Jenny Westerstrand: Hot och trakasserier adlade av Svd

2014-07-26 | Jenny Westerstrand padlock

OPINION

Plötsligt är de hot och trakasserier som vi blev både förhånade och drivna från vårt universitet och vår forskningsmiljö för, adlade till den värsta av erfarenheter. Det skriver Jenny Westerstrand i en reflexion över Ivar Arpis ledare i SvD och hans text i NEO om att vänsterextremister är det största hotet mot demokratin.

Jenny Westerstrad är doktor i folkrätt/juridik vid Uppsala Universitet.

När Slagen dam kom - en studie om mäns våld mot kvinnor och som i dag bekräftats av flera liknande studier men som 2005 pogromades av Uppsala universitet och förklarades "icke trovärdig" - så stormades det ordentligt på debatt- och ledarsidor.

Ett rött skynke var det sammanhållna perspektiv på våld vi utvecklade, enligt vilket även "det lilla våldet", förstått som till exempel hotelser och trakasserier, måste ses och giltiggöras som en del av - i det här fallet kvinnors - våldserfarenheter.

Hanne Kjöller med fler rasade mot vårt synsätt och efterlyste de "verkliga offren", "de filippinska sexslavarna" ja de som "på riktigt" kunde sägas vara utsatta. De som var slagna ordentligt.

Jag tänker på detta när höger- respektive vänsterextremism debatteras.

Det märkliga är att plötsligt tycks "det verkliga våldet" - fjorton mord, vi talar fjorton politiskt motiverade mord begångna av högerextrema för Höge Farao! - inte räknas som varande detta "riktiga våld".

Plötsligt är de hot och trakasserier som vi blev både förhånade och drivna från vårt universitet (i Eva Lundgrens fall) och vår forskningsmiljö tvångsmässigt upplöst av rektor, för att ha inkluderat bland våldserfarenheter, adlade till den värsta av erfarenheter. Ivar Arpi gör till exempel stor och befogad sak av dylikt våld riktat mot liberaler i en artikel i NEO.

Saken är dock den, märker den vakna, att återigen är det sammanhållna perspektivet förbigått. Det "lilla våldet" är förvisso synliggjort och dess utövare hållna för ett hot mot demokratin.

Men följer vi hela ekvationen bak det sammanhållna perspektivet, det vill säga att det "lilla våldet" också är viktigt att synliggöra, alltså hotelser och kriminaliserade former av trakasserier/ofredande, (det är ju självklart, men Slagen dam skandaliserades svårt på grund av denna hållning), nå om det greppet tas, då framgår hur detta våld, när det sätts i relief till det grova, "riktiga våldet", får en fördjupad och ytterligare tung mening.

Det ingår i en våldskontext giltig för både offer och förövare när våldets mening tolkas och levs. Och det är det som är meningen med att sammanhålla: att göra synligt hur det våld som utövas har ett sammanhang.

Det är här de fjorton morden för högerextremistiska händer inte kan eller får glömmas. Det är i sammanhanget mellan dessa mord, detta finala våld, och de hotelser och trakasserier som människor i skottgluggen för de högerextremas våld, utsätts för måste tolkas. Och det är i detta ljus den högerextrema rörelsens modus och farlighet måste ses. Den skada och rädsla de lyckad sprida blir inte begriplig om vi inte håller samman morden och alla de våldsakter som omgärdar dem.

Glädjande förvisso att den borgerliga pressens företrädare nu ser våldet som finns i att hota och trakassera, och vill ta det på allvar. Dessvärre var Arpis tidning SvD en av de värsta att från ledarplats håna och beljuga Sagen dam och den forskare som lett studien.

Symptomatiskt är därför att den nya insikten om att också "det lilla våldet" (OBS, ej menat som faktiskt litet och i synnerhet inte om det hålls ihop med sin kontext) används för att berama sig över de egna företrädarnas utsatthet, medan anklagelser slängs mot dem som lever i ett än större våldssammanhang, nämligen dem vars politiska engagemang bekransas av inte bara hot och trakasserier, utan därtill mord.

Fjorton mord under en dryg tjugoårsperiod. Det känns lite orättvist att glömma bort dem faktiskt. Men det får effekt. Plötsligt är den jämna bryggd av "samma våldsutsatthet" som Kjöller ryade så om här. Så välkommet!