Bild: Nina Ramsby

Hög tid för Sveriges radio att synliggöra transpersoner

2014-06-04 | Aleksa Lundberg padlock

OPINION

Det finns tillräckligt med kunskap för att skapa förutsättningar för verklig jämställdhet, det gäller bara att våga ta klivet, skriver Aleksa Lundberg med anledning av uppställningen i 2014 års upplaga av Sommar i P1 och den obrutna avsaknaden av en av samhällets mest utsatta grupper bland sommarpratarna.

Aleksa Lundberg är skådespelare, regissör och transaktivist.

Hon har några förslag på organisationer att höra av sig till för att komma i kontakt med kompetenta transidentifierade sommarvärdar och/eller artister, journalister, konstnärer, konsulter, programledare, samordnare, chefer, anställda, med mycket mera:

Transformering.se, e-post: trans@rfslungdom.se

Transammans (Lokalbaserat projekt, aktivt i Västerås, Enköping och Eskilstuna.) e-post: annelie.salminen@rfsu.se

Transföreningen FPES, hemsida: www.fpes.se

Transkompetens (Lokalbaserat i Helsingborg) e-post: lisa@t-kompetens.se

På tisdagen presenterade Sveriges Radio årets sommarpratare och glada röster över att Sommar i P1 äntligen tagit sitt ansvar för att representera en vidare bredd av befolkningen poppar upp i mitt Facebook-flöde. Till exempel skriver organisationen Rättviseförmedlingen att de gjorde vågen när årets pratare tillkännagavs. Jag kollar in listan och visst blir jag glatt överraskad av en del namn jag hittar där. Linda Pira, Kakan Hermansson och Athena Farrokhzad till exempel. Men i det stora hela består majoriteten sommarpratare av vita, heterosexuella, cis-personer med vanligt förekommande funktionsuppsättning.

En starkt utsatt grupp i samhället lämnas helt utan representanter; nämligen transpersonerna.

Transpersoner är en av de mest utsatta grupper i alla samhällen runtom i världen. Särskilt rasifierade transkvinnor råkar i stor utsträckning ut för diskriminering, hot och våld. Under 2013 mördades 238 transpersoner runtom i världen och mörkertalet är stort.

Ungdomsstyrelsens studie Hon hen han från 2010 visar också att unga transpersoner toppar statistiken i psykisk ohälsa jämfört med andra grupper inom hbtq-paraplyet.

Självmordstankar är inte ovanligt.

Därför är synliggörandet av transpersoner och att lyfta transidentifierade förebilder mycket viktigt.

Det är inte bara Sommar i P1 som ännu inte fått upp ögonen för transfrågor. Om vi tittar på hur det ser ut i media, på teaterscener, filmdukar, i politiken, och så vidare, hittar vi inte någon öppen transperson som tydligt finns representerad.

Vi transpersoner som finns att tillgå i kulturen, politiken och mediavärlden, till exempel, kämpar i stark motvind eftersom det finns ett motstånd till att vi ska få vara med på grund av våra tvåkönsnorm-brytande identiteter.

Att sommar i P1 väljer att avstå transidentifierad representation även i år är ett uttryck för denna ovilja.

Mönster av makt samverkar och springer ur en och samma källa. Den gemensamma nämnaren för allt förtryck vi känner till är den felaktiga bilden av människan som en vit, heterosexuell, cis-könad man med vanligt förekommande funktionsuppsättning. Denna bild skapar ett rollspel där kvinnan blir komplement, hbtq-personer avvikare, rasifierade lägre stående främlingar och så kallade "funktionsnedsatta" krymplingar.

För att få bukt med den felaktiga bilden till förmån för representation av hela mänskligheten måste vi hoppa av det pågående rollspelet och sluta ikläda oss över och underordnade roller vilka är kopplade till kön. Vi behöver visa oss som de vi är och därmed det fantastiska i att vara människa.

Och vi behöver ge varandra utrymme att kunna ta del och vara med, oavsett vilka vi är eller vilket sammanhang vi talar om.

I dag finns tillräckligt med kunskap för att skapa förutsättningar för verklig jämställdhet.

Vi måste bara våga ta klivet.

Låt oss göra det redan i dag, med transpersoner inräknade, i sommarprogrammen i P1, på teaterscener, filmdukar, ja – överallt.