Lucía Xiloj är en av förgrundsgestalterna i kampen för att försvara Guatemalas naturresurser.

Bild: Christin Sandberg

Ett alltför långt lidande

2014-06-13 | Christin Sandberg padlock

UTRIKES

Yolanda Oquelí har en kula som hon för alltid kommer att bära i sin kropp, men står fortfarande i främsta ledet för urbefolkningens rättigheter. Regeringen har i sin strävan efter acceptans för pågående investeringsprojekt tagit till våld. Fredliga demonstranter har dödats och situationen beskrivs som den värsta sedan inbördeskriget.

RELATERADE ARTIKLAR:

2014-06-13 | Våldet utövas inte i ett vakuum

2014-05-11 | Guatemalas krigsoffer firar delseger i väntan på rättvisa

2014-04-25 | Mayakvinnornas kamp är allas kamp

2011-08-19 | Vittnen dödshotas efter massakerdom i Guatemala

2011-09-09 | Guatemala: Drömmen om kvinnor i politiken

2011-08-05 | Banbrytande dom stoppar straffriheten i Guatemala

Det sitter kvinnor på marken och ber och sjunger med radband i händerna. Framför står kravallutrustad polis i hundratal. Kvinnorna, barnen och längst bak männen som sedan två år genomför fredliga protester utanför gruvprojektet El Tambor i La Puya, Guatemala, hoppas, som så många gånger tidigare, att kunna stoppa företaget från att ta in tunga maskiner i området.

Den här scenen spelades upp fredagen den 23 maj. Strax därefter genomförde polisen, på order från inrikesministern, Mauricio López Bonilla, en våldsam avhysning av de bedjande demonstranterna. Tårgas, pepparsprej och stenar ven genom luften. I ett uttalande från lokalbefolkningen var även många i första ledet hos polisen kvinnor. Enligt människorättsadvokaten Lucia Xiloj skadades 26 personer ur lokalbefolkningen och elva poliser.

Av rädsla för att gruvprojektet El Tambor ska förorena vattnet och förstöra miljön i närområdet har en grupp ur lokalbefolkningen med troende katolska kvinnor i spetsen genomfört fredliga blockader och demonstrationer utanför gruvan sedan mars 2012. Gruvan drivs av Exmingua, ett dotterbolag till det amerikanska företaget Kappes, Cassiday&Associates (KCA), och är belägen en dryg halvtimma från huvudstaden Guatemala City.

Kvinnor i frontledet

En av talespersonerna är Yolanda Oquelí, som har betalat ett högt pris för sitt engagemang. I juni 2012 besköts hon med flera skott, en kula kommer hon för alltid tvingas bära i sin kropp som ett smärtsamt minne. Trots det står hon fortfarande i frontledet den här dagen i maj.

– Jag ser mig inte som offer utan står upp för vår rätt att uttrycka vår åsikt.

I landet finns flera gruv- och vattenkraftsprojekt som har fått hård kritik från mayafolket, i de flesta fall uppbackade av miljö- och människorättsaktivister och det internationella samfundet med FN i spetsen. Land och territorium är nära kopplade till den stora mayabefolkningens liv, kultur och identitet. Megaprojekten är nästan uteslutande koncentrerade i områden där mayafolket är i majoritet och de får en försvinnande, om ingen, del av vinsterna.

Lolita Chávez.

Kvinnorättsaktivisten Lolita Chávez är en annan i raden av kvinnor som är förgrundsfigurer i försvaret för naturresurserna. Hon är maya quiché.

– Det är inte första gången som regeringen, istället för att respektera mänskliga rättigheter och stå upp för sina medborgare, skickar in polis och militär för att stödja multinationella företag och slå ned mot sin egen befolkning, säger Chávez.

Människorättsförsvaren och fredspristagaren Rigoberta Menchú som också hon tillhör mayafolket förklarar situationen:

– Ojämlikheten är enorm och djupt rotad, likaså rasismen. Den privata sektorn är rädd för mayafolket och tror att om landet utvecklar sig i en riktning där alla medborgare inkluderas kommer urfolket att kräva sina rättigheter och administrera sina naturresurser. Därför har vi ett system som är till för att förtrycka mayafolket.

Rigoberta Menchú.

Hårda tag dödar

Gruvföretagen gömmer sig bakom nationell lagstiftning och regeringen lever upp till sin valslogan från 2011 om hårda tag. Bruket av våld mot de, ur den egna befolkningen, som kritiserar regeringen ökar. På så vis har fredliga protester till försvar för moder jord utvecklats till sociala konflikter.

En färsk studie från det centralamerikanska institutet för finanspolitiska studier (Icefi) och biståndsorganisationen Ibis visar att 78 procent av de 101, av totalt 332 kommuner, som har hög koncentration av gruvlicenser har rapporterat sociala konflikter.

Den 4 oktober 2012 öppnade militären eld mot fredliga demonstranter i Alaska, Totonicapan, och dödade sex och skadade runt 40 personer ur lokalbefolkningen, maya kiché. Deras brott: att ha demonstrerat mot föreslagna reformer som ytterligare skulle försämra tillgången till utbildning på landsbygden och mot den förföljelse som flera lokala ledare hade lidit av för att de kritiserat omotiverat höjda elpriser. Regeringen stod upp för det utländska elbolaget i något som i efterhand har liknats vid den första massakern sedan inbördeskriget.

Dialog för vem?

Efter den här händelsen har lokalbefolkningarnas ihärdiga fredliga protester och försök att fånga regeringens och framför allt president Otto Pérez Molinas uppmärksamhet varit en sten i skon på regeringen som har sett sig tvingad att inleda dialogsamtal på vissa platser. Det första i Barillas, Huehuetenango, 2013.

Men mayabefolkningen som har deltagit vittnar om en på förväg bestämd dagordning som syftar till att övertyga dem om att acceptera de pågående investeringsprojekten. I Barillas resulterade besvikelsen i ett socialt uppror i protest mot byggandet av ett vattenkraftverk den 5 maj.

Såhär kommenterade Rådet för mayafolket (CPO), som artikulerar mayafolkets kamp i Guatemala, händelsen i en presskonferens 8 maj:

– Vi vill få ett slut på våldet och som lokala ledare gör vi vad som står i vår makt. Men vi vet också att befolkningen här är väldigt besviken och upprörd över att regeringen inte har tagit hänsyn till den lokala folkomröstning, enligt ILO-konvention 169, som genomfördes 2009 och då vi förkastade den här typen av megaprojekt.

Sedan 2005 då den första lokala folkomröstningen i enlighet med ILO 169 till försvar för ursprungsfolkets rättigheter genomfördes har drygt 70 liknande omröstningar ägt rum. Runt en och en halv miljon människor beräknas ha deltagit. Folkomröstningarna som inte är bindande har ändå stöd i konstitutionen, kommunallagen och FN:s deklaration om ursprungsfolkets rättigheter.

Juridisk väg mot självbestämmande

CPO har drivit åtta rättsfall i nationella domstolar om brott mot urfolkets kollektiva rättigheter. Det handlar om rätten till information och att delta i beslutsfattande i alla frågor som rör utvinning av naturresurser i historiskt och kollektivt urfolksterritorium.

Lucia Xiloj har varit legal representant för mayafolket i flera av fallen:

– Efter de här rättsfallen där vi har argumenterat för att gruvlicenserna är illegala har det skett en förändring i domarnas lagtolkning, dock har den inte nått ända till konstitutionsdomstolen.

Lucia Xiloj.

Domstolen är skyldig att ta ställning till alla gällande lagar och inte en specifik. Gruvlagen till exempel innehåller inte någon skyldighet att rådfråga urfolket, men det gör både konstitutionen och ILO-konvention 169, båda är gällande lagar och måste respekteras.

Åklagarmyndigheten har uttalat sig i alla rättsfall och såhär lät det i rätten den 24 mars 2014 när advokat Judith Rodas Morales presenterade utlåtandet.

– Vi anser att det har begåtts brott mot artikel 66 i konstitutionen, vilken erkänner urfolket och respekten för deras rättigheter och ILO-konvention 169 som reglerar rätten till rådfrågning. Regeringen tog ett administrativt beslut som skadade urfolkets intressen och kränkte deras rätt till information och rådfrågning.

I september 2013 lämnade CPO även in en anmälan till den Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter. De hävdade då att landets gruvlag är inkonstitutionell eftersom den inverkar på deras territorium samtidigt som de som urfolk varken har blivit tillfrågade eller fått tagit aktiv del i beslutsprocessen. Svaret har inte kommit.

Lolita Chávez, som också är talesperson för CPO, uppmanar:

– Det brådskar att få till en praktisk tillämpning av internationella konventioner, såsom FN:s deklaration för ursprungsfolkets rättigheter och ILO-konvention 169.

Och tillägger:

– Vi ber därför det internationella samfundet att stödja mayafolket i deras kamp för värdighet och för sina liv.

Regeringen - företagens marionett

Regeringen har varit tillsynes handfallen och därmed oförmögen att nå konstruktiva och fredliga lösningar på de konflikter som växer både i antal och storlek runt om i landet. Regeringen visar istället ökad irritation inför de demonstrationer och motståndsaktiviteter som lokalbefolkningarna uppvisar.

Det pratas om hundratusentals dollar i uteblivna investeringar. Uppgifterna har inte gått att verifiera, men både regeringen och näringslivets intresseorgan Cacif har uttalat sig om hur investeringsklimatet hotas av att befolkningen står upp för miljö och mänskliga rättigheter i urfolksterritorierna.

Menchú menar att regeringen går den ekonomiska elitens och utländska intressens ärenden. Det i en extremt nyliberal riktning som framför allt tar sig uttryck i nystiftade lagar och skuldsättning av staten till förmån för ekonomiska intressen.

Advokaten Lucia Xiloj ger exempel:

– Nyligen har kongressen antagit en lag som ger teleoperatörer rätt att slå upp telefonstolpar och elledningar varhelst och när de vill. Om någon, ägaren till marken eller hustomten som eventuellt berörs, säger emot kan de anmälas för brott, däremot inte företaget. En annan lag rör ”fri cirkulation”, vilken användes i La Puya för att slå ned på både rätten att demonstrera och organisera sig till förmån för gruvföretagets rätt att ta sig förbi lokalbefolkningen med sina maskiner, förklarar Lucia Xiloj.

I nationell media har lagarna beskrivits ha helt andra syften.

Många debattörer och opinionsbildare på vänsterkanten är enade om att landet inte har befunnit sig i en värre situation än sedan kriget.

Folket i La Puya har städat upp och återupptagit sin roterande vaktpost utanför gruvan. Hur länge de ska behöva sitta där har de lagt i Guds händer.