#val2014: Utförsäkringarna – en glömd valfråga

2014-09-11 | Aida Paridad padlock

EKONOMI

Inför förra valet var utförsäkringarna bland de hetaste valfrågorna, i årets valrörelse har frågan knappt lyfts alls. LO:s andre vice ordförande Ingela Edlund är en av demsom reagerat på detta. Prövotiderna, den så kallade bortre parentesen och att man inte har gjort något åt att höja taket på så många år är en del i hennes kritik mot Alliansens politik på området.

RELATERADE ARTIKLAR:

Serien #Ohälsans kön av Rebecka Bohlin från 2012:

1. Därför blir kvinnor sjuka på jobbet

2. Låglönestressen

3. Utbränd av drömjobbet

4. Utebliven återhämtning

5. Förakt för sjuka

6. Vägen tillbaka

7. Avlägsen vision

Texter om Påsk- senare Solrosuppropet och andra gräsrotsrörelser mot utförsäkringar.

Sedan valet 2010 har 87 000 personer blivit utförsäkrade, enligt dagsfärska siffror som Vänsterpartiet presenterat är det över 16 000 personer bara i Stockholms län som utförsäkrats det senaste året. Inför förra valet var utförsäkringarna bland de hetaste valfrågorna, i årets valrörelse har frågan knappt lyfts alls.

Ingela Edlund, andra vice ordförande för LO, är en av dem som lyft frågan. I veckan publicerade hon en debattartikel med kritik mot Alliansens sjukförsäkringsregler och om vikten av ett fungerande sjukförsäkringssystemet. Hon menar att det är en försummad fråga i valrörelsen och fastän hon förstår varför Alliansen ogärna pratar om det saknar hon förståelse för att det inte fått större uppmärksamhet på annat håll.

- De största politiska skillnaderna som Alliansen genomfört är dels att man infört de här prövotiderna där man kan åka ut ur systemet, och den så kallade bortre parentesen i sjukförsäkringen (utförsäkring av personer med sjukpenning och tidsbegränsad sjukersättning, reds. anm.) Sen att man inte har gjort något åt att höja taket på så många år, det innebär att ersättningen relativt bara blir sämre och sämre. Den största förändringen för individen blir att man ska prövas hela tiden, först mot sitt eget jobb, sen mot andras, sen mot arbetsgivaren och sen mot arbetsmarknaden. De sämre rehabiliteringsmöjligheterna har också lett till att sjukskrivningarna blivit längre.

Vilka synpunkter har ni på det så kallade rehabkedjan?

– Det handlar ju väldigt mycket om att individen själv ska ta ansvar för sin hälsa. Dessutom så finns det i dag i princip ingen företagshälsovård. Det är väldigt nedrustat, framförallt för många LO-medlemmar. Det är otroligt viktigt för det handlar mycket om att arbeta förebyggande så att man inte behöver bli sjukskriven till att börja med.

Vad skulle man kunna göra?

– Som det ser ut nu ställs inga direkta krav på företag att ha hälsovård utan det är vad man lyckats åstadkomma i avtal som finns kvar sedan tidigare som finns nu. Ett krav som vi ställer är därför att alla borde ha tillgång till en fungerande företagshälsovård.

Finns det i LO:s krav några direkta förslag på vad taket skulle behöva höjas till för att sjukförsäkringen ska kunna fungera bättre i framtiden?

– Ja, LO-kongressen beslutade för att arbeta för att höja inkomsttaket i sjukförsäkringen som successivt bör höjas så att sjukpenningen ligger på 80 procent upp till motsvarande 10 prisbasbelopp (pbb), 65 procent mellan 10 och 20 pbb och 32,5 procent mellan 20 och 30 pbb.

Varför har det här inte blivit en större fråga under valrörelsen?

– Ja, det är en bra fråga. Det här är ju något som drabbar både rika och fattiga den dagen man faktiskt blir ordentligt sjuk, så det borde onekligen vara en betydligt större fråga. Det var också anledningen till att jag gick ut med en debattartikel i veckan. Urholkningen i a-kassesystemet och sjukförsäkringssystemet och utförsäkringarna ur de båda systemen, det är ju det som har lett till att folk har fått lämna både hus och hem, och på så sätt hamnat i kommunernas socialbidragssystem. Det är precis som jag skrev i artikeln, det är inte värdigt ett rikt samhälle. Vi har haft världens bästa sociala skyddsnät i det här landet och det är i princip borta nu. Och det drabbar framförallt kvinnor det kan man ju konstatera. Om vi ser till arbetsskador, så är det ju nästintill omöjligt att få en arbetsskada godkänd i de klassiska kvinnoyrkena, det är mycket lättare om du ramlar ner från ett tak på ett bygge än om du har drabbats av de vanligt förekommande förslitningsskadorna inom omsorg och sjukvården, de är väldigt svåra att få godkända.

Du skriver i debattartikeln att de som inte har en ekonomisk trygghet från början drabbas hårdast, men du menar att det här är en fråga för alla samhällsklasser?

– Ja, det är klart att de drabbas hårdast, och man har givetvis bättre förutsättningar om man haft möjligheten att lägga undan pengar på banken. Det slår därför hårdast mot den som kanske redan innan jobbar deltid och som inte har några marginaler. Men å andra sidan, till och med jag som var ganska högavlönad då fick ju märkbara konsekvenser. Man blir av med jobbskatteavdraget och taket för ersättningen är på 80%, det kommer man ju inte i närheten av eftersom taket är så lågt satt. I mitt fall kunde jag fortsätta jobba under nästan hela tiden så det blev ingen större ekonomisk katastrof, men även om man vant sig vid en något högre levnadsnivå så drabbas man ju hårt, det går inte att komma ifrån. Det jag menar med att det kan drabba vem som helst är att många sjukdomar inte kommer från arbetsrelaterade skador utan kan faktiskt drabba vem som helst, cancer till exempel, som jag själv fick.

Att flest kvinnor drabbas kan också kopplas till de 250 tusen kvinnor som ska ha gått ner i arbetstid för att vårda en anhörig. Det har vi heller inte hört så mycket om under valrörelsen?

– Nej, konstigt nog, och det är ju återigen som sagt kvinnor som drabbas. Förutom att det är kvinnor som går ner i arbetstid för att vårda anhöriga har vi ju dessutom väldigt många kvinnor som går ner i arbetstid för att de inte orkar med sina egna jobb. Jag har själv ofta träffat kvinnor som vittnar om det när jag varit ute på arbetsplatser inom inte minst vård och omsorg. Och där ser vi ju återigen vikten av företagshälsovård och ett fungerade arbetsmiljöarbete. För när de här personerna sen blir sjuka trots att de gått ner i arbetstid så får de ju ännu mindre sjukersättning eftersom den utgår ifrån den arbetstid som man har.

Vad beror det på att de rödgröna inte gjort en större poäng av det här inför valrörelsen? Finns det förslag från rödgrönt håll som lever upp till era krav?

– Ja, det gör det, nu senast när Stefan Löfven var med i partiledarduellen lyckades han ju klämma in någon mening om utförsäkringarna, men han får liksom aldrig den frågan. På Socialdemokraternas hemsida står ju deras löften där om att de vill höja taket och ta bort den yttre parentesen i sjukförsäkringen, vilket är förenligt med våra krav. Men i de partiledardebatter som jag har sett under valrörelsen har inte de som håller i debatten lämnat plats för de här frågorna. Det är synd, för sjukförsäkringsfrågan är väldigt stor för varje enskild individ, men har blivit liten i den allmänna diskussionen.

Oavsett vad som ställs för frågor på partiledardebatter så har ju partierna själva möjlighet att driva frågan högljutt i valrörelsen?

– Jo, men vi från LO kan inte bestämma vad Socialdemokraterna ska säga, utan vi har det här kravet på en bättre sjukförsäkring som vi driver på vår politiska valplattform. Vi diskuterar med våra medlemmar på arbetsplatserna och kommer att fortsätta att driva kraven oavsett vem som vinner valet efter valdagen. Men när det gäller Socialdemokraterna som vi ändå samverkar med, så finns ju kraven där även om de inte kommit ut i den allmänna debatten. Vi är också överens med Socialdemokraterna om att den viktigaste valfrågan är att vi måste öka sysselsättningen och öka arbetslösheten. För ju lägre arbetslöshet vi har desto större ekonomiskt utrymme får vi för att göra de här förbättringarna. Men återigen, vi är överens om att förbättringarna ska göras i sjukförsäkringssystemet.

Vilka andra partier har liknande eller andra förslag för att förbättra sjukförsäkringssystemet och A-kasse-systemet?

– Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet har liknande förslag som LO, som också handlar om att omvandla de stelbenta och rättsosäkra tidsgränserna i sjukförsäkringen till stödjepunkter där individerna rustas med rehabiliteringsrättigheter. De vill också bygga ut rehabiliteringen och företagshälsovården och helt avskaffa den bortre tidsgränsen, den så kallade stupstocken, och införa en arbetsförmågeprövning där man kan ta en större hänsyn till våra individuellt varierande behov och förmågor.

På vilket sätt har ni på LO själva drivit frågan? Det har varit relativt tyst från er?

– Vi har drivit frågan under hela den här mandatperioden, vi har tagit fram olika rapporter med faktainsamlingar och framfört både kortare och längre argumenterande krav för de här förbättringarna, som går ut på att höja taket, ta bort den yttre parentesen och jobba mer med en fungerande rehabilitering. Men vi kan inte bestämma vad politiska partier ska säga under valrörelsen. Vi bestämmer inte vad tidningarna skriver om heller, vi försöker nå ut med de här frågorna så gott det går och det är inte bara sjukförsäkringssystemet utan också a-kasseförsäkringen, för de hänger ihop.

Kommunal har varit mer hårda i sin ton mot just Socialdemokraterna, som de menar haft ett ansvar att driva på de här frågorna, skulle inte LO också kunnat vara mer direkt kritiserande gentemot politiska partierna och kräva att de agerar mer i frågan?

– Ja det är klart vi kan göra det, men nu är det valrörelse en vecka till och vi har sagt att vi har en egen valplattform där vi driver de frågor som vi tycker är viktiga för våra medlemmar. Och som jag sa innan så kommer vi också att fortsätta driva de här frågorna för våra medlemmar även efter valet oavsett vilka som är i regeringsställning.

Om du ändå skulle vara självkritisk, finns det något LO hade kunnat göra annorlunda? Hade det kanske gett effekt om ni uttalat direkt öppen kritik mot Socialdemokraterna?

– Visst finns det saker som vi kunnat göra bättre. Vi borde kanske tidigare än vi gjort knutit oss ihop med andra organisationer som kritiserat sjukförsäkringen och gått fram i gemensam front mot försämringarna. Idag gör vi ofta det och det känns riktigt bra. Vi är på inget sätt rädda för att föra fram kritik mot socialdemokratin och liksom Kommunal anser vi att det är att först försöka påverka internt. Men skulle det uppstå ett läge där vi gör bedömningen att det är nödvändigt att gå fram med öppen kritik mot socialdemokraterna så är det inte varken omöjligt eller problematiskt. I sjukförsäkringsfrågan har vi nog exempelvis varit pådrivare, detta både när det gäller självkritiken av 90-talspolitiken och framtagandet av förslag rörande hur en ny och långsiktigt hållbar sjukförsäkring bör se ut.