I över 40 år, sen jag var tretton år, har jag varit en hängiven folkrörelseaktivist. Jag har varit engagerad i urfolksrörelsen, i fackförbund, i rörelser för global rättvisa, feminism, antirasism och miljörättvisa. Jag tror starkt på folkrörelsernas förmåga att förändra samhället på djupet och på bredden.
Jag vet att vi åstadkommer förändring genom folkrörelser mer än genom den representativa demokratins politiska organ. Därför har jag under de senaste tjugo åren valt att inte vara partipolitiskt aktiv. Jag har respekt för de som försöker lyfta fram folkrörelsernas krav i tröga kommunala nämnder, landsting och riksdag. Men jag har också sett hur före detta folkrörelsekamrater tvingats lämna ideologin åt sidan för att passa in i det parlamentariska systemet.
Trots detta och utan att ge upp mitt engagemang i olika folkrörelser har jag bestämt mig för att ge Feministiskt initiativ en chans. Det vill säga gå med i Fi för att påverka samhällsutvecklingen också genom Fi Jag vill göra vad jag kan för att bidra till det antirasistiska och feministiska genombrottet som nu äger rum, just för att det är en kraftig folkrörelse som tagit form. En folkrörelse som kräver plats i maktens rum, men som inte tappat aktivismen och gräsrotsarbetet.
Jag går med i Fi för Moder jords försvar. Som quechua och som kvinna, ser jag och många urfolkskvinnor med mig kampen för Moder Jords försvar som en av de främsta feministiska kamperna just nu. Kampen för vattnet, för jorden, för luften. Mot hänsynslös exploatering av människor och natur. För kollektiva rättigheter och den historiska upprättelse som urfolk kämpar för.
Jag vill genom Fi men inte enbart, verka för global rättvisa och avkolonisering av relationer mellan Nord och Syd. Jag vill genom F! bidra till att rösterna från Syd hörs. Särskilt röster från de kvinnor som i sin vardag får ta konsekvenserna av kapitalismens ohållbara tillväxtsjuka och nyliberalismens privatiseringar.
Jag vill fortsätta bygga broar mellan folkrörelser i Syd och Nord som bygger på ömsesidig lyhördhet, respekt och sann solidaritet. Jag vill globalisera kampen och jag vill globalisera hoppet om att en annan värld är möjligt, en värld som inte är präglad av enfald och krav på assimilation, en värld där det ryms många världar.
Jag går med i Fi för att jag vill att kampen mot klassförtryck ska ta mer plats i Fi. Utifrån min bakgrund som städerska, hemsamarit, metallarbetare och fackligt aktiv vill jag bidra till att synliggöra arbetarkvinnornas krav och perspektiv. Men även de problem som finns för alla som förvägras ett arbete eller papperslösa som tvingas arbeta svart.
Jag går med i Fi för deras aktiva antirasistiska arbete och ställningstaganden. Inte bara mot de extrema rasistiska uttryck, utan även mot den strukturella rasismen. Inklusive rasismen som finns hos oss alla. Jag ser att de försöker seriöst och aktivt göra upp med det historiska rasistiska arvet. Det arv som reproduceras genom rasifierade kroppars frånvaro, genom språket, genom barnsagor och bortglömda perspektiv i historieböckerna. Jag tror att F! vill medvetet avkolonisera vårt tänkande och vårt handlande.
Slutligen går jag med i Fi för att det tycks vara enda partiet som klarar av att se mig som en hel människa. Eftersom det klarar av att se de olika maktstrukturer jag trycks ner av och hur de överlappar och förstärker varandra. Kön, klass och etnicitet hänger ihop. Jag kan inte bli fri om jag inte får kämpa mot alla former av förtryck samtidigt. Jag kan inte bli fri om någon annan ska bestämma åt mig vilken struktur som är viktigast att bekämpa, medan det andra får vänta. Visserligen lär jag själv eller tillsammans med andra göra prioriteringar beroende på det politiska läget men inte genom att se prioriteringsordningar som naturlagar.
Till skillnad från andra partier tycks Fi också jobba mot maktstrukturer inom den egna organisationen. Jag förväntar mig att få plats inom F! som kvinna, som urfolk, som rasifierad, som invandrad, som före detta städerska, metallarbetare och numera folkhögskolelärare, som latinamerikan, som morsa, dotter, fru, som förortsbo, som solidaritets- och miljökämpe. Det vill säga med alla mina självvalda och pålagda identiteter. Jag förväntar mig att mina erfarenheter ses som en resurs och inte som ett problem. Jag förväntar mig att bli tagen på allvar och inte förpassas till ett kvinnoförbund eller ses som ett särintresse.
Genom Fi tillsammans med andra folkrörelser vill jag fortsätta kämpa mot alla de förtryckande system som dagligen begränsar våra liv. Jag vill både påverka organisationen inåt och påverka opinionen utåt. För att en annan värld inte bara är möjlig utan också på väg.
3
Följ oss
Gå till sidtoppen
Starkt! Välkommen och tack för förtroendet!
Vilka krafter det finns ♡
Jag är ursvensk. Frågan är om inte den "grupp" jag tillhör ska börja räknas som urfolk också.(Uttrycket urfolk får mig att gå i taket som om alla andra plötsligt en dag ramlat ner från himlen).´Eller vi kanske ska skippa uttrycket och börja det hårda arbetet med att förändra och förbättra villkoren för alla människor.