eller etnicitet.

– Radikal pluralism jämnar ut spelplanen och det är obekvämt för det betyder att du inte alltid kan få den bästa platsen, du kan inte alltid få det bästa ljuset, den bästa luften eller bästa vattnet. Ibland måste du dela det med andra, och det kan också innebära att du får mindre, eller att du inte får något.

– Vi måste vara villiga att förstå att till dess att spelplanen är utjämnad så måste de som har privilegier acceptera att de har det, men också att avstå från det, säger hon.