Eva Wilke menande att i framtiden skulle folkmusiken skapas och ges ut av folk själva. Hennes sätt att jobba som skivbolagsledare på Silence har inspirerat independentbolagen som dominerar och som bubblar upp i musikbranschens tuffa klimat idag.

Hur började du jobba med skivbolaget Silence?

– Ja, vad ska jag säga... Jag var tillsammans med en av grundarna till Silence, Anders (Lind) och han hade just spelat in Sagan Om Ringen med Bo Hansson. Josef (Hochhauser) och han startade Silence för att ge ut den och frågade om jag kunde skriva en pressrelease. Det var mitt första uppdrag. Sedan spelade vi i rask takt in och skulle ge ut Gudibrallan, Handgjort, Festen på Gärdet, Samla Mammas Manna med flera. Jag började göra allting som ingen annan gjorde på skivbolaget och som behövdes göras. Det var främst Anders (Lind) som kunde det mesta om ljud och inspelningar. Josef (Hochhauser) och jag hängde liksom med och lärde oss allt från hur en skiva blir till: inspelning, hur man pressar en vinyl, hur en matris ser ut, hur man provlyssnar på en skiva efter knäpp och så vidare. Vi hängde också med på tryckeriet när det skulle göras omslag. Learning by doing. Vi var kompisar och umgicks konstant, även när vi inte jobbade. Det var naturligt att jag blev en del av Silence.

Hur ser du på din roll/karriär som skivbolagsledare för Silence idag?

- Jag tycker inte att jag hade en viktig roll i början. Jag var bara en i gänget som gjorde det som behövde göras i början. Men efterhand som det utvecklades så blev det ju ett yrke.

Tycker du själv att du hamnat i skymundan? Jag visste inte ens vem Anders och Josef var eller Nikolaj som tillkom till Silence-gänget senare. För mig har alltid du varit skivbolaget Silence. Märkligt ändå. Kanske för att du är kvinna?

- Men det är för att du inte träffat Anders och Josef ännu(skratt)? Josef lämnade Silence förresten, efter ett par år då hans studier tog mer och mer tid.

Nej inte riktigt, även jag är skivbolagsledare för min skivetikett och dina arbetsuppgifter ligger mig närmre mer än det just Anders och Josefs roll har varit i skivbolaget kanske?

- Det tror jag verkligen. Anders (Lind) är ju den personen i Silence som har varit närmast musiken och musikerna då han jobbar med inspelningarna. Jag var den som hade tagit en annan roll. Sen växte mina uppgifter hela tiden. Jag tog ju på mig mer och mer arbetsuppgifter. Jag var även visionären. Det är mitt ”fel” att vi hamnade ute i Koppom. Det var jag som tyckte att vi skulle bygga en egen Silence-studio ute på landet.

Varför ville du att ni skulle flytta ut till Koppom?

- Att det blev Koppom är en slump. Vi var några vänner som hade köpt ett stort hus utanför Sunne. Där tillbringade vi somrarna och slog på telefonsvararen på kontoret i Stockholm och tog med pärmarna som behövdes. Efter ett tag kände vi att vi skulle kunna vara här hela tiden mitt i hela gröna vågen svängen. Vi hade en dröm att barnen skulle växa upp ute på landet och springa fritt ute i skogen så det var inte så konstigt utan väldigt naturligt. Vi jobbade även nära med bland annat bandet Träd, Gräs och Stenar och dom var väldigt tongivande då. Några av dom hade redan flyttat ut från huvudstaden och bodde i Likenäs, odlade morötter och startade faktiskt Stockholms första makrobiotiska restaurang. Det låg verkligen i tiden att flytta ut på landet. Vi upptäckte i samma veva svensk folkmusik och åkte på spelmansstämmor och som Stockholmsunge hade man nästan aldrig varit ute i naturen.

Tycker du att ni kom närmre den musiken och scenen (gröna vågen) tillhörde till när ni flyttade ut?

- Nej, det skulle jag inte kunna säga. Visionen med att flytta ut hit var att banden som då turnerade väldigt mycket skulle ha en plats att spela in på. Vi tänkte att de kunde stanna till en vecka under en turné och spela in nya låtar medan de var så att säga ”färska” men så fungerade det inte riktigt. Att bygga Silence-studion var ett jätteprojekt - det tog två år och pengarna tog slut mitt i. Men hoppet kom tillbaka när vi fick ett lån hos Nordbanken i Arvika. Bankdirektören hade köpt skivan Sagon Om Ringen (Bo Hansson) och tyckte att det var den bästa skivan han hade hört, det var även vårt första släpp och då fick vi ett banklån (skratt).

– När så studion äntligen var klar hade proggen ebbat ut och punken blomstrade för fullt. Det första bandet som spelade in i studion var Grisen Skriker.

Vad kostade bygget av Silence-studion och vem tillhörde huset innan?

- Det är nog ingen som riktigt vet vad bygget kostade. Om vi visste då vad vi gav oss in i hade vi nog aldrig dragit igång det. Det var ett helt osannolikt projekt, ett enormt gediget bygge. Huset som studion ligger i är en gammal skola. Vi rev ner precis allt utom timmerväggarna och byggde upp huset igen inifrån. Vi var ett järn-gäng på sju-åtta personer som byggde studion men även vänner som kom över perioder och hjälpte till. Samtidigt var vi främmande fåglar ute på landsbygden. Folk tyckte att vi var jättekonstiga. Jag kom ihåg att gamla Ica mitt inne i Koppom hade taktegel som vi behövde och dom skulle lägga nytt tak. Vi fick lov att ta det teglet om vi tog ner det själva. Vi var tre kvinnor som tog ner det, bara det i själva verket var en otänkbar syn på bygden då.

Ni flyttade ut från Stockholm ett tag efter uppstarten av skivbolaget Silence. Hur såg den tidsperioden ut och varför byggde ni upp en egen studio egentligen?

- 1976 köpte vi huset. 1977 flyttade vi till Koppom och hela tanken var att hålla alla produktionsmedel nära. Skivbolaget, distribution, presseri och då var studion som tillkom bara en naturlig del. Det fanns heller inte några studion ute på landsbygden då. Idag finns det fler lyxigare, nya alternativ-studion till Silence lite varstans. När vi startade studion var det i princip bara vi.

Hur såg dina dagliga arbetsuppgifter ut?

- Jag är alltid den som har haft kontakt med distributionen och har haft hand om produktionen. Helt enkelt sett till att skivor har blivit gjorda, sett till att omslag har blivit designade och tryckta. Det är även jag som har haft hand om annonser, press, radio och all marknadsföring. Det är ju det mesta som ska göras på ett skivbolag och därför har vi aldrig gett ut mer än högst 7-8 plattor om året.

Vem höll i ekonomin?

- Håkan (Lindh), som var en god vän till mig höll i ekonomin när vi fanns i Stockholm men han ville inte riktigt flytta till Värmland och då fick Anders (Lind) ta över. Men när Nikolaj (Steenstrup) och jag blev ett par 1980 och han flyttade hit från Danmark, blev han snart indragen i Silence. Han hade distribuerat våra plattor i Danmark och kände ju väl till allt om oss. För hans del blev det så också, learning by doing och han fick ta över ekonomin, men har ju så klart varit väldigt involverad i andra delar också .Vi har också alltid haft enormt stor hjälp av klippan Sonja (Johansson) som varit vår revisor och hon jobbade även på SAM-distribution.

Hur mycket gillade du produktionsrollen?

- Jag gillar den rollen jättemycket. Jag har alltid tyckt att det är väldigt roligt och varierande. Jag gillar att vara spindeln i nätet, som får saker att hända och att man kan se ett resultat.

Hur bra kontakt hade ni med dom konkurrerande skivbolagen och dom andra alternativa som till exempel Musik Nätet Waxholm?

- Vi startade ju distributionen tillsammans med MNW, så dem har vi alltid haft mycket samarbete med. I och med att vi började hyra ut studion på åttiotalet så träffade vi också väldigt mycket av dom kommersiella skivbolagen helt plötsligt. EMI, Sony, CBS och dom Norska motsvarigheterna. Vi hade ett enormt kontaktnät som andra i vår musikrörelse kanske inte hade så mycket att göra med. I och med att Nikolaj (Steenstrup) jobbade med musik i Danmark innan han kom hit och vi under 25 år jobbat tätt ihop med Roskildefestivalen har vi också haft en del med den danska independent-scenen att göra.

Vad tyckte musikerna som låg på Silence om att andra kommersiella band hyrde in sig i eran studio?

- Det tror jag inte att dom hade en åsikt om överhuvudtaget. Våra band har ofta varit någonstans mittemellan musikrörelsen och den vanliga branschen. Hade vi inte tagit beslutet om att hyra ut studion så hade det vi inte haft råd att ge ut skivorna heller. Det har varit ett ekonomiskt ben som vi har kunnat stå på då inte många av våra skivor har gått med vinst.

Intressanta val på band och skivor ni har valt att ge ut på Silence. På vägen ut hit till Koppom kom jag och tänka på att ni har gett ut väldigt mycket instrumentalmusik samtidigt som era dåvarande konkurrenter som tex MNW (Musik Nätet Waxholm) kanske var lite mer radikalare i deras släpp trots att ni gav ut Samla Mannas Manna?

- Nja, det kan man inte riktigt säga. Dom hade en annan utgångspunkt helt enkelt. Men många skivor som gavs ut på MNW (Musik Nätet Waxholm) hade kunnat ges ut hos också. Arbete och Fritid är ett bra exempel och även Anita Livstrand. När vi inte hade råd och tid så plockade MNW (Musik Nätet Waxholm) oftast upp det eller tvärtom.

Det finns ju en otrolig siffra på hur många independentbolag som fanns då. Den siffran är på väg dit idag I dagens försäljningsklimat I samband med nätförsäljningen då musikerna inte tjänar så mycket på det och börjar ge ut själva istället, på sina egna bolag.

– Ja, det är en ny våg och det finns nog fler indielablar än någonsin tidigare nu. Och det är ju ett tecken på att skivbolag faktiskt behövs. Det är ju inte alltid musikerna själva som jobbar med utgivningarna. Ofta behövs det någon annan som är med och brinner för deras musik. Det är inte alltid så lätt att prata för sin egen musik. En del är förstås väldigt duktiga på det och hittar vägar bland alla dessa nya möjligheter som finns nu för tiden. Och på det sättet tror jag de liknar Silence sätt att jobba. Om man ser de stora multinationella bolagen som stora oljetankers ute på havet, så har de ju en stor svängradie. De har svårt att plötsligt ändra riktning. Då är vi små indies som racerbåtar som kan svänga kors och tvärs och hitta små vatten att köra i. Om du förstår liknelsen. Man hittar alternativa vägar att nå ut.

Ja, En period i mitten av 70-talet fanns cirka 50 skivbolag, tre distributionsbolag och ett skivpresseri som räknades in under det som kallades den progressiva musikrörelsen. Är inte det helt otroligt?

- Ja det var en otrolig våg. Men efter ett tag tröttnade människor på att ge ut skivor för att det helt enkelt inte gick att försörja sig på det. Det kanske var uthålligheten som inte räckte till? Jag vet faktiskt inte. För många var det nog mest en tillfällig grej som man hängde med på, sedan krävde studier eller “vanligt” jobb mer och mer av deras tid. MNW köpte upp de flesta av de här små katalogerna. MNW ville växa, men det ville inte vi.

När vi väl pratar om uthålligheten. Jag tror verkligen att man måste titta på hur skivbolaget Silence jobbade för att få sitt egna skivbolag att fungera idag.

- Det tror jag också. Jag tror även att man måste sänka sina krav en aning i det verkliga livet för att få ihop allt. Vi var väldigt alternativa och väldigt fattiga men med ett mål som var viktigt och roligt. Det var mycket återanvändning, köpa på auktioner, lappa, sy egna kläder, dela på kostnader och bo I kollektiv för att få ihop allt, leva billigt. Det är ju många som tänker så idag igen. Men samtidigt är ju musikbranschen helt annorlunda och vi har ju fått lov att anpassa oss och vårt sätt att jobba över tid, men fortfarande alltid försökt hitta alternativa lösningar och sätt att nå ut.

Hade du en aningen om hur stort Silence skulle bli när du träffade Anders (Lind) och blev skivbolagsledare?

- Nej, absolut inte! Saker hände och en rörelse växte fram och vi blev en del av den. Vi var utpräglade “doers”. Sedan blev Silence liksom ett sätt att leva.

Tillbaka till uthålligheten... Du verkar ha varit extremt tålmodig och uthållig. Hur viktigt var Silence för dig I uppstarten? Vart fick du energin ifrån?

– Jag är nog egentligen mer envis än tålmodig. Om jag brinner för något så ger jag järnet. Energi har jag alltid haft gott om och det har varit ett roligt jobb, då får man energi. Sedan har jag tålamod med vissa saker men inte med andra. Jag har hela tiden velat framåt.

Och Silence?

- Vi har inte utgivit musik i ett spekulativt syfte, som dom kommersiella bolagen gör. Vi har alltid letat efter någonting som inte låter som allt annat och det är ju precis motsatsen till ett traditionellt skivbolagstänk. Det är inte alltid vi har lyckats med det heller men när det funkar är det ju väldigt roligt!

Vad är det som har funkat/sålt bäst?

- Vi fick en flygande start med våran första utgivning som var Sagan Om Ringen med Bo Hansson och hela 70-tals katalogen är ju numera väldigt eftertraktad. Mer inne nu än vad den faktiskt var då. På den tiden sålde ju Kebnekajse en hel del efter dåtidens mått men även Samlas Mammas Manna. Bästsäljarna med Dag Vag och Eldkvarn till exempel har räddade oss ekonomiskt I slutet av 70-talet och början av 80-talet så vi kan ge ut smalare utgivningar och chansningar.

Har du någon favorit på Silence?

- Jag är väldigt stolt över allt vi har gjort med Bob Hund. Det har varit väldigt roligt och givande. Även stolt över att vi släppte Hedningarna, First Floor Power, Bo Hansson och allt vi släppte under 70-talet överhuvudtaget. Svårt att bara nämna några få, det finns så mycket.

Ok, tillbaks till independentbolagen som startas upp hela tiden idag. Den största anledningen är väl att dom inte vill vara major.

- Antagligen, de allra flesta har nog drivkraften att de vill kunna bestämma helt själva. Men många vill kanske ändå ha ett distributionsavtal med någon av de stora. Om ett litet indiebolag får en jättehit får de ofta svårt att behålla artisten eller att klara av arbetsbördan som följer. Det blir också plötsligt en helt annan ekonomi att hantera och plötsligt sitter de I knäet på Universal. Men många klarar det ju också och det är väldigt roligt att se. Det är ju en ny rörelse nu och förutsättningarna är ju helt annorlunda mot när vi startade.

Samtidigt som nätdistributionen dominerar med sina få procentsatser till musiker så ökar även vinylförsäljningen. Vilket dessa independent skivbolag som drivs av musiker kanske inte heller bryr sig om utan pressar upp skivor för att ha något att ha med sig till försäljning på turnén. Ju mer man spelar, desto fler skivor blir man av med. En egen musikrörelse. Ser och märker ni att ni har inspirerat den nya independent vågen?

- Nej, jag tänker inte I dom banorna. Det finns ett bolag I Malmö som heter Adrian Records som liknar oss lite eftersom han också gör väldigt “spretiga” utgivningar. Dom flesta mindre bolagen nischar sig. Hårdrock, Electronica, Klassiskt..

För att folk ska hitta…?

-Ja och det är väldigt smart. Men så har aldrig våra utgivningar sett ut, väldigt spretig då vi tycker om all sorts musik.

Tror du att folk förstår eran röda musikaliska tråd I alla fall?

- Nej, det tror jag inte. Det är många musiker som har varit tveksamma till mycket annat vi släppt trots att dom varit signade eller getts ut hos oss. Men Adrian Records har samma tänk och han driver skivbolaget helt ensam. Jobbar dygnet runt med allt vad det innebär för att få det att gå runt då man ytterst sällan har råd att ta ut löner om man jobbar på det här sättet. Man måste trolla med knäna för att få det att gå runt och för det mesta ha andra jobb vid sidan om.

En klassiker när ett skivbolag ger ut spretig musik och gör det frekvent är att dom får ett oerhört lager då en del blir bortglömt och sedan återupptäckt då det är tidlös musik. Hur ser erat lager ut och hur gjorde ni en bedömning över hur mycket ni skulle pressa upp av en skiva?

- Man gör ju en viss bedömning I samråd med distributionen efter att man presenterat utgivningen och gett dem de fakta och försäljningsargument som kan vara bra att veta. Förr kunde man trycka upp t ex 5000 trycksaker (omslag) för att de blev så mycket billigare vid en större upplaga men bara pressa upp 2000 skivor. Eftersom trycksakerna lagrades på presseriet, så kunde man pressa fler skivor I små upplagor I efterhand som de sålde. Nu vill inga presserier hålla lager längre utan man måste bestämma en upplaga från starten och det gör det lite svårare att bedöma. Vi gör ju nyutgåvor av gamla plattor och har väl en viss känsla för hur mycket som kan gå åt I alla fall.

Hur har det varit att vara med i alla dessa ekonomiska svängar I musikbranschen då ni varit med så otroligt länge?

- Den största ekonomiska smällen var när internet blev utbyggt och Pirate Bay startade – skivförsäljningen sjönk med 50 procent på ett halvår, men produktionskostnaderna var ju desamma som tidigare. Plötsligt tyckte alla att musiken skulle vara gratis av någon outgrundlig anledning som jag inte kan förstå. Man kan ju inte t ex gå in i en affär och ta en t-shirt - någon har ju gjort den och ska ha betalt. I alla fall ska inte några andra helt utanförstående profitera på andras arbete såsom Pirate Bay gjorde. Över huvud taget så tycker jag att det inte finns någon kulturpolitik värd namnet I Sverige längre.

“Musik till folket” tänket när det blir fel?

- Ja, jag tycker att det blir helt fel!

Det som internet har bidragit med är väl kanske att man har börjat hitta musik man aldrig trodde att man skulle hitta?

- Jag har bejakat det från start och sett möjligheterna. Vi var först I Sverige som lade ut en juke-box sida med store delen av vår katalog som man kunde lyssna och streama online, helt gratis eftersom det inte fanns utbyggda betalningstjänster då. Vi ville även få dit en downloadknapp med med betalalternativ, men vi var för små och för okunniga för att få till det, kortföretagen var inte alls med på noterna. Nu när det finns en rad olika system som gör att man t ex för fjuttiga 99 kr I månaden kan få tillgång till en otrolig massa musik är självklart att folk ska betala. Jag tror att samtliga riksdagspartier har I sina partiprogram att “nerladdning av musik ska vara gratis för personligt bruk”. Vad betyder det? Personligt bruk? De vet ju inte vad de talar om, det måste vara upp till upphovsmännen att bestämma om det ska vara gratis eller ej – inte till konsumenten.

Hur ser försäljningen ut hos er idag? Säljer ni fortfarande skivor ur eran katalog?

- Absolut!

– Ja, men skivförsäljningen har gått ner något extremt och Cd:n har aldrig varit en rolig produkt egentligen. Det så finns mycket tillgängligt på alla digitala plattformar och vi jobbar på att få ut allt så fort vi hinner.

Är det många som hör av sig angående dom tidigare utgivningarna som är väldigt populära idag?

- Ja och planen är som sagt att vi ska återutge allting på nätet och en hel del I fysisk form. Vi jobbar för fullt med detta.

Är det möjligt att göra det?

- Ja det är klart att det är.

När var det Silence slutade ge ut ny musik och varför?

- 2005, när vi gick in i väggen Men vi har ju inte slutat jobba för det. Vi sköter om och förvaltar det vi åstadkommit genom 40 år och det är inte så illa. Nu får de unga ta över att ge ut och leta upp den nya musiken som spretar och utmanar.

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.