Bild: Privat

Djurrätt – en kamp för privilegierade

2014-04-09 | Adori Rahman padlock 2

OPINION

"Djurrätt och kampen mot specieism är en otroligt privilegierad kamp som bedrivits genom tiderna av människor med visst handlingsutrymme." skriver Adori Rahman och argumenterar varför djurrätt inte bör inbegripas i den intersektionella analysen i en replik på Jennika Lahtis debattartikel.

Adori Rahman är transaktivist, feminist och antirasist som skriver texter bland annat på systemkritikern.wordpress.com samt twittrar under @AD0RI.


RELATERADE ARTIKLAR

2014-04-13 Djur har ingen plats i intersektionell analys

2014-04-09 Idén om naturens hierarki djupt rotad i västerländsk kultur

2014-04-08 Inkludera djuren i den intersektionella analysen


LITEN ORDLISTA

speciesism – diskriminering på grund av arttillhörighet

keff – dålig, felaktig

Så dumt och historielöst. Den intersektionella analysen härrör ur black feminism, en analys som svarta kvinnor utarbetade på grund av sin exkludering i den vita medelklassfeminismen. För att se på sin egen marginalisering och utröna vilka privilegier vissa har gentemot andra. På vilket sätt är det rimligt att rasifierade ska mäta sina privilegier mot djur? Är det inte tillräckligt att en tillskrivs egenskaper som "vild" och "djurisk"? Naturligtvis speglas vår syn på djur och medföljande hierarkier i vårt samhälle på olika sätt, men detta kan och bör inte ges uttryck i en analys som bottnar i svarta kvinnors kamp att få makt genom att begripliggöra sin verklighet.

Sedan att det är en vit feminist som tycker att det är givet att djur ska inbegripas i den intersektionella analysen är ju inte särskilt förvånande. Vita feminister har ofta en tendens att inte se sin egen maktposition och vilja lägga ansvaret för detsamma på andra. Djurrätt och kampen mot speciesism är en otroligt privilegierad kamp som bedrivits genom tiderna av människor med visst handlingsutrymme, exempelvis vita kvinnor som kunnat synliggöra hur synen på djur kan kopplas samman med hur män ser på kvinnor. Utöver det faktum att detta är en tämligen keff och binär syn på världen, så kvarstår tesen att alla inte har resurser att bedriva denna typ av kamp. Jag tror ej att kvinnor i exempelvis Bangladesh som exploateras av kapitalistiska krafter har möjlighet att tänka på mycket annat än dräglig lön och levnadsnivå.

Sist men inte minst: Absolut – bedriv kamp för djurens rätt i samhället, men ta inte ifrån en marginaliserad grupps verktyg i kampen. Rörelsen behöver ej vara bred och enad, det finns splittringar på grund av att alla inte har samma agendor och inte tänker på allas väl och ve. Vissa av oss kan knappt betala hyra och då blir det svårt att köpa ekokaffe och skänka pengar till Greenpeace. Var lite rimlig.

Verktyg

Skriv ut

Kommentarer

20140410 - M Ortega

Att tala om historielöshet och samtidigt förpassa kampen mot artdiskriminering till en sak för priviligierade är ett självmål, och det ger uttryck för en kolonialistisk världsbild. Det är ett förhållnngssätt som ironiskt nog reproducerar en eurocentrisk och antropocentrisk syn på världsordningen. Jag tillhör ursprungsbefolkningen som finns i den idag multinationella staten Bolivia. Vad du bör känna till, och förhoppningsvis redan vet, är att de s.k. amerikanska kontinenternas historia är historien om stater som direkt byggts med folkmord och slaveri som byggstenar. Otaliga strider mellan ursprungsbefolkningar och kolonisatörer har haft sin grund, och fortsätter att ha det, i det som du i ditt inlägg insinuerar är vita feministers frågor. Det går en rak linje från t.ex. 1800-talet då Comanche och Apache utsattes för folkmord, på grund av att de dödat vita kolonisatörer för att de i sin tur massmördat icke-mänskliga djur, till det att dagens plurinationella stat Bolivia varit nära implodera på grund ursprungsbefolkningarnas motstånd kring det som ses som statens övergrepp på djur i naturen. Din tes är en fördom, utifrån en världsbild som inte är sann. Bolivia är Sydamerikas fattigaste land, där majoriteten av befolkningen är ursprungsbefolkningar som levt under slaveri och under modern tid i ett apartheidliknande samhälle. När staten i början på 2000-talet äntligen fick en ursprungsledare som president så var det första som gjordes att riva den gamla konstitutionen, och skapa den plurinationella stat som idag finns – med rum för majoritetbefolkningens syn: att människan är ett djur bland andra och att andra djur har ett värde som inte kan förstås utifrån västvärldens endimensionella speciesistiska idéer och som dess djurrättsrörelser försöker motarbeta. Ursprungsbefolkningarna mobiliserar sig världen över, och idag har både Bolivia och Ecuador konstitutioner som ger djuren rättigheter, och t.ex. Indien samt Rumänien har nyligen erkänt delfiner som icke-mänskliga personer. Det här är fattiga länder, där stora delar av befolkningarna minst sagt saknar de privilegier som andra befolkningar har. Ursprungsbefolkningarna världen över skulle drömma om ett liv där fattigdom definierades av att _knappt_ kunna betala ekokaffe. Ändå har de varit beredda att störta sina egna ledare, efter 500 års antikolonialistisk kamp, då dessa försökt lyfta landet ur den extrema fattigdomen genom att exploatera icke-mänskliga djur. Så var lite rimlig i din beskrivning av vilka som för kampen.

20140410 - Lisa Gålmark

Bra med mothugg. Kom gärna och diskutera det historiska perspektivet, jag håller föredrag närmast 3 maj i Örebro, Kulturhuset och kommer, bland annat, att ta upp Angela Davis perspektiv på djurrätt. Varmt välkommen/Lisa Gålmark

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.

annons: