Hbtq i skolan: ”Det handlar om den egna överlevnaden”

2014-06-27 | Karin Linder padlock

INRIKES

De slåss för antirasism och normkritiskt tänkande mot en vit homogen majoritet. Feministiskt perspektiv har pratat med Moa Andersson Thambert, Maja Thedéen och Alwa Aagaard Andersson om hur det är att befinna sig i en skolmiljö som låter en andas men som samtidigt sparkar nedåt.

Maja Thedéen, Moa Andersson Thambert och Alwa Aagaard Andersson ingår alla i Hbtq-hörnan, en elevförening i syfte att skapa en större gemenskap och ett öppnare förhållningssätt på skolan. Elevföreningen fick förra året till stånd ett könsneutralt omklädningsrum och i våras ordnade de en Pridevecka på skolan.

– Det var det fetaste vi gjort. Det var regnbågsflaggor överallt så ingen kunde missa det, säger Alwa Aagaard Andersson.

Prideveckan som startade med en invigning där bland andra ståuppkomikern och programledaren Moa Svan invigningstalade, resulterade i att flera elever fick upp ögonen för hbtq-frågor. Bland annat ledde förra årets elever, som initierat till det könsneutrala omklädningsrummet, en paneldebatt. Konserter, debatter och föreläsningar anordnades i regnbågsflaggans tecken.

Fel pronomen

Däremot tycker varken Moa Andersson Thambert, Alwa Aagaard Andersson eller Maja Thedéen att lärarna var särskilt engagerade i Prideveckan. Skolledningen tyckte att initiativet var ”trevligt”, men få lärare var intresserade av att delta.

– Lärarna är inte intresserade av att lära sig vad vi försöker säga, menar Moa Andersson Thambert. Flera har sagt att ”ni får väl lära oss om vi säger fel”. Men när vi rättar dem om de säger fel pronomen så suckar de och säger ”jaja, hen!”. Och då är det inte så kul att försöka lära dem. De vill ju inte.

– Problemet är att skolan består av en grupp medelålders vita cis-män som inte är intresserade av vad vi vill säga, fyller Maja Thedéen i. Det är så sjukt att Södra Latin förmodligen är den enda skolan där den som är queer kan andas, samtidigt som den är så fel.

Drivkraften får de genom att de orättvisor och förtryckande system de ser överallt.

– Då blir det som en snöbollseffekt. Ser jag en sak lägger jag märke till en till och en till och då kan jag inte hindra mig själv. Jag måste gör motstånd och jag gör motstånd genom att bara finnas, säger Maja Thedéen och menar att alla hbtq-personer är aktivister genom att bara finnas.

SD-protest

Även om det finns mycket att kämpa för på skolan så vet de att det är privilegierat att gå där, bland annat på grund av de höga intagningspoängen.

– Det är på Södra man kan starta en Pridevecka. På många andra gymnasieskolor finns inte de förutsättningarna, säger Alwa Aagaard Andersson.

I våras uppmärksammades bland andra Maja Thedéen för hens kamp mot att sverigedemokraten Kent Ekeroth skulle komma till skolan. Flera elever protesterade mot Ekeroths besök, men hölls utanför av en barriär av poliser som ansåg eleverna vara ett hot. Diskussionen efteråt anser eleverna ha blivit nedtystad av lärarna som inte hade förståelse för att många upplevde Kent Ekeroth som ett hot mot dem.

Höstens riksdagsval kommer förmodligen leda till fler konflikter gällande Sverigedemokraternas vara eller icke vara på skolan. Men nu kommer Maja Thedéen, Moa Andersson Thambert och Alwa Aagaard Andersson att vara förberedda och demonstrera högre och kämpa hårdare.

Att turas om att orka

Skolan är slut för terminen och ett långt sommarlov väntar. Till hösten kommer Maja Thedéen, som då börjar trean bli en av de nya kontaktpersonerna för Hbtq-hörnan, vilket innebär att hen tillsammans med två andra är ansvarig för föreningen. Alwa Aagaard Andersson och Moa Andersson Thambert början tvåan och det finns planer på ännu en Pridevecka till hösten. Även om de är en liten grupp normkritiska aktivister som slåss mot orättvisor på skolan, så bildar de ett stort nätverk tillsammans med aktivister på andra skolor i Stockholm.

– Jag vill leva i ett samhälle som värderar medmänsklighet, solidaritet och omtänksamhet, säger Maja Thedéen. Som tar hand om.

– Det handlar om den egna överlevnaden, säger Alwa Aagaard Andersson. Alla orkar inte kämpa, eller kan inte kämpa för den delen, på grund av till exempel psykisk ohälsa eller andra levnadsvillkor. Men jag tänker att om jag orkar ibland, då kan andra orka när jag inte gör det längre. Jag tänker att vi får fan ta hand om varandra när världen är så skitig som den är ibland.