Bild: Sthlm Wrestling

Helena Brors bland fratricidala duster och infama holmgångar

2014-09-10 | Helena Brors padlock

SPORT/KRÖNIKA

Till tonerna av antifackliga Livin’ on a Prayer spurtade Frank Andersson in, klädd i en skir, vit brottningstrikå med sponsornamnet ”Leo Vegas” tryckt på stussen för att möta regerande stockholmsmästaren Ken Malmsteen. Det skriver Helena Brors som nyligen var på plats på STHLM Wrestlings gala Return of the King i SoFos absoluta utkant i Stockholm.

Wrestlinggalan Return of the King ägde rum lördagen 6 september på Göta Källare I SoFos yttersta randområde. ”King” åsyftade Let’s Dance-legenden Frank Andersson, som i strid med flera av varandra oberoende läkarordinationer skulle gå en match mot regerande stockholmsmästaren Ken Malmsteen om STHLM Wrestlings titelbälte. Detta som vedergällning för att Malmsteen hade vasasparkat Andersson i huvudet vid de två senaste galorna.

– Det finns inte en man, kvinna eller hen härinne, vi är ju på Södermalm trots allt, som skulle ha en chans mot Ken Malmsteen, hävdade president Messiah Hallberg, ståendes i ringen på Göta Källare, viftandes med sin falliska spatserkäpp.

Vid föregående spektakel hade metalentusiasten Trym utmanat den manxiska rojalisten Marcus of Man. När den proverbiala handsken kastats hade manxens maskerade lönnmördarduo smugit sig på Trym bakifrån, nedslagit honom med en stol och efterlämnat en manxisk flagga.

Trym och Marcus inledde nu Return of the King med en Hair vs. Hair-match – eller Cabellera contra Cabellera-match som di kallar’t i Mexiko – vari vinnaren rakar förlorarens skalle. Offentlig rakning är ett djupt sexualsymboliskt skamstraff som går tillbaka ända till domartiden. Manxen gjorde entré flankerad av sina samoanska lönnmördare samt sin koaffös Eliza, dotter till Margaret Thatchers koaffös. Hejdukarna klampade ut i auditoriet och tvingade på folk klistermärken med den manxiska triskelen och papper med texten till Isle of Mans nationalsång. Allsången uteblev.

Hårdrockaren höll hånfullt upp den kvarglömda triskeleflaggan. Kombattanterna drog vid upprepade tillfällen varandra i håret, vilket är förbjudet i en Hair vs. Hair match. Bataljen igenom påhejades thatcheristen av Moa Neuman, ordförande för socialdemokratiska kvinnodistriktet i Stockholms stad. Omsider vann Trym på en cradle. Segraren ryckte därefter åt sig Elizas medhavda utrustning, varmed han rakade Marcus skalle, Delila likt.

Aftonens andra holmgång stod mellan Stanislaw van Dobroniak och THING, som hade spisat upp den förras pass vid Winter is Coming-galan. Polackens idoga smockor och sparkar verkade enervera snarare än smärta behemoten. Efter att ha utdelat en långdragen bastonad utan egentlig verkan lyckades svartjobbaren på något mirakulöst vis ta hem segern. Då dök Big Machine från Svensk Wrestling Syd upp och erbjöd sig nedlåtande att bli hans mentor. Stanislaw avböjde stolt. Big Machine blev så stött att han klådde upp den utmattade polacken.

Frank Andersson, kung.

Sin vana trogen hade PT utlyst en invitational vid Championship-galan i maj. När tränarslemmet nu embarkerade Göta Källares manege var det i övertygelsen om att ingen skulle våga ta upp hans stridshandske. Tji fick han när utmaningen antogs av en nykomling; Bajen Brawler, som steg in iförd leopardmönstrade kalsonger och bajengröna knäskydd, ackompanjerad av Kenneth ”Kenta” Gustafssons schlager Just i dag är jag stark. Söderpublikens hjärtan värmdes.

– Du är en typisk så’n där ”Men jag har lågt BMI, jag är frisk”. Nä, du är en smal tjockis. På dom där ser man ändå att det är tjockisar på riktigt, sa ortorektikern och pekade på ett par korpulenta herrar i församlingen.

– Hörrudu, din djevla gamla torrmugg, svarade hammarbyiten. Discokulan, den ska henga i taket, inte sitta på magen!

Bajen Brawlers debutmatch blev lika infam som resten av PT:s matcher. Heelen kujonerade facet med chokeholds, lavetter mot bröstet och armhävningar mot ryggraden. Novisen förlorade slaget på muta lock, men vann publikens kärlek.

En fratricidal dust mellan TNT och Hardcore Hampus följde. Den senare vallades upp på podiet av sin manager/vårdarinna Anita. Dagisvästen var utbytt mot en reflexjacka. Deras schism till trots förhöll sig tungviktsmästaren väldigt skeptisk till att slåss mot sin lillebror. Eggad av Anita rådbråkade Hampus sin avvaktande före detta skötare. När domaren vände ryggen till smusslade Anita in en stol i ringen och iscensatte det till att se ut som att TNT regelvidrigt hade fällt hennes skyddsling med sagda stol. Den otadliga uppsaliensaren diskvalificerades.

Dags så för en örlog mellan Döden och Redline Robin, som ditintills hade gått fyra matcher i STHLM Wrestling och vid samtliga blivit infamt attackerad av sagda satan. Den här gången sänkte sig fruängenfacet till demonens nivå och bakhållsanföll, iförd gummikalsonger. Tornejen gick snabbt ut i publikhavet. Bänkar och rullstolar fick dras ur vägen. Redline uppbjöd tappert motstånd mot det mortala mörkret, men Döden vann i vanlig ordning medelst taskdaskar och –grepp. Även domaren föll offer för det demoniska våldet.

Avslutningsvis titelmatchen: 58-åriga, hjärtsvaga Frank Andersson mot unga, slemma Ken Malmsteen. Till tonerna av antifackliga Livin’ on a Prayer spurtade Andersson in, klädd i en skir, vit brottningstrikå med sponsornamnet ”Leo Vegas” tryckt på stussen. Vid ringkanten skuttade hans 29-åriga fru Jeanette Bouvin entusiastiskt omkring med skumpande implantat. Slemsteen hade inledningsvis övertaget och slog protagonisten vimmelkantig med ett knogjärn. Efter dryga tio minuter var dock Andersson så pass stärkt av auditoriets ljudliga stöd att han förmådde besegra antagonisten med en pin.

Vinnaren övertog förlorarens stockholmsbälte. Det drämde han in i presidentens öga. Därmed var Return of the King slut, men det hindrade inte Bouvin från att taskdaska den nedslagna Malmsteen.