Gina Gallagher, andra från vänster, menar att Nordirland ligger 40 år efter i utvecklingen vad gäller hbt-frågor.

Bild: Strabane LGBT

”Nordirland ligger 40 år efter”

2014-05-16 | Bella Frank padlock

UTRIKES

På lördag firas den internationella dagen mot homofobi och transfobi, IDAHOT. I den lilla staden Strabane i kommer dagen att uppmärksammas med marschen ”Walk a mile in my shoes”.
– Vi hoppas att såväl heterosexuella som hbt-personer kommer att delta, säger Gina Gallagher från den lokala organisationen Strabane LGBT.

Strabane är en stad på den nordirländska landsbygden med knappt 20 000 invånare. Nordirland är mycket konservativt vad gäller en rad frågor. Abort utförs endast på privata kliniker, och på sjukhus endast om kvinnans liv är i fara eller riskerar svåra men. Nyligen röstades ett lagförslag om en könsneutral äktenskapslagstiftning, som skulle ge samkönade par samma rättigheter som olikköande par, ner. Det kommer sannolikt i stället drivas till Europadomstolen.

Ledande politiker har under åren uttalat sig mycket hätskt mot hbtq-rättigheter bland annat sade Ian Paisley Jr, från det största unionistpartiet i en intervju 2007 att han ”äcklades” av homosexuella, eller då Iris Robinson från samma parti 2008 inför parlamentet i London menade att homosexualitet var värre än sexuella övergrepp på barn.

– Sådana uttalanden är väldigt vanliga. Nyligen var det en medlem av den nordirländska församlingen som sade att homosexualitet är en styggelse. I England skulle de bli av med jobbet, men här hänvisar de bara till sina religiösa övertygelser, säger Gina Gallagher från Strabane LGBT till Feministiskt Perspektiv.

Hon menar att Nordirland ligger omkring 40 år efter i utvecklingen vad gäller kvinnors- och hbt-personers rättigheter, liksom i flera andra frågor. Skälet är enkelt: The Troubles eller den långa väpnade konflikt som varade i flera decennier och som ledde fram till Långfredagsavtalet som slöts 1998. Strabane var också ett område som drabbades hårt under den tiden med mycket strider och bombningar, och staden är också ekonomiskt eftersatt med hög arbetslöshet.

– Alla andra frågor struntade man i, genus, funktionsnedsättningar, hbt-frågor, på grund av the Troubles. Många av våra politiska ledare är äldre och mycket förankrade i sin religion, och vi har partier som är mycket mans-dominerade som DUP (Democratic Unionist Party), säger hon till Feministiskt Perspektiv.

Slagträ i maktkamp

Det senaste lagförslaget för könsneutral äktenskapslagstiftning lades fram av det republikanska partiet Sinn Féin, och det stöddes bland annat av det nationalistiska partiet Social Democratic and Labour Party, SDLP, (båda partierna har traditionellt sett haft stöd främst i den katolska delen av befolkningen) men röstades ner med siffrorna 51-43. Det starkaste motståndet kom från det unionistiska partiet DUP, och även från delar av det andra unionistiska partiet UUP (har traditionellt varit i princip uteslutande protestantiska). Gina Gallagher förklarar att Sinn Féin har jämlikhet som ett ledord för sin politik och att man därför stött hbt-rättigheter till skillnad från DUP som hon säger ”bara är intresserade av hbt-frågor om det handlar om att 'bota' oss med terapi”. Samtidigt menar hon att det är viktigt att inte låta hbt-frågorna kidnappas av något politiskt parti:

– Man måste vara försiktig så att frågorna inte blir till vapen för politikerna, och jag är orolig för att frågorna redan används i striden mellan de två partiernas maktkamp med varandra, säger hon.

Men trots den konservativa mylla som Strabane befinner sig i har Strabane LGBT funnits sedan 2006 och staden har också blivit känd för att ha den mest avlägsna gaybaren i Storbritannien – barens betydelse har dokumenterats i en film som ska visas på tevekanalen Channel Four senare i år. Strabane LGBT fungerar som stöd för hbt-personer, ordnar träffar för att bryta isolering för både äldre och yngre, håller kurser i medvetandehöjning kring hbt-frågor och arrangerade i februari i år för första gången en Pridefestival med bland annat en pjäs baserad på berättelser om hur det är att komma ut i en stad som Strabane:

– Det var en helt fantastisk erfarenhet, vi fick bra stöd och hade evenemang under en vecka som syftade till att öka synligheten för dessa frågor. Temat var att komma ut, och pjäsen som spelades visade att många framför allt hade positiva erfarenheter av att komma ut. Att föräldrar ofta vet innan deras barn berättar, säger Gina Gallagher.

Ingen parad

Att skapa en mötesplats för hbt-personer är inte minst viktigt då runt omkring Strabane ligger ännu mindre samhällen och byar, och den glesa bebyggelsen gör att många hbt-personer riskerar att leva väldigt isolerat. Kanske är den risken störst för äldre personer, eftersom många av dem aldrig har kunnat komma ut och därmed lever isolerade. De har svårt att träffa andra i samma situation, och därför driver Strabane LGBT Golder group, där män över 50 år träffas.

– De kanske går på bio eller teater. Det är som att du som homosexuell blir osynlig så fort du fyller 27 år.

– Kring internationella kvinnodagen hade vi evenemang för kvinnor. Det är mer män än kvinnor som kommer till oss, det är svårare för oss att nå ut till kvinnor.

Varför är det så tror du?

– Nordirland är så outvecklat, och vår stad är likadan. Och när det gäller kända hbt-personer går det alltid att hitta homosexuella män, men inte lesbiska kvinnor. Jag tror också att det handlar om självförtroende, män verkar ha mer av det och känner till sina rättigheter, medan kvinnor i större utsträckning kanske går sin familj till mötes och inte visar utåt att hon är lesbisk, säger Gina Gallagher som förklarar att man vill bli bättre på att nå ut till både lesbiska och transpersoner.

Under hela veckan pågår aktiviteter runt om på Nordirland för att uppmärksamma och mobilisera mot homofobi och transfobi. Bland annat har en lastbil med en stor reklamskylt turnerat runt och besökte i tisdags Strabane. På lördag kommer alltså marschen Walk a mile in my shoes att hållas. Deltagarna har uppmanats att klä sig i lila och tanken är att både heterosexuella och hbt-folk ska gå gemensamt.

– Det är inte en parad, det handlar om att ta ställning och att demonstrera och om det blir för mycket karneval finns det risk att själva budskapet förloras. Vi har också att göra med ett väldigt litet samhälle, så vi tar små steg.