Bild: MDK

#almedalen: Alla ska med – exakt var?

2014-07-04 | Anna-Klara Bratt padlock 1

OPINION

Det var rätt av Fredrik Reinfeldt att inte nämna vare sig feminism eller jämställdhet i sitt tal. Både de nya och gamla Moderaterna är nämligen överens om detta – att jämställdheten är priset för att kunna bilda regering. Det skriver Anna-Klara Bratt som lyssnat på statsministerns tal i Almedalen i torsdags.

BETYG OCH REKOMMENDATION:

Feminism: -2

Antirasim: 1

Fred: ?

Politiska visioner: 2

Rekommendation: Ring Per Schlingmann och googla Femen och vad de avsåg med sin aktion.

Stefan Löfven talade om ”vänner” i söndags. Fredrik Reinfeldt talar om människor – i år med Göran Persson och SAP:s gamla kampanjslogan ”Alla ska med” från 2006, vilken får både inleda och avsluta. Om kampanjstölden är en del i den genomsyrande ironin eller fortsättningen på den retoriska figur som byggt nya Moderaternas ”arbetslinje” är oklart.

Däremot står det klart att statsministern tänkte sig att tiga ihjäl frågor som rör feminism och jämställdhet. Inte med ett ord avsåg han att kännas vid den feministiska våren. En mamma dök upp, i partiet om skolan, snabbt flankerad av en pappa som kanske också skulle kunna tänkas bry sig om oron inför de nationella prov Fredrik Reinfeldt är så nöjd med.

Även i talets kärnfråga – Sveriges ekonomi – hade Reinfeldt lånat från arbetarrörelsen. Otaliga gånger dök LO:s fleråriga kärnbudskap Ordning och reda (på arbetsmarknaden) upp. Svårt att uppfatta som något annat än att de före detta nya Moderaterna vill behålla de S-väljare som hjälpte dem till regeringsmakten just 2006. De åtrådda, bilburna, välavlönade, industriberoende, kärnkraftskritiska män som tog sin röst just från Göran Persson och limmade ihop Allians för Sverige.

Att Fredrik Reinfeldt inte nämner jämställdhet och feminism handlar inte enbart om att det skulle gynna Feministiskt initiativ och det grönrödrosa blocket, utan också att just jämställdhet är vad som varit Alliansregeringens svagaste punkt genom hela regeringsperioden. Skulle oppositionen lista ett sammelsurium av de blåa partiernas förslag (inklusive SD då?) skulle det låta än taffligare än när han ger blandar och ger vad som kan anses vara röda skynken för konservativa.

Här har politikens och mediers tillkortakommande gått hand i hand; att rikta strålkastarljuset på skillnaderna mellan allianspartiernas syn på kön, diskriminering och familjepolitik skulle alltjämt påvisa en omöjlig ekvation – men härtill har det inte funnits tillräckligt med kunskaper. Här återfinns också svaret på varför jämställdheten tillåtits minska de senaste åtta åren. Det är helt enkelt priset för allianspartiernas samarbete. Måste vara plågsamt att vara feministisk jämställdhetsminister i detta sammanhang.

Kanske sattes just den antifeministiska spiken i kistan dit av de otrogna s-väljarna som skänkte alliansen regeringsmakten 2006? Då, när de antifeministiska vindarna blåste som hårdast? Om detta kan vi vara överens, liksom?

Alliansregeringen är och har varit ett moderatbygge och det verkar stundtals som om Fredrik Reinfeldt har lust att släppa fram ”Stridshingsten” inom sig inför höstens val. Eller också är det det där lugnet som infinner sig när en har givit upp som lyser igenom i Almedalen? Fredrik Reinfeldt pratar ledigt om vad han har lust med. Lite jobb, lite frihet, lite Putin och – något förvånande – klimatet. Inför 2006 var Moderaterna tydliga, och ärliga med att det inte tänkte prioritera klimatet. Det här kan reta den otrogna väljarskara i mitten som skänkte dem makten från början. Men utan utmaningar – ingen strid? Lägg därtill prestigefyllda klimatkonferenser och hoppet om en internationell, politisk framtid?

2006 hade Moderaterna Per Schlingmann fästad vid opinionsrullarna. Nuvarande partisekreterare Kent Persson verkar snarare vara ett sänke. Alla misslyckanden som statsministern elegant försökte dölja i sifferakrobatik och ironi i sitt tal går partisekreteraren bet på i SVT:s partigrill alldeles intill. Grillad av LO:s Ingela Edlund lyckas han inte svara JA eller NEJ på en enda fråga.

Feministiskt initiativ kritiseras återkommande för att bestå enbart i en Gudrun Schyman-effekt. I ljuset av det har de nya Moderaterna kommit mycket lindringt undan. Visserligen var de tre musketörer inledningsvis, men nu återstår bara två. Alla andra tycks tillhöra de gamla Moderaterna. Men en sak gamla och nya moderater tycks dela är slutsatsen att det går att offra jämställdhet och feminism för att hålla ihop bygget. Det är så patriarkala strukturer bibehålls – oavsett om de dyker upp i arbetarrörelsen, inom näringslivet eller i Moderaterna.

Så på sätt och vis är det helt korrekt och rimligt att Fredrik Reinfeldt inte nämner feminism och jämställdhet i sitt tal. Det hade nämligen helt saknat täckning.