Louise Brown författare till boken Den skenhelige svensken – korruption utan konsekvenser.

Bild: Pressbild

Den obekväma sanningen om svensk korruption

2014-04-17 | Karin Linder padlock

EKONOMI

Sverige rankas som världens tredje minst korrupta land. Boken Den skenhelige svensken – korruption utan konsekvenser visar upp en annan bild.
– Jag reagerade över skandalerna i Sverige och vi ofta hamnar i ett ”vi ska se över våra rutiner”, säger Louise Brown, författare till boken som kom ut i veckan.

Sverige är landet där vi gärna ser på oss själva som mer upplysta än i andra länder. Sverige betraktar sig själv som en förebild, men under ytan finns en annan verklighet. Myndigheter, företag och organisationer tar sig svängrum att agera korrupt, ofta utan konsekvenser.

Därför måste vi börja öppna ögonen.

– Jag skrev boken för att jag reagerade på lamheten kring alla skandaler, säger Louise Brown. Ofta landar vi i ett ”vi ska se över våra rutiner”, men sen händer inget mer. Jag vill få människor att förstå att skandalerna faktiskt påverkar gemene man.

Närapå var tredje företag rapporterar att de utsatts för någon form av ekonomisk brottslighet, och korruption sägs vara den näst vanligast förekommande typen av brott i den kategorin. Enligt en ny undersökning, känner 18 procent av befolkningen någon som tagit emot en muta. Men antalet fall som rapporteras är väldigt lågt.

– Det finns luckor i regelverket och styrningen av både kommunala och privata verksamheter, vad gäller till exempel revision och system för interna visselblåsare, säger Louise Brown.

I boken skriver Louise Brown:

Har man en gång äntrat det högre chefskapets kretsar tycks en viss grad av immunitet ingå som en del i paketet. Det värsta som kan hända är att man får sparken, att bolaget snabbt nominerar en ny toppchef och historien skickas till ett mörkt hörn i bolagets medvetande. Sedan kan vederbörande bara glida vidare till nästa chefspost i ett annat bolag vars styrelse befolkas av redan kända ansikten från bekanta kretsar. I andra fall händer ingenting alls eftersom man inte kan klargöra vem som bär ansvar eller vem som egentligen begått något fel. Då gäller fortsatt förtroende och att blicka framåt.

Hållhakar och resultathets

Hon exemplifierar med flera av de uppmärksammade skandalerna de senaste åren. Bland annat Göteborgs-härvan där en visselblåsare slog larm om korruption och maktmissbruk inom Göteborg Energi, och därefter beslöt sig för att aldrig jobba åt kommunala verksamheter igen.

Förrförra året avslöjade Uppdrag granskning att Telia Sonera betalat flera miljarder till ett företag i Gibraltar med kopplingar till Uzbekiske diktatorns dotter. Detta i syfte att komma åt mobillicenser i Uzbekistan. Louise Brown visar att fallet är långt ifrån uttömt, och belyser förekomsten av telekomjättens taskspel på många fler marknader, vilket möjliggjorts av bristen på ledarskap i etikfrågor.

– Makt korrumperar alltid, säger Louise Brown. Som det är i dag, domineras de höga posterna i näringslivet av män och det tycks finnas en trend att man inom olika nätverk och grupperingar kliar varandras ryggar. Konstellationerna med ömsesidiga intressen och kanske även hållhakar gör att kvinnor som är i minoritet och som vill in får det svårt. Samtidigt har det blivit ett mycket kallare och tuffare klimat och man drivs av resultathets. Saker och ting får kosta vad det kosta vill.

Kostnad för alla

Louise Brown menar att i kretsar där några av våra mest väletablerade styrelseproffs cirkulerar, rör sig folk sidledes och byter poster med varandra. Vänskapliga relationer och ett socialt kapital väger tungt. Bristande ansvarstagande och medverkan i skandaler leder inte alltid till några konsekvenser.

– På en lägre nivå, reagerar nyanlända till Sverige på att det är svårt att komma in i arbetslivet eftersom ingen öppnar dörrar för dem. Fenomenet påverkar som sagt även kvinnor, både på mer eller mindre mansdominerade arbetsplatser. Där blir det svårt för kvinnor att bryta sig in. Det är en subtil och sofistikerad art av korruptionen som även påverkar den fortsatta utvecklingen av jämställdheten.

En anledning till att vi svarar korruption i Sverige med en axelryckning, är att vi inte ser vissa situationer som korruption.

– Vårt samhälle präglas i mångt och mycket av platta organisationer där ansvar sprids ut på många och beslut tas kollektivt. Det leder till ”nånannanism” – att det alltid är någon annans ansvar och att vi kan skjuta ifrån oss obekväma sanningar genom att bli kränkta. Men vi gör oss själva en björntjänst så länge vi som vi inte förstår att korruptionen angår oss alla, att det är en kostnad för alla.