Sluta buga för Putin

2014-03-24 | Linnéa Engström padlock

OPINION

"Det är vårt oljeberoende som möjliggör Putinregimens förtryck." skriver Linnéa Engström (MP)och framhåller att den som vill se ett samhälle där Putin varken bestämmer över Sveriges eller Ukrainas frihet och framtid därför gör bäst i att inte rusta för krig, utan för ett jämställt och hållbart samhälle.

Linnéa Engström är kandidat till EU-parlamentet för Miljöpartiet.

I dagarna har en riggad folkomröstning initierad av Ryssland avgjort ukrainska Krims öde; halvön ska införlivas med Ryssland. Tyskland hotar med både politiska och ekonomiska sanktioner men alla vet att inget kommer att hända. Rysslands president Vladimir Putin sitter säker och i EU är handlingsförlamningen total. Hur kunde det gå så fel? Problemets kärna ligger i vårt oljeberoende och i klimathotet. Lösningen heter jämställdhet och omställning till en grön ekonomi.

Klimatfrågan och jämställdhetskampen är intimt sammanlänkade. Båda ses med dagens ekonomiska tänkande som en negativ kostnad som hindrar tillväxt. Något så grundläggande som ren luft, rent vatten och en giftfri miljö för våra barn borde anses som grundläggande spelregler för vår marknadsekonomi. Men det är här som vårt nuvarande ekonomiska system kört fel och nu står vi här med resultatet och inför en ekonomisk, ekologisk och social katastrof.

Vi vet att fram till 2050 måste vi minska våra koldioxidutsläpp med 80 procent samtidigt som världens befolkning kommer att öka med tre miljarder människor. 70 procent av världens fattigaste är kvinnor, de drabbas hårdast av klimatförändringarna. Brist på adekvat vård vid förlossningar gör att majoriteten av de som dör vid naturkatastrofer och i krig är kvinnor. Brist på preventivmedel och sexualrådgivning förvärrar också klimatkrisen.

Tänk om kvinnor världen över kunde få välja hur många barn de ska få? Det handlar om grundläggande mänskliga rättigheter som förvägras de fattigaste: kvinnorna. Vi behöver klimaträttvisa mellan den fattiga och den rika världen. Ansvaret för klimatförändringarna och kapaciteten att adressera dem ligger hos de rika länderna. Rättvisa handlar också om att de mest drabbade – de fattiga – ska bjudas in att delta och påverka förhandlingarna för ett nytt klimatavtal.

Vi behöver en feministisk gräsrotsrörelse som tar klimatfrågan på allvar. Och vi behöver att de som arbetar på gräsrotsnivå får påverka klimatförhandlingarna.

Teknisk innovation kommer inte att räcka för att klara klimatkrisen. Vi behöver social och ekonomisk innovation. Det är också därför FN och Världsbanken uppmanar världens länder att anamma ett nytt ekonomiskt tänkande – en grön ekonomi som förmår ta hänsyn till sociala och ekologiska värden, så att dessa faktorer blir en förutsättning, en måttstock och en innovativ drivkraft för ökad livskvalitet, välfärd och samhällsutveckling.

Hoppet ligger i klimatförändringens ekonomiska konsekvenser. Vi har helt enkelt inte råd med ett samhälle som inte är hållbart och jämställt. Klimatförändringarna beräknas kosta cirka 20 procent av BNP globalt årligen och i stigande takt fram till år 2050. Då beräknas även tre miljarder människor leva i kronisk fattigdom. Minskar vi däremot utsläppen med trettio procent till 2030 blir kostnaden 0,19 procent av årligt BNP fram 2050. Men det kräver som FN konstaterat att vi investerar 2 procent av globalt BNP årligen i olika klimatstrategier – i en grön ekonomi. Det är en ringa investering som ger oss ekonomiskt utrymme att omfördela resurser till jämställdhet och fattigdomsbekämpning.

Att det är smart att investera i demokrati och jämställdhet som en strategi för ekonomisk utveckling är inget nytt. Det som är ”nytt” är att sådana institutioner som Världsbanken tydligt pekar på nödvändigheten av att bryta könsmaktsordningen om vi ska kunna hantera den demografiska och ekonomiska utvecklingen och samtidigt klara klimatfrågan.

Ryssland, liksom många andra regimer i världen som inte respekterar mänskliga rättigheter, bygger sin makt på export av olja och gas. Det är vårt oljeberoende som möjliggör Putinregimens förtryck. I ett sådant maktperspektiv är ett fossiloberoende samhälle inte bara en klimatfråga utan också en strategi för att främja mänskliga rättigheter, jämställdhet och hållbar utveckling.

EU är till 60 procent beroende av import av rysk gas och råolja vilket motsvarar ett värde av 350 miljarder euro. I Sverige kommer 42 procent av all råolja från Ryssland. År 2012 motsvarade värdet av denna import från Ryssland till Sverige 40 miljarder kronor. Det är svenska kronor som går direkt ner i Putinregimens fickor. Varje gång en bil tankas i Sverige och EU bidrar vi därför direkt till att upprätthålla och utvidga Putins totalitära välde.

Vi har tekniken och vi har biomassan för att kunna producera våra egna biodrivmedel på ett hållbart sätt. I stället för att rusta för krig låt oss investera i ett hållbart, jämställt och fossiloberoende Sverige och EU – ett samhälle med en grön ekonomi där Putin inte bestämmer över vare sig vår eller Ukrainas frihet och framtid.