Svan favorit: Gruppen RED med låter Eko.

Bild: Moa Svan

#melfest: När fem män bli en

2014-02-15 | Moa Svan padlock

KULTUR/NÖJE

Det är supervalår och det märks ända in i mello. Det skriver Moa Svan som är på plats i Göteborg och som valt sin favorit: Feministiska bandet Red med låten Eko.

HÖSTA BETYG = FEM FEMMOR!

(5 5 5 5 5)

1. Echo – Outtrigger

Betyg: 5 5

Det är burtema i Göteborg, kanske är det för att protestera mot det västkustska burfisket? Haha, skoj. Nä, på allvar. Jag ser budskapet. Män ska va i bur. Jag förstår. Men det gör inte låten bättre. Den består av mangel, skrik, ångest,lite sång och melodi.

Texten vore spännande att känna till. Det hörs inte ALLS. Med tanke på förra veckans låtar om shut up, änglar och hallelujah, kanske det är lika bra. Texten är allt och inget i dessa sammanhang.

Sämst av allt är nog synkroniserad headbangande med gitarrer och bas som pekar åt samma håll.

Det är bur-tema i Göteborg. Echo står i bur.

2. Red – Eko

Betyg: 5 5 5 5 5

Ett riktigt coolt bidrag. Jag älskar att det är svängigt och deppigt samtidigt. Hon som sjunger är fetcool. Två bleka killar står och petar på alldeles för många syntar. Men det är en småsak. Låten är tung, och när sångaren Anna Lidman kollar in i kameran känns det bra. Riktigt bra.

Efter att ha sett RED:s bidrag och blivit helt betagen under torsdagens rep, snackade jag med gänget. Anna Lidman, sångerskan är feminist. Såklart. Feministi som i F!, gillar tjejer och snackar om hur viktigt det är med nya regeln om att 20 procent av låtskrivarna ska vara kvinnor.

Ingen annan, vågar blanda sång på det sätt som RED gör. Det låter mörkt och whiskyhärligt ibland, och så skär det till ordentligt på de höga tonerna. Men tonerna sitter, och de sitter riktigt snyggt. Som en enkel mål-touch av Lotta Schelin, rakt i nätet.

Gruppen ville ha ett cleant nummer, utan massa överdådig koreografi. Det har dom lyckats med, och för mig funkar det perfekt.

Ingen kommer att rösta på det här, låten har sämst odds av alla. Men det spelar ingen roll. Den är bäst.

Oscar Zia – som om Backstreet Boys lesbiska lillebror leker Barack Obama i vardagsrummet, enligt Svan.

3. Oscar Zia – Yes We Can

Betyg: 5

Åh, är det en flata?! Å vilken söt liten sak! Så känns det när jag ser Oscar Zia, på håll. Sen kliver han fram med sina as-stora ben... ah nej. Det är en kille. Såklart, för vilken brud skulle ha sig själv på bild över hela scenen?

Storhetsvansinnet stannar inte där. Refrängen är kapad rakt av från en presidentvalskampanj. Yes we can! Innehållet, däremot är från hitz for kids. Yes we can, smile and kiss.

Det känns som att Backstreet Boys lesbiska lillebror leker Barack Obama i vardagsrummet och alla skäms.

Sämsta stunden är när dom sjunger: Party in our underwear. Och sen tonartshöjning på det.

No we can't rösta på detta bidrag. Obama ringde, han vill ha sina slagord tillbaka.

Kommer ni ihåg när bratsen hade Che Guevara på sina asdyra tröjor? Ungefär så känns det, när häftiga politiska budskap hamnar i populärkulturen.

Är Shirley Clamps kompetens och rutin ett stort hot för de andra?

4. Shirley Clamp – Burning Alive

Betyg: 5 5 5

Shirley Clamp är säker, trygg och rutinerad. Låten handlar om olycklig kärlek. Jag börjar ana ett tema. ”I'm Burning Alive” betyder jag bränns levande. Så mycket plågas Shirley. Förra veckan var det Sanna Nielsen som stod ensam på scen och bad om att ”undo this pain”, ta bort smärtan. Helena Paparizou, var visserligen dumpad, men deklarerade att hon minsann är en ”Survivor”.

Feministkonspiratören i mig, undrar om det är så här erfarna kvinnor hanteras. Deras kompetens och rutin är ett stort hot, men om vi låter dom stå ensamma på scen, och visa sina svagheter, och hur olyckliga dom är. Ja, men visst. Det funkar. Det är Melodifestivalsmelodin.

Låten är bra, men tråkig. Inte jätteberörande, inte jättesvängigt. Inte jättehäftigt. Däremot är det säkert, tryggt och bra.

State of Drama – fem killar är lika med en killakt?

5. State of Drama – All We Are

Betyg: 5

Detta är femte låten, med fem snubbar på scen, och då är det bara femte bidraget. Var det någon som oroade sig för att det skulle bli lite för jämställt i årets final? Å slängde in dom här grabbarna för att riktigt pysa ur sig macho-manlighet. Det är stort, pompöst och otroligt högtravande.

ALL WE ARE skanderar dom och fläktar med sina taniga armarna och slår på låtsas-slå. Ja, det är provocerande med så mycket snubbar som står och låtsas-spelar på instrument i varenda bidrag. Körsången står däremot väldigt ofta ute i kulissen. Men män som inte hörs, ska ändå lyftas in på scen. Snälla, låt mig slippa.

Ja, killar. Kom igen, vi fattar. NI ÄR JÄTTEBRA på att flexa med instrument.

Detta bidrag kan jag såga i evighet, men det mest pinsamma är sångaren själv, som beter sig som en megastjärna, men inte sjunger så bra och är, ja, det är relevant, ganska ful. Det är också väldigt pinsamt att de snott introt från U2. Melodin, ljudet på instrumenten, allt. Vi ska tro att dom är U2 eller Coldplay, men grabbar, glöm det.

”Together we should take the fight.”, kraxar dom fram och jag känner mest. Ja, eller så gör ni det själva.

Var är Mia Coldheart när vi behöver henne? Det har inte varit ett enda band, med enbart kvinnor i år. Crucified Barbara, känns långt borta nu. Kom tillbaka!

Nånstans börjar man fundera över statistiken som kommer med i pressinfon här.

Hela Melodifestivalen 2014:

14 rena tjejakter
15 rena killakter
3 mixade bidrag

Det ser rätt jämställt ut. Men sen verkar det ju vara JÄTTEMYCKET fler män ändå på scen. Kan bero på att de här banden består av bara män, oftast, medan tjejerna i högre grad uppträder ensamma. Totalt sett, blir det alltså fler.

Så om vi räknar på deras sätt, så har vi en ren killakt här. Men i själva verket så är det 5 killar.

Cajsa-Stina Åkerström har skrivit sin låt helt själv.

6. Cajsa-Stina Åkerström – Enkel sång.

Betyg: 5 5 5 5

Åh, äntligen en riktig låt. Den är bara bra. Hon sjunger så självklart, och enkelt. Utan poser, och manér. Det är befriande. Och hon är ett proffs.

Hon står i en kägla i mitten av publiken, och ackompanjeras i bild av planeter, månar och galaxer. Cajsa-Stina Åkerström har skrivit sin låt helt själv. Det gör henne i Melodifestivals-sammanhang unik.

Ace Of Wilder – torgför arbetslinjen?

7. Ace Wilder – Busy Doin Nothin At All

Betyg: 5 5

Det här är Britney Spears anti-tes. Gotta work bitch, säger Britney. Mmm, eller så är det skit å jobba, å Ace Wilder är upptagen med att göra inget. Även om Oscar Zia hade de alla attributen från förra decenniets viktigaste politiska händelser, så har den här innehållet. Skit i arbetslinjen! Sluta jobba!

Nu kan vi konstatera att super-val-året slagit igenom här. Gruppen RED, med bara rött på scen, Yes We Can! och together we can take the fight. Doing the opolitiska Melodifestivalen.

Näst högsta betyget för Dr. Alban och Jessica Folcker.

8. Dr. Alban & Jessica Folcker - Around the World

Betyg: 5 5 5 5

Detta är kul! Det låter som Dr Alban, som vi minns det, och det är enda bidraget med färg på scen! Härligt, som en karamell suger jag i mig detta. Hoppas de går hela vägen till final! Jessica Folckers sångröst är fenomenal! Jag älskar hennes raspighet. Tillsammans med F!-Anna från gruppen RED är hon lätt coolast av alla i detta startfält.