Butikschefen förklarade händelsen med att han skulle tvätta fönstren och att han inte märkte att vattnet hamnade på personen som satt där. Vanessa själv berättar att hon fått vatten över sig två dagar i rad och att han inte talat med henne om att han behövde tvätta fönstren hon satt lutad mot.
Per Adolfsson, vittnet som först spred nyheten via Facebook berättar:
– Det var jag som skrev den där första uppdateringen på Facebook, baserat på vad jag sett, inte vad jag hört eller dragit slutsatser om som det kan framstå som i vissa skildringar.
Han blev förvånad när han såg på ett nyhetsinslag på Västnytt att protesten kopplas samman med en ”lynchmobb” och illustreras med bilder på stenkastande människor. Per Adolfsson menar att Västnytt bestämde sig för denna vinkel redan innan protesten ägt rum:
– Västnytt intervjuade mig faktiskt på telefon strax innan demonstrationen och ställde då frågor om vad jag ansåg om demonstrationen, och om jag såg risken för just ryktesspridning och att det kunde utvecklas till en lynchmobb. Det intressanta här är ju hur Västnytt redan innan demonstrationen jobbade med lynchvinkeln, och att de fortsatte driva den vinkeln även efter att demonstrationen ägt rum, och visat sig bli en ytterst fredlig och värdig tillställning.
Feministiskt perspektiv har ställt två frågor till några av feministerna som anslöt sig till protesten. Therese Svensson, från Kvinnofolkhögskolan i Göteborg, menar att uppslutningen är kopplad till att feminismen i dag är intersektionell.
– Vi som verkar utifrån den reagerar på alla sorters förtryck med samma vrede. Eftersom fascismen försöker skapa sig ett fäste i samhället idag är det extra viktigt att agera med kraft så snart något händer, dels för att mota fan i grind men också för att bygga upp en bred rörelse som förmår stå emot.
Påståendet att protesten skulle utgöra en "hatstorm" eller "lynchmobb" tillbakavisar Therese Svensson bestämt:
– Nonsens! Den protest vi anordnade utanför Hemköp var fredlig och byggd på kärlek. Media har en dramaturgi de följer och anpassar verkligheten till den; en ordväxling utanför affären beskrivs plötsligt som orolig stämning. Tål då inte den svenska demokratin eller samhället att man ventilerar sina åsikter och diskuterar i det offentliga rummet? Däremot har jag förstått att det dagen innan förekommit att uppretade människor vänt sig mot kassörskorna i Hemköp och även mot butikschefens familj, och det är ju bara att beklaga.
Paula Cardozo arbetar på Göteborgs rättighetscenter och befann sig på tåget på väg mot Göteborg när hon fick höra om protesten. Hon hade, som en av flera representater för kampanjen Fight Racism Now, varit i riksdagen för att prata om kampanjen och överlämna krav i syfte att sätta antirasismen på den politiska agendan.
– Intresset för rasism och för att lösa denna djupa kris landet befinner sig i på grund av rasismen är sval bland politiker och regeringen. Att kliva av tåget och gå till protesten mot Hemköp på Stigbergstorget var en av många sakerna man gör för att sätta stopp för vansinnet, den pågående rasismen.
Inte heller Paula Cardozo blir förvånad över medias val att beskriva händelsen. Hon ser det som en strategi för att avpolitisera händelsen och förminska de protesterandes närvaro.
– Prata istället om det som verkligen hände och som pågår varje dag: en vit högutbildad man kränker en fattig brun kvinna. Jag är väldigt glad över att vi kan mobilisera så snabbt, det är något väldigt positiv för rörelsen, säger Cardozo.
Cattis Laska, som är engagerad i Ain't I a woman, anser att vad butikschefen gjorde är totalt oacceptabelt och ett omänskligt beteende.
– Jag kom för att visa att jag tycker det och för att visa solidaritet med Vanessa. Och för att försvara hennes och allas vår rätt att vistas i det offentliga rummet utan att utsättas för kränkningar.
Evelina Johansson var också på plats för att markera att det som hänt inte är okej och att det är viktigt att agera varje gång en människa kränks, såsom Vanessa blev kränkt:
– Men det är också viktigt att vi poängterar att det inte enbart rör sig om Vanessa, utan att människor varje dag blir utsatta för kränkningar och aggressiva handlingar med rasistiska förtecken.
Att delta i onsdagens protest gav också en möjlighet att tala med människor om det som hade hänt och samtidigt diskutera händelsen som del av någonting större, framhåller Evelina Johansson:
– Någonting som gjorde mig glad var att detta verkligen hände, folk talade med varandra om händelsen men också om vad som händer i Sverige i dag och vad vi ska göra. Vi talade om varför vi reagerade på händelsen, om strategier, om vad som kan och bör göras. Vilket ansvar vi har som medborgare?
– Jag tror att det krävs att vi träffas och talar med varandra, uttrycker vår frustration, för att kunna mobilisera ett motstånd mot den ökande rasism och fascism som har kommit till uttryck på flera olika vis den senaste veckan. Man måste förstå det som hände i Malmö natten till söndag, polisens försök till avhysning av EU-migranter i Sollentuna i torsdags och det vatten som slängdes på Vanessa tillsammans, som del av samma utveckling och en sådan helhetsbild är någonting som man delvis skapar tillsammans, i samtal med varandra, säger Evelina Johansson.
Edda Manga, initiativtagare och redaktör på Feministiskt Perspektivs avdelning Feminism, konstaterar att tiggarnas närvaro på gator och torg sedan en tid har beskrivits som ett problem som bör åtgärdas genom att de avlägsnas:
– Butiksägare och till och med städers beslutande församlingar ger sig rätt att trakassera de mest utsatta människorna i vårt samhälle helt i strid med vår princip om alla människors lika värde och grundläggande mänskliga rättigheter. För mig var händelsen i Hemköp droppen. Jag har inte längre tålamod med den människosyn som ligger bakom dessa trakasserier mot tiggarna och jag ville genom protestaktionen hjälpa till att belysa problemet och markera att det finns en gräns.
1
Följ oss
Gå till sidtoppen
Bra gjort! Och viktigt att människor träffas och inte bara reagerar via Facebook, vilket verkar vara det vanligaste idag. Carola Tallgren