Bild: Sara Olausson

Jag vill inte stå ut

2014-02-28 | Lina Arvidsson padlock

KRÖNIKA/INRIKES

"Hur skulle min förlossning ha varit om jag fått ett annat läkemedel? Ett som är avsett för att starta förlossningar istället för att laga såriga magar? Och om det hade gått illa? Var det värt det billiga priset?" Lina Arvidsson reflekterar över den medicinska delen av förlossningsvården.

Tänk att det blev ett barn ändå! Nio månaders väntan, en förlossning och sedan ett barn. Det känns overkligt att det fungerade och att hen är här nu, hos oss.

Mitt barn är så litet. Nu är det bara att ösa på med kärlek och njuta av allt nytt, den nya kärleken, den underbara nya människan.

Jag kände mig väl omhändertagen av fantastiska barnmorskor under graviditet och förlossning. När bebisen var ute föll jag barnmorskan om halsen och tänkte att de borde få miljonlön och bo i slott, allihop! Världens viktigaste jobb, tänkte jag.

Nu har det gått ett halvår och det är något som skaver i mig.

Gravidillamåendet slog till i vecka fem. Maten smakade illa, vattnet smakade illa, allt luktade illa. Huskurerna hjälpte inte. Till slut ringde jag till Vårdguiden och bad om hjälp. En tablett fanns, hurra vad bra! Partnern stack iväg till apoteket och illamåendet försvann. Tyvärr fungerade medicinen även som sömnmedel för mig, en vanlig biverkning. Inget illamående, men somnade stående. Mot åksjuka, står det på asken.

”Det är sådant en får stå ut med när en är gravid”, sa barnmorskan. Så jag stod ut. En rågrutsruta i taget.

Foglossningen dök upp när illamåendet försvann. Jag kollade på vårdguiden. Kontentan: det här beror det på (bäcken, fogar, osv), såhär ont kan det göra (en kan i värsta fall få gå med kryckor alternativt sitta i rullstol) och några tips för att minska smärtorna. Jag provade några, som att ha ett skärp om höfterna eller en tens-apparat som ger elstötar vid ryggslutet. Hjälpte tillfälligt, men smärtan bestod. Hur kan ett så vanligt problem inte ha någon bättre lösning? Orkar inte fundera på varför. Tar ett hett bad istället. Det lindrar.

”Det är sådant en får stå ut med när en är gravid”, sa barnmorskan. Fuck that, tänkte jag, men vad skulle jag göra? Så jag stod ut. Det kunde vara värre.

I nionde månaden upptäcktes att jag hade höga gallsyrevärden vilket gjorde att jag måste ”sättas igång”, som det heter. En får ett läkemedel som startar förlossningen. De höga värdena var ofarliga för mig men farligt för bebisen. Det var två veckor kvar till beräknat förlossningsdatum när ett telefonsamtal kom från barnmorskan. ”Provsvaren är tillbaka. Dina värden har stuckit iväg! Ring genast till SöS!” Jag fick Cytotec. Helvetes smärta och en snabb förlossning. Bebisen är här, nu glömmer vi allt som varit.

Men för några veckor sedan läste jag i en artikel i DN att Cytotec är ett läkemedel mot magsår. Har egenheten att det även sätter igång förlossningar. Och är billigt. Gu va bra, då kör vi på det! Det kan ge för kraftiga värkar som kan vara farligt för barnet, läste jag. Det kan också ge störtförlossning. Och brusten livmoder. Läkemedelsverket avråder från att använda läkemedlet till att sätta igång förlossningar med.

Jaha ja. Hur skulle min förlossning ha varit om jag fått ett annat läkemedel? Ett som är avsett för att starta förlossningar istället för att laga såriga magar? Och om det hade gått illa? Var det värt det billiga priset?

Jag pratade om artikeln med en höggravid kompis. Dagen efter blev även hon igångsatt. Med samma magsårsmedicin. ”Det är det eller inget”, blev svaret från läkaren när hon bad om ett godkänt läkemedel. Hennes förlossning tog två timmar.

Det är farligt och smärtsamt att vara gravid och föda barn. Men jag tycker inte att det är något vi bara ska stå ut med. Att må illa månader i sträck och få en tablett mot åksjuka är inte rimligt. Att ha foglossningssmärtor som i värsta fall kan hänga kvar flera år efter förlossningen är inte heller rimligt. Att barnmorskor ska behöva be gravida att stå ut är inte rimligt. Och att välja bort godkända läkemedel mot ett potentiellt farligt dito är definitivt inte rimligt! Handlar det om ekonomi? Eller handlar det om en attityd om att graviditet och förlossningsvård inte är särskilt viktigt? I vilket fall är vi illa ute.

Barnmorskorna ger expertis, vård och stöd till den gravida. Nu måste den medicinska delen av vården komma ikapp. Att ha en smärtfri och säker graviditet och förlossning är inga orimligheter. För jag vill inte stå ut. Det borde ingen behöva göra.