"Varför låter vi mörkertalen öka men blodet sluta rinna?"

2014-07-18 | Anna Gustafsson padlock

OPINION

"Vad en brand är och vad vi ska göra om det börjar brinna får vi lära oss redan i förskolan. När sex blir till sexuellt övergrepp och vart en kan vända sig om det händer får vi aldrig lära oss i skolan och det har Sveriges regering bestämt trots att sannolikheten att det sker är större." Det skriver Anna Gustafsson om ett samhällsproblem som är allas ansvar.

Anna Gustafsson har just gått ut nian och börjar gymnasiet till hösten.

Röda ärr efter varandra på handleder. Syns gör de, till viss del vet vi varför de är där och många ärr försvinner. Sen finns det de unga som använder sex för att dämpa ångesten. Dock finns nästan ingen hjälp till att få och det förebyggande arbetet är minimalt. Endast ett fåtal vet om problemet. Somliga säger att det är för att spåren inte går att hitta men anledningen är händerna för ögonen, händerna för öronen. För först när vi tagit bort dem kan vi börja se och förändra.

Ett hål i själen räcker men oftast börjar det efter ett sexuellt övergrepp. Oavsett vilket kön du har eller var du bor kan du råka ut för det. Åldrarna varierar men många är i tonåren. Det kallas självskadesex. Ett destruktivt självskadebeteende som ungefär två elever i varje högstadie- och gymnasieklass har varit i kontakt med.

De tar kontakt med någon som vill ha sex med dem via internet. Sedan möter de upp de här personerna, som till 98 procent är män, och blir våldtagna. Vissa tar även betalt, inte alltid för pengarnas skull utan som ett ytterligare bevis på att de inte är värda något, bara duger till att ha sex med.

Förut visste ingen om det här. På senare tid har undersökningar gjorts, media har uppmärksammat problemet och böcker har skrivits men än är det långt kvar. De utsatta är svåra att hitta, få berättar, tänker att de får skylla sig själva. De tog ju kontakt först, valde att ha sex med männen. Klart att det inte var en våldtäkt då.

Underligt är det inte att de tvivlar, inte ens de som arbetar med det här dagligen vet vad som är våldtäkt eller inte. Den sexualbrottslagstiftning vi har i dag gör att nästan inga förövare fälls.

Skillnaden mellan det här självskadebeteendet och de redan väl kända är att kontrollen läggs i någon annans händer. En kontroll för männen att göra vad de vill med en, dels för att våldtäkterna är det enda sättet för de utsatta att känna bekräftelse på, men även för att chansen om de blir anmälda att de döms är i det närmaste obefintlig.

Sällan lämnar mötena synliga avtryck, vanligare är det med skador i underlivet eller inga alls. Men de som har sökt vård för skador får nästan aldrig frågan varifrån dessa kommit. Rädslan för att möta sanningen om våldtäkt kanske är för kraftig fastän handlingen att ställa frågan i många avseenden är avgörande. Viktigt är det inte bara för att kunna få den hjälp som behövs efter övergreppen utan det handlar också om att bryta självskadebeteendet.

Flera årtionden tog det innan hjälpen mot de nu väl kända självskadebeteenden kom. Det får inte ta lika lång tid innan vi kan hitta och hjälpa de unga som använder självskadande sex. Samtidigt som vi måste lära oss att ta emot signalerna från de som far illa så behöver de lagar som signalerar att det är okej att ha sex med någon som inte vill tas bort. Resurser för att förebygga könsroller från tidigt ålder måste sättas in och att sex ska ske i samtycke behöver alla förstå. Ingen föds till våldtäktsman, samhället skapar dem och utan dem kan inte självskadesex existera.

Att skapa nya lagar och lägga resurser på en ändring av det system som har varit i tusentals år tar tid och pengar. Sveriges framtid ser allt mörkare ut då ungdomarna presterar sämre i skolan enligt internationella tester. Kanske är det läge att göra något åt resultaten och säkerställa ett ekonomiskt stabilt Sverige. Utbilda lärare till att undervisa inom nya områden för att respekt mot varandra ska bli en självklarhet tar tid från de andra ämnena. Och att lära barn hur de ska agera är en uppfostran och det har alltid varit föräldrarnas ansvar.

Men när bara ett fåtal av dagens föräldrar har utbildning inom könsroller är sannolikheten att deras barn uppfostras på det sättet inte så stor och föräldrar byts inte, ut men hela tiden utbildas nya lärare. Mycket forskning har gjorts som visar på att i takt med att jämställdheten ökar går det bättre för ekonomin. När alla människor respekterar varandra så är världen jämställd. Det skulle därför innebära förlust om vi inte börjar arbeta normkritiskt från förskolenivå inom kort.

Vad en brand är och vad vi ska göra om det börjar brinna får vi lära oss redan i förskolan. När sex blir till sexuellt övergrepp och vart en kan vända sig om det händer får vi aldrig lära oss i skolan och det har Sveriges regering bestämt trots att sannolikheten att det sker är större. Underlag måste göras så att de som möter de unga som har självskadesex såsom polisen, sjukvården och socialtjänsten vet vad de ska göra. Vi måste sluta vara rädda för det okända, vi måste våga ta upp debatten. Pratar vi inte om problem ser alla dem inte, då kan vi inte lyfta frågan och lösa problemet. Alla har ett ansvar, det är en fråga på liv och död.