Bild: Djurrättsalliansen

IPOC: Djur bör inkluderas i en intersektionell analys!

2014-04-17 | IPOC padlock

OPINION

"Att förkovra sig i dyra veganska halvfabrikat kanske är något som hör en vit medelklass till. Men att se andra djur som moraliska jämlikar som inte förtjänar att förtingligas, torteras och mördas är en insikt som vi tror snarare ligger närmare mänskliga grupper som själva utsatts för förtryck." skriver nätverket Intersectional people of colour, IPOC, i ett inlägg i debatten om djurrättskamp och intersektionell feminism.

FAKTA IPOC

Intersektionellt nätverk för People of Color. Ett vithetsnormkritiskt och antirasistiskt nätverk som utgår från en nykter och intersektionell bas som inkluderar djurförtryck/speciesism.

RELATERADE ARTIKLAR

2014-04-13 Djur har ingen plats i intersektionell analys

2014-04-09 Idén om naturens hierarki djupt rotad i västerländsk kultur

2014-04-09 Djurrätt – en kamp för privilegierade

2014-04-08 Inkludera djuren i den intersektionella analysen

Kanske beror de två kritiska replikerna till Jennika Lahtis ursprungliga text ”Inkludera djuren i den intersektionella analysen!” av hur en definierar intersektionalitet? Vi i IPOC hoppas det. För det vore skönare om kritiken mot Lahtis med fleras tes egentligen handlar om olika uppfattningar kring ett begrepp, än en oenighet om att icke-mänskliga djur är utsatta för ett systematiskt förtryck. Ett förtryck som hänger ihop med andra.

Om intersektionalitet ska definieras på ett, i vår mening, så snävt sätt som både Adori Rahman och Amra Hasanov tycks beskriva det, nämligen som ett medvetandegörande att rasifierade kvinnor utsätts för både rasism och sexism, vore det ju faktiskt märkligt att inkludera djur. Så långt är vi alltså överens. Med den definitionen skulle det bli konstigt att ge icke-mänskliga djur, och djurförtrycket, en plats i intersektionell analys. På samma sätt som det skulle vara märkligt att inkludera faktorer som ålder, trans, funktionalitet, klass och så vidare.

I IPOC – Intersectional People of Color, definierar vi dock intersektionalitet som både en teori om hur olika förtryck hänger ihop och samspelar och som ett verktyg för att analysera detsamma. Det är viktigt att påminna sig om att intersektionalitetsbegreppets skapare, Black Feminism-aktivisten Kimberlé Crenshaw, också inkluderade andra faktorer än ras och kön (till exempel ålder och klass) i sin definition.

Intersektionalitet, som vi ser det, innebär därför att se hur olika förtryck samverkar och ibland förstärker varandra. Det innebär att det aldrig är enbart en aspekt som avgör en individs villkor i ett samhälle. En person kan ”avvika från” eller leva upp till samhällsnormerna på mer än ett sätt. För att få en helhetsbild behöver en därför titta närmare på en mängd faktorer som kön, ras, klass, sexuell läggning, könsidentitet- och uttryck, funktionalitet och så vidare.

Av samma anledning är det nödvändigt att se hur olika föreställningar och normer om till exempel ”kvinnligt/manligt”, ”civiliserad”, ”intelligens”, ”normalt” drabbar en individ som inte är en vit heterosexuell cis-man som är normfunktionell och har det gott ekonomiskt ställt. Hur dubbelt en person därför drabbas av förtryck om hen är of color och transsexuell eller rullstolsburen som bär slöja eller vit transsexuell man som är arbetare. Eller varför inte en individ som är raka motpolen till sinnebilden av den vite civiliserade (läs: rena, intelligenta och mänskliga) cisheteromannen – nämligen djuret.

Icke-mänskliga djur betraktas som korkade, smutsiga och ofta också som rena varor. De föds upp i miljarder, skiljs från sina mödrar i förtid, hålls i betongboxar och slaktas på löpande band. Det finns ingen ände för de fasor människor utsätter sina medvarelser för. De placeras rutinmässigt längst bort på i princip alla värdeskalor. Och det använder vi mot dem. De normer och ideal som leder till förtryck och diskriminering av människor, leder också till att plågandet och dödandet av icke-mänskliga djur rättfärdigas och upprätthålls. En, i mänskliga ögon, ”vacker” och välvårdad rashund behandlas ofta mindre illa än en smutsig ”byracka”. Även inom den enorma gruppen ”djur”, hamnar individer därmed på olika plats gentemot samhällsnormerna beroende på hur många sätt de anses ”avvikande”.

Med detta sagt vill vi dock också problematisera att Lahti enbart nämner vita djurrättsförfattare. Att se andra djur som moraliska jämlikar är en idé och praktik som går mycket längre tillbaka än till 70-talets västerländska djurrättsvåg.

Vegetarisk och vegansk kosthållning har existerat tusentals år innan The Vegan Society bildades, och förbud mot till exempel djurcirkus och pälsfarmning på etisk grund finns nu i första hand utanför Europa och USA. Det är också viktigt att komma ihåg att intensiv djuruppfödning och -industri först tog form i väst men nu exporteras till länder som fram till nyligen haft en småskalig djurhållning. Även utseende-avel och ren nöjesjakt är ursprungligen västerländska praktiker.

Djurrättsrörelsen i Sverige är, som både hbtqi-, nykterhets-, och feministiska rörelser, väldigt vit och medelklass med allt vad det innebär när det kommer till utformning av kampanjer, prioriterade frågor och sammansättning av medlemmar. Den vithetsnorm och rasism som leder till och återskapar detta är en av IPOC:s kärnfrågor och något vi lyfter och kritiserar. Men det innebär inte att hbtqi, feminism och andra frågor inte berör eller är viktiga för andra grupper än en vit medelklass!

Det är inget annat än ren rasism att hävda att djurrätt är en vit medelklassfråga. Att förkovra sig i dyra veganska halvfabrikat kanske är något som hör en vit medelklass till. Men att se andra djur som moraliska jämlikar som inte förtjänar att förtingligas, torteras och mördas är en insikt som vi tror snarare ligger närmare mänskliga grupper som själva utsatts för förtryck.

Vi förväntar oss dock inte att speciesister, det vill säga personer som anser att det är moraliskt rättfärdigat att ta livet av, skinnflå och slakta en kännande varelse, enbart för att den inte tillhör arten homo sapiens, ska inkludera icke-mänskliga djur i en intersektionell analys. Det vore som att hoppas att en transfob person skulle vilja inkludera transpersoner i sin analys och sin politiska kamp. Och det avfärdande som både Rahman och Hasanov gör av djurens plats i en bred maktanalys fullkomligt osar av fördomar, speciesism och framförallt brist på intersektionellt perspektiv.

För en värld där alla är fria från förtryck - IPOC