Bild: TaniaSaiz

En fem(me)-inistisk revolution i läppstiftets tecken

2014-02-20 | Evelina Johansson padlock

FEMINISM

Ulrika Dahls nya bok Skamgrepp pekar ett kollektivt läppstiftsrött finger åt de som beskyller femmen och fem(me)-inismen för att vara ”nyliberal”, ”opolitisk” och ”ytlig” och är en bok som alla bör ha i handväskan. Det skriver Evelina Johansson i en skarpt lyhörd recension.

Ulrika Dahl är docent i genusvetenskap vid Södertörns högskola och skribent. Hon har tidigare bl a skrivit den internationellt uppmärksammade boken Femmes of Power: Exploding (queer) Femininities (Serpent’s Tail 2008, med Del LaGrace Volcano.

En fem(me)-inistisk revolution i läppstiftets tecken

Boken Skamgrepp – femme-inistiska essäer består av texter skrivna av genusvetaren Ulrika Dahl, verksam vid Södertörns högskola. Alla texter är sedan tidigare publicerade på andra platser men har nu, i mer eller mindre omarbetad form och försedda med ett förord/brandtal, samlats och utgör tillsammans ett glödande fem(me)-inistiskt manifest klätt i fuskpäls, där fem(me)-ininitetens politik står i fokus. Essäerna är skrivna i en biomytologiskt teoretiserande tradition där minnen, berättelser och incidenter – ibland av fiktiv karaktär – används för att diskutera samtida feminism, sexualpolitik och den roll som föreställningar om det feminina spelar här. Läsarinnorna och läsarna får följa med in i flickrummet, de feministiska rummen och i de queera rummen och introduceras till de frågor som dessa rum väcker.

Som ledsagerska framträder den femme-inistiska figurationen: den dåliga flickan med platinablont hår som gör den, både utanför och inom feministiska rum, så kritiserade femininiteten till en utgångspunkt för att tänka kropp, politik och vetenskap på ett kritiskt och radikalt vis.

Vad är då ”problemet” med femininitet och vad är det som gör femme-initet viktigt? Det är här viktigt att betona att Ulrika Dahl inte är intresserad av att redogöra för femininitetens essens eller tillblivelseprocess. Istället är syftet att presentera nya perspektiv på femininitet som protesterar mot det dåliga rykte som femininiteten har fått och som avnaturaliserar relationen mellan kvinnokroppen och feminina uttryck. Femininitet kopplas, som Dahl poängterar, oftast till ytlighet, sårbarhet, dumhet, objektifiering, sexualisering och underordning och beskrivs som något som ingen vill förknippas med, förutom de ”dåliga, vulgära, flickorna” som antas vara oförmögna att analysera sin egen utsatthet och underordning.

En av ansatserna i Skamgrepp är att queera femininiteten och visa hur den går och bör förstås som någonting bortom en heterosexuell logik där femininitet förknippas med underordning och brist. Skamgrepp bryter, med andra ord, in och saboterar en diskurs där femininitet endast kan återfinnas som en koordinat på en heterosexuell och patriarkal karta.

Skamgrepp ställer sig frågor om vad som betraktas som god respektive dålig femininitet, på vilket vis den feministiska rörelsen har exkluderat de ”dåliga flickorna” och formulerat sina politiska mål med den respektabla femininiteten som moralisk kompass. Inom den feminism som Dahl kritiserar blir den falska blondinen, slampan eller lolitan förstådd som den fallna kvinnan, den oupplysta, den icke-feministiska, den som inte omfattas av ett feministiskt projekt förutom som föremål för feministiska räddningsaktioner. I Dahls projekt görs hon istället till den som omformulerar feminismens anspråk och som på allvar destabiliserar relationen mellan Fadern och feminismen. Här öppnas möjligheten upp att tänka femininitet och begär som någonting som inte måste följa faderns begärslogik.

Förutom frågan om det idag konfliktfyllda förhållandet mellan femininitet och feminism behandlar Dahl även det feminina åldrandet i texten ”Förtingliganden: Lolitan och det skandalösa åldrandet” samt maskulinitet i texten ”Maskulinitetsorienteringar”. En av de texter som verkligen grep tag i mig är ”Fragment ur en fem(me)-inistisk Historia” där Dahl delvis skriver och teoretiserar sina upplevelser som student i USA och hennes upplevelser av feminismens rasifierade skiljelinjer och betydelsen av vithetens privilegier. Detta är en text som ställer frågor om den feministiska solidaritetens frånvaro och närvaro och som bör utgöra grunden för varje feministiskt samtal.

Det femme-inistiska projekt som skrivs fram i Skamgrepp är en solidaritetens feminism där feminismens utestängningsmekanismer studeras utifrån femmens blick. Det är ett feministiskt projekt som pekar ett kollektivt läppstiftsrött finger åt de som beskyller femmen och fem(me)-inismen för att vara ”nyliberal”, ”opolitisk” och ”ytlig” och det är delvis därför som det är en bok som alla bör ha i handväskan.