Den 8 mars förra året startades kvinnonätverket StreetGäris genom ett utmanande sms från Ailin Moaf, Kistabo från Järva-området i Stockholm. Några månader senare skrev aktivisterna i ett gemensamt uttalande att StreetGäris är ett nätverk med syfte att ge kraft till varandra genom systerskap, inspiration och kompetensutbyte. Nätverket har under året växt till ett kollektiv för alla som identifierar sig som kvinnor från hela landet.
Måndag den 3 mars inledde nätverket en serie seminarier inför årets kvinnodag. Kvällens deltagare var Victoria Kawesa, riksdagskandidat för Feministiskt initiativ, Maria Ramnehill, skribent och transfeminist samt Evin Ismail, doktorand. Moderator var Emilie Roslund. Diskussionen handlade om feminismen som en rörelse i utveckling och inte i kris, dess viktigaste frågor, om vem som kan kalla sig feminist och rörelsens mångfald.
På rätt väg
Debattörerna var eniga om att feminism inte är bara för dem som identifierar sig som kvinnor utan även för män. Doktoranden Evin Ismail tyckte att det viktigaste är att agera och leva som feminist.
– Feminism handlar inte bara om jämlikhet mellan könen, det handlar främst om att synliggöra mönster och strukturer som exkluderar vissa grupper.
Med detta menade Victoria Kawesa (Fi) att inte ens kvinnor är jämställda inom den nuvarande samhällsstrukturen i ett Sverige med vita medelklassmän i maktpositioner. Hon underströk vikten av att engagera sig politiskt som rasifierad antirasist och feminist för att ta plats i den offentliga samtalen och arbeta för förändring. Att bara fokusera på krav så som fler kvinnor till bolagsstyrelser, hjälper inte en ensamstående rasifierad kvinna i städyrket, tyckte Kawesa.
- De som sitter vid maktposition vill inte förändra, medan jag som feminist vill inkludera alla som inte hörs i de offentliga samtalen. Motståndet som formas mot exkluderingen av människor visar att vi är på rätt väg. Feminism är källan till kraft och kunskap och visar att det inte är fel på mig som utesluts, utan på strukturen.
Transfeministisk resa
När det gäller frågan om transpersoners exkludering från de feministiska rummen sade Maria Ramnehill, skribent och Transfeminist att det var tyst under en tid om denna fråga men nu tar debatten fart.
- Det finns folk som inte bryr sig alls och andra som aktivt utesluter transpersoner. Men det finns de som tar debatten och anstränger sig för att inkludera transpersoner.
Ramnehill hänvisade till sin artikel i Feministiskt perspektiv om kritiken mot feminism när det gäller transpersoners utsatthet.
- Jag skrev om hur transpersoners könstillhörighet är ständigt ifrågasatt, inte bara i samhället utan även inom den feministiska rörelsen. På en gång transpersoner är utanför hemmet, vänds ifrågasättande blickar mot dem. Samma fenomen upplevs i feministiska miljöer. Diskussionen handlar ofta om de olika begreppen och teorierna om kön, det påstås att en transperson är ingen riktig kvinna och delar därför inte samma erfarenheter som kvinna.
Skribenten Maria Ramnehill berättade dessutom att transpersoner från olika delar av världen upplever en kollektiv resa med hjälp av sociala medier. Transfeminister från hela världen deltar i diskussionerna.
Om frågan om transpersonernas utsatthet sade Kawesa (Fi) att ingen äger tolkningen om vad feminism är.
– Istället för att utesluta transpersoner eller muslimska kvinnor ska man inkludera olika perspektiv och samtal för att hitta strategier för att stödja och stärka varandra.
– När jag tittar på dig (Ramnehill), ser jag inte dig i första ögonblick som transperson, utan utifrån min egen underordning som svart kvinna, ser jag dig som vit! Du säkert ser mig i första hand som heterosexuell kvinna med barn. Det finns hinder mellan våra perspektiv av varandra. Men vi ska tillåta oss vara olika, kunna orientera oss i olika rum, multiplicera vår identitet. Då berikas kampen utifrån dessa olika perspektiv, sade Kawesa sammanfattningsvis.
Kommit långt
Forskaren Evin Ismail betraktade frågan från sitt perspektiv och med utgångspunkten att feminism är en kamp för jämlikhet hävdade hon att det finns hierarkier och rasism i vårt samhället och för att kunna bekämpa dem, ska den feministiska rörelsen grunda sig på jämlikhet som princip. Och den feministiska rörelsen har kommit långt i Sverige, menade hon.
– Antirasister och feminister kritiserar homogeniteten. Rasifierade feminister skriver om sina erfarenheter och olika röster hörs i "rummet". Detta ser vi genom de olika debatterna om våldet mot muslimska kvinnor i det offentliga rummet, med hijab-upproret som uppmärksammade hatbrott mot muslimska kvinnor, sade Evin Ismail.
- Feminism måste vara inkluderande. Den ska inkludera icke-vita män också. De råkar ut för mest diskriminering på arbetsmarknaden, tyckte Evin Ismail.
Kawesa tillade att män måste lära sig om feminism och förstå att feminism är att kunna leva utan dominans, det handlar om mänskliga rättigheter för alla i samhället.
1
Följ oss
Gå till sidtoppen
Hej Juliette hoppas denna artikel kan vara ngt iaf. Lycka till! Med vänlig hälsning, Stina Ståhl