Varje internationell kris borde mötas av krav på militär nedrustning. Varje misshandlad kvinna borde generera en säkerhetspolitisk debatt.
Jag var på Gotland i förra veckan. Vad jag förstår av den senaste försvarspolitiska debatten är det nu denna lilla ö som ska rustas till tänderna. Eller i alla fall till stränderna. Om alla partier i riksdagen får alla ökningar av försvarsanslagen som man flaggar för, från höger till vänster, där en stor del handlar om att koncentrera material och manskap till just Gotland, finns det nog risk för att ön sjunker.
Skämt åsido, jag blir allvarligt oroad när jag märker hur de militära ryggmärgsreflexerna slår till i partierna och man vill sätta fart på upprustning under stridsropet ”Ryssen kommer!”.
Militarismen är en återvändsgränd. Vapen skapar inte säkerhet. Vi kan inte kriga oss till fred. Det är gamla sanningar, burna av fredsrörelsen, som i sin tur främst burits av kvinnor, före krig, genom krig och efter krig. När, om inte nu, är tid att lära.
Det vi ser på den internationella arenan just nu är en uppvisning i hur det militära våldet kan användas för att utöva kontroll. Putin hotar om militärt våld för att få kontroll, inte bara över Krim utan även Ukraina. Det handlar om stormaktsdrömmar kopplade till territorier och tillgång till hav. Det är klassiskt. Och Sverige har exporterat vapen som finns på plats. Det är också klassiskt. Enligt Svenska Freds har krigsmateriel för 3,4 miljoner kronor exporterats till den nu avsatte presidenten Viktor Janukovytjs regering under de senaste fyra åren.
Våldet syfte är alltid makt och kontroll. Över en kvinnas liv, över en ung mans eller kvinnas sexualitet, kontroll över konkurrerande gängrevir, över en geografisk region, över åtråvärda råvaror eller geopolitiskt strategiska landområden. Våldtäkterna ökar också efter samhälleliga sammanbrott efter krig eller naturkatastrofer. När butikerna plundras plundras också kvinnors kroppar. Destabilitet föder krav på kontroll.
Allt detta hänger ihop. Våldets olika nivåer och samhälleliga strukturer vilar på samma grund – den patriarkala. Den som uttrycks i att män förväntas försvara kvinnor och barn och territorier, som också är ”hon”, Moder Svea, med våld och med vapen i hand.
Trots att det inte fungerar så fortsätter detta vansinne. Mäktiga ekonomiska intressen, hela det militärindustriella komplexet, driver en allt mer avancerad militarisering av säkerhetspolitiken. Vinsterna betalas av medborgarna. De samhälleliga förlusterna är gigantiska och de mänskliga förlusterna är ofattbara.
Vi behöver en ny säkerhetspolitik, befriad från nationalism, krigsromantik och vapenexport. Vi behöver militär nedrustning och en upprustning av den samhälleliga säkerhet som stavas frihet från våld!
MEST KOMMENTERAT
SENASTE KOMMENTARERNA
Eva Schmitz - Jag vill bara hänvisa till min avhandling från 2007: Systers
Om Var Grupp 8 en feministisk organisation?
Abraham Adolfsson - Och härtill bör kanske sägas att jag är Finne och uppvuxen i
Om #bildskolan 21: Att äta Den Andre
Abraham Adolfsson - Ja, det är väl jättebra att ha ett intresse att ta till sig
Om #bildskolan 21: Att äta Den Andre
Per A.J. Andersson - Betalda övergrepp? Hmm… Brott ska lagföras, inte klumpas iho
Om Porr handlar om betalda övergrepp
Eva Annonssida - Finns ingen kärnvapen på marknadstorg.se
Om Nobels fredspris till kampanj för att avskaffa kärnvapen
gudrun tiberg - Hello nya Fempers nyheter! Underbart att allt blir tillgän
Om Feministiskt perspektiv öppnar arkivet och startar på nytt!
Eva NIkell - Jag är definitivt med dig, även om jag tyvärr inte sitter i
Om Rödgrönt ointresse för fred och nedrustning borde oroa många
Barbro Frost - Radikala och bra synpunkter.
Om Var inte målet att vi skulle jobba mindre?
Arina Stoenescu - Heja och tack för att ni finns! Glad första maj!
Om Feministiskt perspektiv öppnar arkivet och startar på nytt!
Frederick Lidman - Lite osäker på vad det här betyder i praktiken. Sidan femini
Om Feministiskt perspektiv öppnar arkivet och startar på nytt!
MEST LÄST