Diana Palencia (ovan) arbetar på organisationen Foca AC. Melissa Alajandra Corbajal Sagrado (nedan) från Honduras kom inte längre än till södra Mexiko innan hon och hennes sällskap blev bestulna på reskassan.

Bild: Veronika Skärlund

Ny rapport om villkoren för migrerande kvinnor i Mexiko

2014-09-12 | Veronika Skärlund padlock

UTRIKES

Att migrera från Centralamerika till USA är som att spela rysk roulette. För de kvinnor som gör resan finns den ständiga risken att tvingas betala passagen med sin kropp. Det är en av många slutsatser som dras i en rapport som nyligen presenterades av det mesoamerikanska nätverket Kvinna, hälsa och migration. Veronika Skärlund rapporterar från Mexiko.

FAKTA MIGRANTNÄTVERKET

Det mesoamerikanska nätverket Formación y Capacitación AC (Foca AC) har sedan mitten av 90-talet arbetat med att utbilda framför allt kvinnor i samhällen runtomkring San Cristóbal de las Casas. Med tiden upptäckte de att kvinnorna som fått störst tillgång till utbildning ofta emigrerade. Därför började organisationen arbeta med frågor kring migration.

De såg ett allt större behov av internationellt samarbete kring frågor som rör kvinnor i rörelse och deras hälsa då majoriteten av de relativt få organisationer som arbetar med att hjälpa migranter har sin grund i katolicismen och genusperspektiv är sällan en del av deras repertoar.
År 2008 bildades nätverket Kvinna, hälsa och migration. I dag ingår ett 40-tal organisationer från Mexiko, Guatemala, Honduras och El Salvador. Arbetet pågår med att även integrera nicaraguanska organisationer.

Veronika Skärlund är frilansjournalist, just nu baserad i Mexiko, och arbetar med ett projekt med migranter i olika delar av världen

– En kollega till mig liknade det vid en hinderbana, säger Diana Palencia om migrationen från Centralamerika och norrut.

Hon arbetar på organisationen Foca AC som för sex år sedan var med och startade Det mesoamerikanska nätverket kvinna, hälsa och migration (”Red Mesoamericana Mujer, Salud y Migración”).

– Det finns många hinder att ta sig förbi innan man når målet. Bara några få klarar det; många fastnar på vägen, fortsätter Diana Palencia.

Vi träffas för att prata om den studie som hennes organisation och nätverket de tillhör presenterade i slutet av augusti. Det är en studie över den kvinnliga migrationen i Centralamerika och Mexiko, med fokus på sträckan mellan Huehuetenango i Guatemala och Comitán i Chiapas, Mexiko, och de tre olika migrationsrutter som knyter samman de båda orterna.

– Det finns nästan inga studier över den kvinnliga migrationen, säger Diana Palencia och konstaterar att det därmed inte heller finns någon statistik över hur många kvinnor som skadas, dödas eller blir våldtagna under migrationsprocessen.

Även om det saknas siffror på antalet kvinnor som reser norrut är det tydligt att deras antal har ökat. För några år sedan gick det två kvinnor på varje tio män som migrerade. I dag är motsvarande siffra 4,7.

Det var därför medlemmarna i Nätverket bestämde sig för att göra en fältstudie längs gränsen mellan Guatemala och Mexiko. I slutsatserna från studien står att läsa att de myndigheter som borde skydda de migrerande i stället ses som ett hot: inte bara för att de som försöker ta sig förbi riskerar att bli frihetsberövade, utan också för att många av de myndighetsanställda även arbetar för de kriminella nätverk som verkar i trakten. Om någon av de migrerande kvinnorna stöter på dem riskerar de att ”tvingas betala med sin kropp, sin arbetskraft, sina pengar eller i vissa fall med sitt liv.” Det bekräftas av en kampanj som Amnesty international i Mexiko drog igång i början av september; där konstateras att mellan fyra och fem procent av alla kvinnor som migrerar genom landet blir sexuellt utnyttjade.

Trafficking en av farorna

– Den organiserade brottsligheten är ett av de problem som migranterna möter, säger Diana Palencia.

Hon berättar att många av de brott som begås mot migranter i allmänhet och kvinnor som migrerar i synnerhet aldrig anmäls, och att ytterst få leder till att de skyldiga straffas.

En av anledningarna är att de juridiska processerna kan ta flera månader och många av de drabbade vill hellre fortsätta sin resa än stanna i Chiapas i väntan på utredning och eventuell rättegång.

– Trafficking är en annan fara för migranterna. Man kan inte dra ett likhetstecken mellan dem som ägnar sig åt trafficking och den organiserade brottsligheten, men det finns många kopplingar mellan de båda grupperna, säger hon.

På samma sätt kan man inte dra likhetstecken mellan coyotes – de människor som mot betalning hjälper dem som vill ta sig norrut – och den organiserade brottsligheten. Inte alla coyotes tillhör någon av de kriminella organisationerna.

– Fast vi ser att det är vanligare och vanligare, säger Diana Palencia.

I den nyligen publicerade studien nämns även de kvinnliga ”vårdgivare”, ”cuidadoras”, som är en del av den kriminella strukturen längs Mexikos södra gräns. De använder sin kvinnliga könsidentitet och spelad empati som en ”förklädnad” för att skapa förtroende och lyckas därigenom lura många av de kvinnor som är på genomresa.

Flyr från fattigdom

Melissa Alajandra Corbajal Sagrado lämnade Honduras i början på augusti. Några dagar senare satt hon på en buss strax norr om gränsen mellan Guatemala och Mexiko. Bussen blev stoppad av polisen och när Melissa, hennes man och hennes svåger visade upp sina Honduranska id-kort blev de ombedda att ta med sig sina väskor och stiga av.

– De tvingade min man att ta av sig alla kläder för att se om han hade några pengar, berättar Melissa Alajandra Corbajal Sagrado.

De hittade 300 lempiras (motsvarande 100 svenska kronor), pengar som Melissa och hennes sällskap räknat med att kunna ta sig till Mexico City med.

– Sedan frågade de min man om jag hade några pengar på mig och sa att de skulle skicka tillbaka oss om de hittade några.

Hon blev visiterad – av en man – trots att de sade att hon inte hade några pengar.

– Min man frågade varför de tog våra pengar och de sa att om vi inte gillade vad de höll på med skulle de ringa migrationsmyndigheterna. Vi visste inte att polisen inte har någon rätt att lämna över oss till dem, säger Melissa Alajandra Corbajal Sagrado.

– Jag vet inte varför myndigheterna här behandlar oss migranter så dåligt. Vi kommer inte hit för att göra dem något illa, vi kommer för att skapa en bättre framtid för våra barn. I vårt land finns inga jobb, säger hon.

Med hjälp av människor de mötte på vägen lyckades Melissa, hennes man och hennes svåger ta sig till samhället Arriaga i Chiapas och det härbärget Hogar de la Misericordia. Där får de stanna så länge de hjälper till med driften av härbärget, men det är ingen långsiktig plan.

– Min son är fyra år, eftersom vi inte har några pengar har jag inte pratat med honom på 20 dagar, säger Melissa Alajandra Corbajal Sagrado.

Både Chiapas och Mexiko i stort har gått från att vara ett ursprungsland för migration, via att i första hand vara ett land som måste passeras på vägen, till att i allt större utsträckning bli en plats dit människor också immigrerar.

– Det är något som de mexikanska myndigheterna inte fattat ännu, att Mexiko även är ett slutmål, säger Diana Palencia.

Situationer som måste lösas

Nätverket kvinna, hälsa, migration arbetar i regionen under devisen ”Rätten att migrera eller inte migrera”. Tidigare, berättar Diana Palencia, var det många kvinnor som migrerade för att söka upp sin partner eller andra familjemedlemmar som gett sig av tidigare. Med tiden migrerade fler och fler på grund av fattigdomen i deras hemländer.

– I dag flyr de flesta från våldet, dels våld inom familjen, dels den organiserade brottsligheten i länder som El Salvador och, framför allt, Honduras.

Många reser också för att de har skulder – ofta från lån tagna för att hjälpa någon annan att resa norrut – och måste hitta ett arbete på annan ort för att kunna betala tillbaka dem.

– Vi letar efter åtgärder som kan förbättra situationen för de kvinnor som migrerar, säger Diana Palencia, efter att först ha råkat säga ”lösa situationen” och därefter ändra sig med kommentaren:

– Det finns ingen lösning, inte förrän nivån på korruptionen i de här länderna förändras.