Har du råd att gå från dotter till anhörigvårdare?

2014-03-28 | Martina Skrak padlock

OPINION

”Bakom siffrorna och pratet om skattesänkningar står du och undrar hur den där 100-lappen mer i månaden ska kunna kompensera för att du någonstans mellan jobbet och barnen också ska hinna hjälpa pappa dammsuga, handla och gå en promenad?” Malmös jämställshetspolitiska kommunalråd Martina Skrak har skrivit veckans valkrönika.

Valår. Supervalår. Siffrorna och argumenten haglar i debatten. Men bakom siffrorna finns du, du som hör allt prat om välfärden och som undrar om nån av de där ministrarna egentligen har behövt sitta och vänta på akuten för att sedan få jaga runt bland olika privatiserade apotek bara för att få tag i rätt medicin till sonens spräckta trumhinna. Du som har fått stressa mer och springa snabbare för att hinna med växande barngrupper och färre timmar hos patienterna när välfärden brister.

Och det är därför valet står mellan en höger som vill privatisera mera och som inte ser problemet med att vinst går före människors behov och en vänster som säger nej till att tjäna pengar på barns rätt till utbildning eller människors behov av vård. Förra året gjorde de privata utbildnings- vård- och omsorgsföretagen en vinst på 9,2 miljarder kronor, det motsvarar lönen för 23 000 undersköterskor.

Bakom siffrorna finns du, där talet om jämställdhet och jämlikhet inte handlar om värderingar och tjusiga ord utan är klass och kön som konkret formar verkligheten in på bara skinnet; du som tjänar strax över 20 000 kronor i månaden medan män i den privata sektorn tjänar nästan det dubbla, du som fortfarande kommer ihåg att Anders Borg tyckte lönerna i den offentliga sektorn var för höga, trots att han själv tjänar sex gånger så mycket som de lägst betalda kommunalarna. Och du undrar varför han inte skäms. Fast kanske har han aldrig tänkt på att det inte bara handlar om lönekuvertet utan om vilken pension du ska få, hur hög föräldrapenningen blir, eller att det påverkar a-kassan om du blir arbetslös. Kanske har han aldrig tänkt på att det är flest kvinnor som jobbar i den offentliga sektorn. Kanske har han aldrig tänkt på att löneskillnaden mellan kvinnor och män redan är 4 400 kronor i månaden. Kanske har han inte tänkt på att skillnaden i livsinkomst mellan kvinnor och män är 3,6 miljoner. Eller så har han just det.

Och därför står den feministiska striden mellan en höger som för en politik som har ökat inkomstskillnaden mellan kvinnor och män med 1500 kronor i månaden, och en vänster som vill införa 6 timmars arbetsdag, och som också här i Malmö, där vi är med och styr, visar att vi går från ord till handling då vi höjt lönen med 1000 kr i månaden för lågbetalda kvinnodominerade yrken och infört rätt till heltid.

Bakom siffrorna och pratet om skattesänkningar står du och undrar hur den där 100-lappen mer i månaden ska kunna kompensera för att du någonstans mellan jobbet och barnen också ska hinna hjälpa pappa dammsuga, handla och gå en promenad. Du har kollegor som gått ner i arbetstid för att hinna med gamla och nära, men du undrar om du har råd med det och om du verkligen vill gå från dotter till anhörigvårdare.

Och därför står den feministiska striden mellan en högerregering som har satsat 27 gånger mer på skattesänkningar än på vård, skola och omsorg och en vänster som istället avsätter pengar som skulle ge 10 000 fler undersköterskor inom äldreomsorgen och demensvården.

Bakom siffrorna finns din syster, hon som du vet att du borde ringa. Du måste bara lyckas pricka in tiden innan hennes man kommer hem från jobbet. Du undrar om hon någonsin kommer försöka lämna honom igen. När hon försökte förra gången fanns ingen plats på jourens boende.

Och därför står striden mellan högerregerings tomma löften och uteblivna bidrag och en vänster som vill garantera ett statligt grundstöd på 200 miljoner kronor till jourerna och som, där vi är med och styr i Malmö, har gått från ord till handling och höjt stödet till kvinnojourerna och sett till att även papperslösa kvinnor får stöd undan våld i nära relationer.

Valår. Supervalår. Siffrorna och argumenten haglar i debatten. Men striden står inte mellan Reinfeldt eller Lövfén. Striden handlar om våra liv och vår vardag. Därför måste den feministiska politiken komma från vänster, för att klass och kön är konkreta villkor som formar våra liv. För att det är skillnad på högerns girighet och individualism och vänsterns solidaritet där vi tillsammans skapar lösningar som sätter människors behov i centrum. Den feministiska kampen handlar om vår välfärd. Och vi är inte till salu.

Och till dig, du bakom siffror och argument. Till dig vill jag säga, det går att göra skillnad. Det har vi visat förut, och tillsammans kan vi göra det igen. Ni är välfärdens hjältar. Det är tack vara era föregångare, tack vare våra mammor och mormödrar, som vi nu har rösträtt, rätt att arbeta och barnomsorg. Tillsammans fortsätter vi kampen, kampen för ett samhälle där alla får plats oavsett kön, klass eller etnicitet. Vi ska skapa ett samhälle där vi finns för varandra, och vi har roligt när vi gör det.