Sofie Blombäck är forskare i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Mycket på spel i Bryssel

2014-07-18 | Jenny Rönngren padlock 1

INRIKES

Fler uppgörelser i mitten blir som väntat följden av den nya mandatfördelningen i EU-parlamentet. Statsvetaren Sofie Blombäck är inte förvånad över hur Soraya Post – eller någon annan svensk ledamot – röstat.
– Egentligen handlar det om att prioritera Bryssel eller hemmaplan, om man ska vara lite kategorisk, säger hon.

* EU-parlamentet har drivit linjen att Ministerrådet måste välja bland parlamentets kandidater och kallar det för en demokratiseringsprocess – eftersom de direktvalda EU-parlamentarikernas inflytande över kommissionsordförandens utnämnande ökat. De som inte gillar förfarandet talar hellre om förskjutning av makt från den nationella nivån, representerad av regeringarna i Ministerrådet, till överstatlig nivå. För även om EU-parlamentet kan sägas vara folkvalt, så är det likväl en övernationell aktör.

Att säga nej till nyvalda EU-kommissionsordföranden hade varit en stor prestigeförlust för EU-parlamentet. Uppgörelsen om Jean-Claude Duncker ingår i en förändringsprocess mot mer folkstyre – eller överstatlighet – beroende på vem som tillfrågas*, som det var väldigt tyst om i den svenska EU-valrörelsen.

EU-parlamentarikerna har även tidigare haft makt att säga ja eller nej till EU-kommissionens ordförande. Skillnaden nu är att Ministerrådet tydligare måste ta hänsyn till resultatet i EU-valet när de utser den kandidat som parlamentet sedan ska få rösta ja eller nej till. Hur denna hänsyn ska tolkas har varit en stor stridsfråga, där EU-parlamentets linje var att folkets röster ska avgöra. Det vill säga att ordförandeposten i kommissionen ska gå till den kandidat vars grupp fått flest röster – i det här fallet konservativa EPP.


Prestigefråga för parlamentet

Statsvetaren Sofie Blombäck undersöker i sin forskning om EU-parlamentsval kan fungera som en genväg till den nationella politiska arenan för nya partier. Hon har kolleger som klagar på tystnaden om det som pågår i EU – debatterna mellan de kandidater som EU-parlamentets grupper utsett att konkurrera om nomineringen sändes inte ens i den ordinarie SVT-tablån.

Både Kristdemokraterna (KD) och Moderaterna (M) ingår i EPP-gruppen, men medan KD deltog aktivt i nomineringsförfarandet där Jean-Claude Duncker utsågs, så avstod M från att rösta.

– Den svenska regeringen, tillsammans med den brittiska, har menat att hänsyn till den politiska majoriteten inte innebär en automatisk rätt att få ”sin kandidat” nominerad, säger Sofie Blombäck.

– Det som hänt nu är att rådet gått parlamentet till mötes. Det är kandidaten från den största gruppen som har nominerats. Om Juncker hade fallit skulle initiativet formellt ha gått tillbaka till stats- och regeringscheferna i rådet och de hade fått hitta en ny kandidat som parlamentet fått rösta om. Men det hade också inneburit att den linje parlamentet drivit misslyckats.

För både vänstergruppen och den gröna gruppen var det ändå självklart att markera mot Juncker.

– De tycker inte om den här typen av uppgörelser som görs av de stora mittengrupperna. Det är inte första gången i historien som det händer och att de röstade mot är inte så förvånande, säger Blombäck.


Viktigt omröstningsbeslut

En EU-parlamentariker kan välja olika strategier beroende på vad hen vill uppnå. Den som ogillar uppgörelserna i mitten, eftersom kompromisslösningar alltid innebär ett tummande på egna principer, kan använda parlamentet som plattform för att bilda opinion. Men den som vill ha lagstiftning genomförd måste ha någon av de stora grupperna med sig. Vilken betydelse de svenska S-parlamentarikernas nedlagda röster och Soraya Posts ja kommer att få vill Sofie Blombäck inte spekulera i. Dock menar hon att den kommande mandatperioden kommer att präglas mer av förhandlingslösningar i mitten. Förra mandatperioden hade EPP-gruppen större möjlighet att få igenom mer på egen hand.

– Även om ett enskilt röstbeslut nog inte avgör för all framtid hur samarbetet i en grupp ska se ut, så är det här ett viktigt omröstningsbeslut. Det handlar inte bara om att stötta en kommissionsordförande, utan att stötta uppgörelsen som är gjord partigrupperna emellan och det nya sättet att utse kommissionär.

Pressen är alltså hård på de som ingår i en uppgörelse att backa upp den kandidat eller det beslut som grupperna enats kring, även när det ideologiska avståndet är stort. Koalitionen mellan mitten-höger-grupperna har stor ideologisk spännvidd, och om skiljelinjen ska förbli skarp mot de högerextrema – som blivit nästan dubbelt så många efter senaste EU-valet – är den typen av uppgörelser nödvändiga.

– För det första är det inte bara högerkanten som vuxit utan även vänsterkanten. Det ökar pressen mot mitten och stora majoriteter krävs för att beslut ska kunna fattas, bara på grund av hur parlamentet fungerar och hur mandatfördelningen ser ut. Vill man vara med och fatta beslut måste man vara beredd att stötta allianser, och ju mer trängd mitten är, desto vanligare är den här typen av beslut.

I EU-parlamentet är samtidigt förståelsen ofta stor för att partigruppens linje behöver brytas av principiella skäl, som till exempel nu, när de svenska Socialdemokraterna står inför ett viktigt val med chans att vinna regeringsmakten och det vore inrikespolitiskt kostsamt att ställa sig på samma sida som Moderaterna. För en nyinvald ledamot från ett mindre parti som Soraya Post kan det vara svårare att få förståelse för en egen linje.


Lagspel och frispelare

Att det blivit särskilt stormigt kring Fi:s ja-röst förklarar Sofie Blombäck just med att partiet också kandiderar till riksdagen. Där har de flesta räknat med Fi som ett tydligt alternativ på vänsterkanten, och så väljer Soraya Post att stötta en konservativ kandidat.

– Det hade nog uppmärksammats oavsett, men blir extra intressant för att det ligger så nära riksdagsvalet. I vanliga fall är inte EU-parlamentariker och deras hemmapartier jättesamstämmiga, men oftast märker vi inte det.

Sofie Blombäck kan inte säga hur pass mycket de ställningstaganden som nu gjorts i Bryssel kommer att påverka de svenska partierna i riksdagsvalet. Det är första gången som ett EU-val sammanfaller med riksdagsval, och så kallade supervalår kommer bara att inträffa vart tjugonde år.

Och hur starkt Soraya Post personligen bidragit till de segrar hon lyft fram som förklaring till sin ja-röst går bara att spekulera i.

– Vad som går att säga är att ju mer ett parti eller en parlamentariker fått igenom av det de vill i gruppens uppgörelse, även om det är gruppens gemensamma krav, desto större blir incitamentet att rösta med för att kunna sätta press på kommissionen att genomföra det. Att driva på och se till att besluten blir av är lättare för den som betett sig som en teamplayer.


Inget bra sätt att rösta

På den borgerliga sidan röstade alla ja till Jean-Claude Juncker, trots den skepsis som finns till processen. Det gäller även folkpartisten Cecilia Wikström, som varit djupt kritisk till den hållning han företräder i exempelvis abortfrågan. Samtidigt har Wikström genom mitt-högerkoalitionens uppgörelser fått en position som ordförande i utskottet för framställningar som hanterar kränkningar av EU-medborgarnas rättigheter.

Sofie Blombäck är egentligen inte förvånad över hur någon av de svenska parlamentarikerna har ställt sig.

– Inget av det är jättekonstigt. För alla som inte tillhör EPP finns egentligen inget bra sätt att rösta i en sådan omröstning. Jag tror att man ska tolka röstningsbesluten inte som att man ställer sig bakom Juncker som en kandidat vars politik och ideologi man delar, utan som ett stöd för processen att välja kandidat, även om många hade velat se en annan kandidat, plus att det är otydligt vad som skulle hända om parlamentet röstat nej, vem som hade kommit istället. För det är inte så att rådet hade gått hem och hittat en kandidat med vänsterprofil, eller någon som vore acceptabel för de som tycker att Juncker är för integrationsvänlig.

För Soraya Post fanns valet att säga ja och ses som lagspelare, eller lägga ner sin röst och få lättare att försvara beslutet hemma.

– Egentligen handlar det om att prioritera Bryssel eller hemmaplan, om man ska vara lite kategorisk. Det hade nog varit mer populärt bland många av Fi:s väljare att prioritera hemmaplan, men i det långa loppet hade det absolut blivit svårare för henne att påverka i Bryssel.


Att stå utanför

Ju mer den informella storkoalitionen mellan konservativa EPP, socialdemokratiska S&D och liberala ALDE gör upp om, desto svårare blir det samtidigt för de partier som står utanför att påverka, men omöjligt är det inte enligt Sofie Blombäck.

– Koalitionsgruppernas röster kommer inte att räcka, utan de behöver röster från andra också. Att bygga olika koalitioner kring sakfrågor är mycket vanligare i EU-parlamentet än i riksdagen. Där handlar det mycket om skicklighet på den typen av koalitionsbyggande. Ju starkare mitt-höger-koalitionens dominans blir, desto svårare kommer det vara för andra, men det kommer gå lättare för Vänsterpartiet än Sverigedemokraterna.

Enligt Sofie Blombäck beror mitt-höger-gruppernas fortsatt starka avståndstagande från högerextrema grupper till stor del på deras EU-skeptiska hållning. Vänsterpartiet är också EU-skeptiskt, men har ändå arbetat hårt med sakfrågor inte minst på jämställdhetsområdet, medan Sverigedemokraterna gått till val på just sin EU-skepsis.

– Den främsta fördelen med att ställa sig utanför uppgörelser är att man slipper den typen av svekdebatt som pågår nu, man är mer fri att följa sitt eget samvete och sin egen politik, men nackdelen är att det kan vara svårt att få igenom det man vill. Det är möjligt att tolka redan Fi:s val av partigrupp ett ställningstagande för den mer förhandlande strategin, säger Sofie Blombäck.

Verktyg


Skriv ut

Kommentarer


20140719 - Linnea Bruno

Mycket bra och tydlig artikel. Tack! EU och riksdagen är inte samma sak. Jag förstår om många blir förvirrade, men det är viktigt att förstå att valet att rösta för Juncker inte betyder ett ställningstagande för hans politik. Det florerar en del märkliga spekulationer just nu, av typen " Så nu kommer Fi samarbeta med KD i riksdagen?!". Det behövs mer folkbildning om hur EU fungerar, uppenbarligen. Tack Fem Pers för att ni bidrar till den.

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.

annons: