Shahla Karimifard satt häktad på Märstaförvaret när hon talade med Feministiskt Perspektiv om att hennes liv är i fara, men att Migrationsverket vägrat lyssna på henne.
– Vi papperslösa kvinnor är osynliga. Det är lätt att utnyttja oss och lätt att bli av med oss. Ni har ingen aning vad vi går igenom. Migrationsverket bryr sig inte heller om vad vi har att berätta. De hör inte att jag inte kan återvända.
Efter tio års vistelse och arbete i Sverige nekades Shahla Karimifard asyl. Hon hoppades på ett mirakel och sade gråtande i telefonen:
– Hjälp mig, ingen lyssnar på mig! Vet inte längre vad jag ska göra. Känner mig helt hjälplös, osynlig och nertryckt i detta land. Finns det någon som vill lyssna på min berättelse och förstå att jag inte kan återvända till Iran? Här pratar alla om mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter, men här sitter jag... Är jag ingen människa? Är jag ingen kvinna? Har jag inga rättigheter?
Shahla Karimifard kom till Sverige tio år sedan med sina barn, som då var 12 och 14 år. Hon flydde från en man hon blev tvungen att gifta sig med mot sin vilja, som behandlade henne och barnen illa och som hon inte älskade. Karimifard berättar att hon var kär i en annan kille som hon inte fick gifta sig med. Av kärlek höll hon kontakten med honom även efter att hon gifts bort. Något som upptäcktes och satte hennes liv i fara, berättar hon kortfattat.
– Jag kunde inte stå ut längre, hade inget stöd från min egen ytterst konservativa familj heller. Så jag stack med barnen och tog mig till Sverige. "Sverige är bra för kvinnor", hörde jag! Tror myndigheterna att man flyr från sitt hemland och lever i ett främmande land utan något som helst skydd och trygghet, om man inte är desperat? Vet ni hur svårt det är att leva som ensamstående kvinna utan uppehållstillstånd och skydd i Sverige? Vet ni hur mycket förolämpningar och trakasserier jag har gått igenom och bitit ihop? Ni har ingen aning! Varför tror Migrationsverket att jag stannade kvar trots dessa fruktansvärda förhållanden och till vilket pris som helst i tio år? Ja, för att jag inte kan återvända! Varför kan de inte fatta detta?
Under tio år har hon väntat på uppehållstillstånd, arbetat och försörjt sina barn. I tio år har hon och hennes barn vägrats ett värdigt liv i Sverige. Barnen är vuxna nu. Flickan har gift sig och fått uppehållstillstånd på grund av det. Men Shahla Karimifards nu 22-åriga son har fortfarande inte fått uppehållstillstånd.
– Hur märkligt är detta? Min son känner inget annat hemland än Sverige. Han vet inte ens hur man klarar sig i Iran. Varför får han inget uppehållstillstånd när han har studerat och vuxit upp här? Hur kan detta vara mänskligt?
Shahla Karimifard har levt i ett samboförhållande med Masoud sedan november 2013. Masoud säger med ironi att Shahla och hennes barn inte har kostat det svenska samhället något, och skrattar bittert. Hon har arbetat och betalat skatt hela tiden! Han har följt henne till polismyndigheterna varje vecka under en tid och berättar att polisen begärde att Shahla Karimifard skulle gå till den iranska ambassaden och förnya sitt iranska pass och frivilligt flytta tillbaka.
– Men hur kan hon göra det? Alla vet ju att man inte får något nytt iranskt pass utan den äkta mannens skriftliga tillstånd. Vi försökte även gifta oss men det gick inte eftersom Shahla är fortfarande lagligt gift med mannen i Iran. Hon försökte få ut skilsmässa men hennes familj i Iran ställer inte upp och hjälper henne inte att starta processen. Barnens far i Iran har under tio år inte kontaktat sina barn, inte skickat dem ett enda öre, har hon berättat för mig. Men nu när han fått reda på vår samborelation har han anmält Shahla till domstolen i Iran för äktenskapsbrott.
Shahla Karimifard uttryckte från sin isolering på Märstaförvaring desperation och förtvivlan över vad Sverige gjort och skulle göra mot henne.
– Vi är många kvinnor som kämpar för våra liv i det svenska samhällets skugga, där ingen ser oss. Vi är osynliga kvinnor. Det är lätt att utnyttja oss och lätt att bli av med oss. Ni har ingen aning vad vi går igenom. Migrationsverket bryr sig inte heller om vad vi har att berätta. De vägrar mig till och med en omprövning av mitt fall när jag har nya bevis.
Stefan Zebrowski, Shahla Karimifards ombud, hävdar att utlänningslagen inte går ihop med Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna.
– Trots att den nya samborelationen kan leda till att Shahla förföljs eller behandlas i strid med mänskliga rättigheter så säger svensk domstolspraxis och utlänningslagen att det hon nu anför inte är ett nytt skäl i utlänningslagens mening. Detta trots att denna samborelation och dess konsekvenser ej prövats.
Det liknar tidigare skäl trots att det gällde andra relationer och inte denna. Därför beviljar man inte ny prövning och därför tittar man inte ens på inlämnade handlingar eller analyserar om Shahla riskerar att hamna i fara.
Shahla Karimifard sade upprepande gånger med en klump i halsen att hon inte kan förstå hur omänsklig lagen kan vara när det gäller hennes liv och framtid.
Vad händer om de utvisar dig till Iran på tisdag?
– Att återvända till Iran för mig är lika med döden, på ett eller annat sätt. Vart ska jag ta vägen? Var ska jag bo? Min egen familj tar inte emot mig. Min före detta man har gått till familjedomstolen och anklagat mig för äktenskapsbrott sedan han tagit reda på att jag bor med en annan man här i Sverige. Jag visade den officiella domstolskallelsen för Migrationsverket. Men de säger att de inte ens är villiga att titta på den. Hur kan det vara möjligt? Hur kan de bara strunta i de bevis jag visar upp? Vet de inte vad straffet för utomäktenskapliga förbindelser är i Iran? Vet de inte att han kan döda mig? Hur kan jag överleva i ett land jag lämnade för tio år sedan? Jag kan inte återvända. Om detta var ett alternativ för mig skulle jag har gjort det för länge sedan istället för att slita och stå ut med ett liv utan papper och rättigheter i Sverige under tio år.
En namninsamling med 768 underskrifter krävde att utvisningen skulle stoppas. Artikeln i Feministiskt Perspektiv väckte starka reaktioner i sociala medier. Men Migrationsverket valde att avslår hennes ansökan.
5
Följ oss
Gå till sidtoppen
Hon är inte ensam - vilket inte gör hennes historia mindre allvarlig. En journalist från Etiopien som varit här drygt 8 år ska nu skickas "hem" trots att hon flydde efter regeringskritiska artiklar. En annan kvinna smet efter ett tvångsäktenskap hit via Italien. Migrationsverket tror inte på hennes historia medan gränspolisen inget gör eftersom de tror henne och vet att hon inte kan vänta sig ett liv efter hemkomst. Det innebär - ingen SFI, inget jobb, bara "moment 22". Hur ska vi få ett mer kunnigt, snabbare migrationsverk???
Det är väl tyvärr så att kvinnor är mindre värda. Även här i Sverige. En feministisk politik behövs. Att lyfta fram kvinnors situation över hela världen. Att inte ständigt kräva att vi ska foga oss.
Usch! Och hypotetiskt hade det varit helt säkert för henne att återvända så är det fortfarande omoraliskt av staten anser jag.
Om någon bott här i tio år, byggt ett socialt liv och så vidare. Den personen borde inte få kastas ur nationen.
@Karin Tholén Gustavvson: Ja Migrationsverket nu känns godtyckligt och slumpmässigt som jag hört av någon att det inte är rättsäkert. Det måste ändras!
Det här är fruktansvärt. Jag kan förstå att alla kan inte få asyl. Men det gäller att verkligen VETA hur situationen är i ett land. I synnerhet för kvinnor. Varför måste det vara så stelt systemet. Om de inte kan få stanna här, varför kan man inte ha möjlighet att resa till ett tredje. Varför kan man inte förstå att man inte kan få ut passhandlingar alltid. De här människorna blir ju helt låsta. Många begår självmord. Vi måste kämpa för en bättre humanare värld. Just nu känns det hopplöst.